Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2011

LVII

Att hitta sitt ställe

När det gäller relationerna mellan oss homo sapiens sapiens så är att hitta sitt ställe inte bland det första man gör under sin stund här på klotet, huvudsaken är väl att man i alla fall forsätter att leta och kanske till och med lyckas hitta det innan slutet anländer. Jag har en egen teori som kanske i alla fall måttligt kan förklara hur jag ser på det hela, den är som följer; tänk att du har bestämt dig för att stå på en och samma tuva vid en tjärn, nu när du tycker att den verkar säker att stå på och inte varken vinglar eller verkar ge med sig så mycket att du blir blöt om fötterna, i och för sig så kanske det nappar bättre från en annan tuva men är den verkligen så säker som den du har bestämt dig att stå på? Den kanske börjar vingla på en gång, ger med sig och kanske till och med driver iväg! Det första man kanske tänker då är att om man snabbt hoppar över på den och sedan tillbaks igen på en gång så ordnar det sig och det gör det bergis men kanske den har glidit iväg så pass långt att du inte fixar att ta dig tillbaks eller du blir kvar på vägen, tilt! En annan tanke är att ständigt hoppa emellan alla tuvarna i hela tjärnen med det håller kanske eller inte i längden och så blir man så dundrans trött också. Jag tror fast att denna teori att försöka hitta en relativ stilltja i denna del av livets kaos kan var bra att ha i baktanken men å andra sidan så är väl inte alla av vår ras så himla fega och bekväma som jag och hoppar mellan tuvor livet ut och det kanske dom gör rätt i nu när det sägs att glädjen finns i omväxlingen.

Read Full Post »

LVI

Skärpning

Nej, nu ska jag allt skärpa till mig och skriva några rader igen, det ser ju nästan ut som jag har glömt bort att jag har en blogg som jag bör sköta om meddelst uppdateringar, diverse länkningar med mera, borde väl kanske till och med byta design oftare för att friska upp den lite. Som sagt, och tillbaks till det viktigaste, själva skrivandet, som ni alla vet så var jag bortrest (eller hemrest, hur var det nu egentligen) i förra veckan, det blev helt oväntat ett inlägg även där tidigt som tusan på torsdagsmorgonen, ett sådant där som man skriver i brist på annat (som sömn till exempel), där snackade jag om sömnlöshet men det var som jag trodde bara ett temporärt och mycket snabbt övergående tillstånd, sömnlösheten alltså, det är ju så konstigt med ovana sängar, ovana ljud och och mindre sällskap i själva sängen (syftar här på min fru och en av våra kattor som alltid sover med oss), har snabbt insett och konstaterat att detta var fallet (med tillståndet) nu när jag sov rätt bra första natten efter hemkomsten till vår lya här i Alcorcón men inte så bra som andra och tredje natten, ännu en gång på grund av den mycket hastiga omställningen språkligt, matligt och dryckligt från ett levande till ett annat. Resten av det inlägget var i och för sig känslor och tankar som fortfarande gäller helt och hållet, det enda som alltså har ändrats är det som sades gällande sömnen. Sedan skrev jag också ett inlägg (på engelska) på flyget från Arlanda till Barajas, fick liksom ett ryck och blev helt plötsligt taggad att skriva ner någonting och resultatet lade jag sedan in dagen efter, det vill säga i söndags, mest struntprat blev det bergis men inget att göra åt det. Ja, nu rullar mitt liv på som tidigare (och nästan för jämnan) med rutiner (ganska liknande), promenader (korta och lite längre), diskussioner (korta men intensiva), explosioner (verbala), implosioner (sökt tystnad) med mera och flera. Jag valde detta liv för länge sedan och jag är faktiskt rätt nöjd, även fast jag är en person som vet (eller åser) att den fullständiga lyckan inte existerar, det viktigaste är att man får ha hälsan i behåll (inte alltid så lätt, men normalt en fråga om tur), att man försöker sköta sig (som ibland kan vara svårt) och att inte livet tar slut (vi ha tyvärr bara ett) alltför fort. Sköt om er ni också, framför allt för era egna delar och även självklart för alla oss andras delar!

Read Full Post »

LV

On the flight

I’ve never blogged within an aircraft earlier, fun testing it out 😉 This is my first frustrated try to write an inlay in English, I can promise you that I’m not using an online translator (normally most of em’ are spittin’ crap and you’ll have to double-check (or triple) it anyway…) to do so, that would not be fair, don’t you think (a matter of fact I don’t even have access to the net so, quite normal on the other hand when you’re up in the sky moving yourself and stuff from one country to another, in this case from Sweden back to Spain, if anyone would care)? Well, let’s keep it up and going… I had some good days in Sweden, visiting old friends, laughing a lot and eating and drinking things that I normally don’t, it’s a bit like being abroad earlier back in the 80’s, but still, not exactly the same. If you (yes, you…) really spend time (or killing it…) reading this nonsens maybe you’ll find some errors, such as lost letters, gramatical mistakes and so on, but I hope I haven’t got my knickles in a twist at least too much. Well (again), I think I will eat a homemade sandwich of mine and have a non-alcoholic beer or a coffee (or both). Fun blogging and flying at the same time, innit? I recommend you all to do so (at least if you’re alone and not have anyone to talk to). Bye for now, more blogging next week I hope, maybe even a shorter slide-show of my visit, who knows (what you should know is that all of my slide-shows from past and present, not from the future since I haven’t been able the picture it yet, dunno why, still, it’s located under the main line, called Bildspel, although in Swedish, and using the very bad and strange habit I have to use roman numbers naming the years, sorry to bother, unavoidable…). Be nice to eachother! Love you all!

Read Full Post »

LIV

Under natten

Jaha, nu sitter man här ändå vid datorn, varför egentligen?, jag borde ju vara i sängen. Tyvärr kan jag inte sova, jag vaknade redan klockan tre och har inte kunnat somna om. Jag måste nog försöka göra något åt detta, om man går och lägger sig senare så kanske det går bättre att hålla ut lite längre och vakna och kliva upp vid en ”normal” tid istället, vad tror ni om det? Bortsett från allt detta och förresten så igår hade jag det mycket trevligt, jag träffade gamla och kära vänner, kul som XVII tyckte vi, både dom och jag, Jag vet liksom inte varför det är så fruktansvärt skönt och avslappnande att bara sitta och prata med varandra på svenska, det är väl kanske språket man saknar (och även vännerna förstås), som sagt var, kul hade vi, vi knäppte några kort också, dom blev inte alls bra, men vad gör det, själva vitsen var ju att träffas och inte att fotografera. Idag ska jag också försöka att träffa en annan vän, det ser jag fram emot, jag har med andra ord fullt upp under min vistelse här, få dagar och många kompisar, men det är långt till lördagen än, eller är det inte?

Read Full Post »

LIII

Fars Dag och avresa

I morgon är det Fars Dag här i Spanien (den faller in på San José varje år, eller Sankt Josef på svenska), så då får vi se om jag eventuellt kanske får någon liten detalj av vår kära dotter (inte alls viktigt, jag värderar mycket högre en stor kram och en puss, och inte bara en dag som denna, utan alla dagar), tur att jag fortfarande är hemma i alla fall så att hon har en möjlighet att fira mig nu när jag på måndagen avreser mot den ”fjällhöga nord” (som i nationalsången), skulle väl tro att vi kommer att befinna oss hos min frus far i morgon för att äta tillsammans och fira denna dag (som egentligen ju bara är ytterligare en ”komersiell helgdag” som bara gynnar köpiver och hysteri, samma grej som Alla Hjärtans Dag och även Mors Dag såklart). Ja, det är ganska otroligt vad fort tiden går, det har faktiskt blivit dags för resan som man längtat så efter (ända sedan i slutet av maj i fjol), att få träffa min far, min bror och en del av mina gamla kompisar med en viss regelbundighet har alltid varit fundamentalt för mig, ända sedan jag flyttade ner till Spanien för tjugoett år sedan. Måste tillägga att det är mycket troligt att denna kladdblogg inte kommer att uppdateras innan jag är tillbaks i Spanien igen (även om jag tar med mig min netbook på resan), jag kommer nog att låta min enda hjärncell också ta lite semester och sätta batterierna på laddning, det har ju liksom blivit så, jag åker till Sverige på semester nuförtiden och inte tvärsom som tidigare, inte alls illa det heller. Sweden, here I come!

Read Full Post »

LII

Halvsekel

Jag har ännu en gång börjat att tänka på åldern jag har för tillfället (det är ju en grej som faktiskt ändras automatiskt för varje år som går), den är ganska hög (så känns det i alla fall ibland men det brukar gå över) och börjar hotfullt att närma sig halvseklet, att komma in på ”dödsidan” som vissa säger så bistert, det finns till och med folk som går ännu längre och säger ”en fot i graven”. Nej, sådana uttalanden ska man inte göra, egentligen är väl femtio år ingen direkt ”hög” ålder, jag menar, det är väl ungefär som att vara, typ; bara fyrtio plus tio, fortfarande hela femton år kvar tills man kommer att ”sitta i parken och mata duvorna” för att använda en kliché (om det nu finns någon park att sitta i förstås, och även duvor å andra sidan). Allvarligt skrivet; jag hade en liten kriskänsla när jag fyllde fyrtio (och även när jag fyllde trettio för den delen, kanske till och med alltid när jag har fyllt jämt, kommer inte ihåg…), det jag definitivt inte minns var när jag föddes (hoppas innerligt att jag inte kände någon kris även då…), sedan går det liksom över när man börjar fylla tiotalet i fråga plus ett, två, tre och så vidare, man fixar det bättre när det kommer lite ental till. Min far är precis dubbelt så gammal som jag och han klagar inte, så det ska jag då verkligen inte göra heller och avsluta detta inlägg omgående. Vi kommer nog alla ändå att tala med varandra om ålder många fler gånger i framtiden… om nu inte tiden helt plötsligt stannar upp och vi blir stående där i startgroparna.

Read Full Post »

LI

Vänner eller bekanta

På slutet har jag funderat ganska mycket gällande skillnaden mellan vänner och bekanta, ibland är det lite svårt att avgöra om vissa personer bör infogas i den ena eller den andra kategorin (att klassa in folk i fack borde väl egentligen slopas, det är så väldigt onödigt liksom), jag tror att det bästa sättet att skilja dem åt är att helt enkelt fråga sig själv om man verkligen känner att man kan prata om vad som helst med personen i fråga utan att behöva vänta sig eventuella överdrivna och/eller katastrofiska reaktioner, att kunna utrycka sig fritt och verkligen säga sanningen utan några som helst modifikationer direkt i ansiktet är också ett bra sätt för att checka om en person bara är en bekant eller en vän. På min nuvarande arbetsplats är det mest bekanta, inte direkt några vänner (i alla fall för min del), det är väl kanske jag själv som har dragit den gränsen nu när vissa av dessa bekanta faktiskt tror, handlar och låter som om dom vore vänner, men som sagt, så är inte fallet. Efter att ha bott i Spanien en längre tid (i snart XXI år) har jag också konstaterat att folk är mycket öppnare här än, i till exempel, Sverige (i och för sig så finns det öppet folk även i Sverige, så denna iakttagelse är relativ), en typisk skillnad mellan spanjorer och svenskar är att här behöver inte personerna i fråga dricka ett par glas innan frekvensen av sagda ord i konversationen utökats till en nästan för hög nivå, med andra ord folk utrycker sig mer här, åsikterna är mer kompletta, inte bara ”ja” och ”nej” som vissa svenska män och kvinnor endast brukar använda sig av (å andra sidan så finns det väl även någon enstaka spanjor eller spanjorska som bara brukar dessa två ord). Det finns förstås både för- och nackdelar med att vara ”så öppna” som folk är här, det vill säga att distansen emellan stilltje och orkan är inte alls lång, folk talar väldigt högt, gestikulerar mycket och blir lätt mycket upphetsade verbalt sett och detta kan ofta leda till väldigt utdragna och obekväma samtal. Jag själv har också förändrats en hel del (detta är min fru också överens om), jag har liksom ”smittats” av den spanska mentaliteten; jag snackar mycket mer än tidigare, jag brukar ha en komplett åsikt om det mesta (utom när jag inser att det inte är någon mening med att framföra denna), jag glider lätt över till ”orkan” i vissa konversationer och så vidare. Men ibland smyger ”svensken” som fortfarande finns (och alltid kommer att finnas) i mig fram och då blir jag ”tyst som i graven”.

Read Full Post »

Older Posts »