Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

XXI

Kärlek

I detta inlägg ska jag försöka skriva några ord om kärlek eller i alla fall vad jag vet om denna (som kanske inte är så mycket). Kärleken kan ha väldigt många utseenden, typer, stilar, längder, sätt med mera. Kärleken är aldrig densamma, den ändras genom åren, spädes ut, återföds och så vidare. Jag menar, kärleken när man var ung (det kanske inte ens var kärlek, vem vet) har ingenting att göra med den man känner numera, den var liksom så j***a häftig då tyckte man och nu är den liksom mera ”soft”. Å andra sidan så är den mycket stadigare på alla sätt, mera mogen liksom, den går upp och ner men den finns alltid där. Nu när vi ändå talar om kärlek så bör vi också nämna att sex är en mycket viktig del i en människas liv oavsett vilken sexuell läggning vi har, lite fram och tillbaka med sex också förresten, tidigare tänkte man i stort sett inte på något annat och nuförtiden tycker man inte att sex är så fruktansvärt nödvändigt som förr, man börjar kanske bli lite till åren, varken kroppen eller huvudet funkar inte riktigt som tidigare. Förresten, vissa grejer glömmer man faktiskt aldrig (det är sant som dom säger), en sådan sak är ”den första gången”, den kommer man ihåg ännu även fast man inte var helt nykter, man minns; när, var, hur och med vem, inte illa faktiskt med tanke på att det har gått en hel del tid sedan dess (jag tror vi hade uppfunnit hjulet i alla fall). Måste avsluta detta inlägg med att säga att kärleken är en företeelse som vi alla behöver, den är en av dom nästan obefintliga saker som skiljer oss från resten av djuren (även fast vi också är sådana) och den finns hos unga och gamla, barn och vuxna, tjejer och killar, kvinnor och män, svarta och vita med flera, med flera.

Read Full Post »

XX

Husdjur och respekt

Så långt jag kan minnas har vi nästan alltid haft husdjur, både när jag bodde i Sverige och nuförtiden även här i Spanien, det är mest katter och hundar som gäller förstås, inga ”udda” djur som krokodiler, pirayor, lejon, elefanter och dylikt i alla fall för tillfället (men man vet aldrig). Just nu har vi två katter och en hund. Tidigare, under min tid i Sverige, var det nästan alltid katt som gällde, jag gillar hundar men jag tror jag föredrar katter, fråga mig inte varför, jag har ingen aning, det bara är så. Måste även nämna att vi även har andra små djur lite här och där (både inne och i trädgården), här syftar jag då på spindlar och myror med mera. Vi är alltså ”100% djurvänner”, vilket betyder att vi tre (frugan, dottern och jag) inte ens skulle kunna tänka oss att döda ett djur (som man inte har tänkt att äta efteråt eller som inte lider förstås och ej kan hjälpas eller räddas på något annat sätt än medelst dödshjälp) med undantag för myggor kanske (även fast det inte känns så bra efter att ha tillplattat dem). Vi brukar säga att ”todos los seres vivos tienen derecho a la vida” vilket betyder ”allt levande har rätt till livet” och så är det. Det känns faktiskt hemskt att se hur vissa barn på gatan stampar på myror, skalbaggar och andra insekter bara för att ”roa sig”, i och för sig är det väl deras föräldrar som har lärt dem och/eller talat om för dem att det är så man bör göra. Vi får väl hoppas att framtida generationer kanske lär sig att respektera lite mer alla typer av liv för det finns faktiskt ingen värre än människan när det gäller sådana här handlingar.

Read Full Post »

XIX

Snart vinter

Ja, nu är det snart dags för vinter igen (vi har vinter i Spanien också faktiskt, det är inte alltid sommar), temperaturen börjar krypa neråt, i bergskedjan här runt Madrid har dom redan haft flera minusgrader och i Pyrineerna redan snö på flera håll, så snart har vi nog minusgrader på lite lägre höjd också som till exempel i Alcorcón där jag bor. Då får man till att skrapa is på bilrutorna igen på morgonen. I fjol hade vi även rätt kallt ibland under vinterhalvåret (eller dom III eller IV månader vintern brukar räcka här i Spanien), ända ner till minus VII grader en morgon minns jag, snö kom det också flera gånger, ända uppåt decimetern men den brukar inte ligga kvar många dagar.

Som sagt var, allt är inte bara “sol, playa y sangría” som vissa av er kanske tror där uppe i norden, här går det faktiskt också att åka skidor både utför (på tvären) och på längden, åka skridskor, kasta snöbollar (göra snöänglar) med mera.

Men fallet är att Spanien är ett ganska stort land och det är mycket stor skillnad på klimatet från ett ställe till ett annat, typ; mycket temperaturskillnad mellan norr och söder, snö i bergen fast det är bart på lägre höjd med mera.

Å andra sidan så bör här nämnas att vi också har “Las Islas Canarias” (Kanarieöarna på svenska), där är det annorlunda, ungefär samma temperatur hela året (runt XX plus), ingen frost att tala om och lite snö (bara lite grann på toppen av berget Teide). Vädret är också bättre än på fastlandet på “Las Islas Baleares” (Mallorca, Menorca, Ibiza och Formentera), ögruppen i Medelhavet ni vet, där är det eller ingen vinter att snacka om.

Read Full Post »

XVIII

Fiesta Nacional de España

Igår var det ”Fiesta Nacional de España” också känd som ”El Día de la Hispanidad”, detta är en ”röd” dag i hela Spanien, man jobbar alltså inte. Detta är inte så vanligt här nu när varje provins eller region brukar ha sina egna helg- och röda dagar; helger och sådant är verkligen annorlunda än i Sverige, där (som ni väl vet) alla helger och röda dagar är i hela landet, inte lokalt. Inte illa med en ledig dag men just denna dag varje år blir jag faktiskt väldigt arg, anledningen till detta är att det utförs en militäruppvisning (den spanska kungen med familj är också på plats) i Madrid varje år just denna dag, med flygplan, helikoptrar, pansarvagnar med mera och sådant kostar mycket, mycket pengar som vi skattebetalare måste pröjsa. Jag tycker alltså att dessa fullständigt onödiga uppvisningar av ett försvar som inte ens borde finnas (vi lever ju faktiskt i fred nuförtiden, eller borde göra det i alla fall) borde inställas helt och hållet, folk pratar över ekonomiska kriser, dåliga tider och så vidare men ändå fortsätter man att slänga bort pengar på sådant här strunt. Dom som är positivt inställda till dessa företeelser brukar försvara detta genom meningar som; ”folket bör veta att vi har ett starkt försvar”, ”kungahuset är stolta över sitt försvar”, ”traditioner bör bevaras” bland annat. Vilket nonsens!

Det upprepas även en annan typ av händelse (i detta fall en glädjande och positiv sådan) just runt dessa dagar varje år, närmare bestämt den fjortonde oktober, nämligen jubileumet av vårt bröllop. I år blir det faktiskt XV år sedan vi gifte oss, det var MCMXCV detta hände, tiden går så fort att man nästan blir rädd ibland, jag minns ju för XVII bröllopet som om det skulle ha varit igår. Det är bara en grej man kanske har lite ”ågren” för och det är att vi gjorde en ”kyrklig” vigsel, det borde givetvis ha varit en ”borgerlig” sådan nu när varken min fru (hon är agnostiker) eller jag (ateist) är troende, man känner sig faktiskt lite ”guilty” där tycker jag, man har liksom ”lurat” alla på något sätt, i alla fall utåt sett. Det viktigaste är dock att man gifte sig efter att ha tänkt efter rejält vad ett äktenskap innebär, att man lärde känna sin blivande fru under flera år innan man beslöt sig (i och för sig så känner man aldrig någon till hundra procent, detta är omöjligt) och att man verkligen vill försöka hålla ut vad som än händer. Så igår så var vi iväg och ”firade” detta genom att gå ut och äta (det gör vi nästan aldrig), vi var på IKEA och käkade lite svensk mat, typ; köttbullar, lax med mera. Det var gott och inte var det så dyrt eller faktiskt (å andra sidan så är väl inte IKEA direkt någon lyxrestaurant eller).

För att klargöra dom två ovanstående delarna av detta inlägg så bör jag kanske här erkänna att jag är rätt radikal i just denna typ av ämnen, det blir lätt så när man är en ”ist” i nästan allt; ateist, kommunist, pacifist och även ”an” i andra fall; republikan.

Jag avslutar detta inlägg med att uttrycka det hela som vi brukar göra i Alfta; ”Så äre å så blire först kliere sänn svire.”

Read Full Post »

XVII

Reslust

Ja, nu är det ett tag sedan man var i Alfta (strax över IV månader sedan) och man börjar känna att reslusten kryper på en igen. Måste erkänna att det är viktigt för mig att resa norrut lite då och då, man vill ju liksom gärna hälsa på sin gamle far lite oftare nu när han börjar bli lite till åren. Det är också kul att träffa resten av familjen där i Sverige och förstås även alla kompisar (här syftar jag då på er alla som läser denna blogg, dom som inte läser den och dom som inte ens vet att den finns…). En händelse som nästan jämt upprepar sig när man är i Hälsingland är att någon säger en mening, typ; ”det var länge sedan du var hemma” och då tänker jag alltid; är detta ”hemma” eller är ”hemma” i Spanien? Vad ska man säga? Man har ju bott här i XX år nu och man var XXVI när man flyttade ner, så det är ungefär ”fifty-fifty” faktiskt, halva livet som svensk och den andra halvan som spanjor. Folk brukar också fråga (både i Spanien och i Sverige) vilket språk man drömmer på, vilken fråga egentligen!… jag har faktiskt inte en aning om man drömmer på svenska, spanska eller engelska, å andra sidan så brukar jag nästan aldrig drömma (det gör man givetvis, lika som alla, men man minns inte någonting när man vaknar). Vem bryr sig egentligen? Jag tror att huvudsaken är att man försöker trivas där man för tillfället bor och, att man gällande språken, kan göra sig förstådd där man är (om man nu reser, är ”hemma” i Sverige, ”hemma” i Spanien or elsewhere).

Som sagt var (i början av detta inlägg) så skulle man gärna vilja flyga norrut igen, men det blir nog inte av förrän nästa år skulle jag tro, nu när man nästan inte har någon semester kvar i år. Detta (semestern) är också en sak som man måste tänka på, den ska liksom delas upp rättvist, typ; hälften här och hälften där. Ganska logiskt egentligen, man måste givetvis vara tillsammans med både familj och vänner, livet är ju faktiskt uppbyggt av dessa två grupper. Vem vet, rätt som det är så kanske ni ser skymten av mig däruppe i Alfta, please, hälsa gärna om ni känner igen mig (och även om ni inte gör det).

Read Full Post »

XVI

Alftamål

Men nu läll, lärer ta å skriva lite på Alftamål, ni tror väll att man ha vurte knepig män dä ä inte fallet. Man har vöre båchta längen så vi får väll si om man kan dona täll nå raer. När man ä upp å hälser på så brukarä kömma tebaks lite pö öm pö, dä söm man språka förr i tin när man va Alftabo mener ja, då varä mysche ”mä” efter vaenda mening, jussöm, åtminstone när man språka tok. Role att man kömmer ihåg nåra i alla fall, för usch hasse öm man skulle glömma båcht allt. Fölk säger öm en iblann att man fortfarande har dialekten kvar, män ja vet inte ja, dä ä nog lite si å så mä dä. Tyscher i alla fall att dä ä svårt å skriva pårä, Alfamåle mener ja, ä nog lättare å språka, män dä ä lätt å pylsa till dä å blanna mä rikssvenska, jussöm. Lärer nog sluta innan man dörmer å, ska ta en kaffeköpp för å fråa täll mä, å kanske lite kaker lamä, utan dä ä man ä inte kär tä å skriva så mysche. Höppes i alla fall att man inte jåller å råker i så man lärer iväg å smälta över sä, mä. Så ja sluter mä lite ordspråk ja minns, role å läsa jussöm:

”Alltid nå sa fan när han fick en bonne på trån”
”Dä bli väl bätter näre blir länger nätter”
”Så kan dä gå nä inte haspeln ä på”
”Dä ä inte lätt nä rä ä svårt”
”Ännu värre varä i Gällivare”
”Dänne däre lyser ha ja släkt”
”Inte illa pinkat av en trähäst”

Nu byter vi till rikssvenska. Tack så hjärtligt för uppmärksamheten! Hoppas innerligt att ni har förstått allt jag har försökt att framföra i den ovanstående delen av inlägget.

PS: Ni vet väl att jag bara skämtar i den sista meningen ovan, jag är helt övertygad om att ni är mycket bättre än mig på Alftamål, jag har ju för XVII varit utlandssvensk i XX år och har nästan (till och med) förlorat rikssvenskan.

Read Full Post »