LXV

FB

Det har blivit hög tid att ge en beskrivning om vad FaceBook har betytt, betyder och kanske kommer att betyda för mig, svaret är att man bör vara försiktig med detta sociala nätverk, detta säger jag inte därför att jag är ”rädd” för dess eventuella biverkningar (allt är ju givetvis inte positivt, som är fallet med allt här i livet) utan för att det kan vara mycket beroendeframkallande, mer för vissa än för andra, till exempel för mig som kan vara en mycket ”addiktiv” person enligt mina närmaste och även enligt mig själv, ser tillbaks och bör nämna vissa tidigare ”laster” som typ; snus och alkohol, bägge i alltför stora mängder under många år (tur att jag i alla fall inte gick ”over the top” med resten av substanserna). Ja just ja, det var ”ansiktsboken” vi snackade om. Som skrivet, det är lätt att sitta alldeles för långa stunder och klicka runt i FB och nästan glömma vart man egentligen befinner sig och att detta ju faktiskt är i det ”riktiga” livet, å andra sidan är ”ansiktsboken” ett fruktansvärt bra verktyg för att ta kontakt med människor lite här och där, vad som händer är dock att när man en har lagt till en del folk som vänner så märks det på en gång vilka som gillar FB och vilka som inte gillar FB så mycket (kanske inte hela datavärlden i sig), jag menar här att dessa personer, bland annat; vare sig chattar, lägger in någonting, tycker eller tänker. Vad är det då för mening att vara en användare av ”boken”? Varför då inte ens bry sig om att skriva in sig? Denna teori har jag vid flera tillfällen motvilligt konstaterat att är helt sann och jag har som följd till detta ”städat upp” (läses eliminerat) lite bland ”vännerna”, jättesynd egentligen nu när flera av dessa i ”the real life” tillhör min bekantskapskrets och jag faktiskt tycker om att tala och att vara med, men som sagt, det är upp till var och en att göra med sitt liv och sin kropp vad dom vill. Sedan finns det ju alltid personer som direkt säger ”Vad är Facebook för j***a sk*t?” eller lite blygare tonar in ”Facebook är inte för mig” och/eller ”Hur kan du sitta där så länge?”, det trista med dessa kommentarer är att normalt så kommer dom från individer som inte ens ”har provat” och därför inte borde ”yttra sig”, å andra sidan så är det väl kanske tur för dem, nu när risken är överhängande att dom ”blir beroende” eller på grund av det tidigare nämnda i detta inlägg löper risken att bli ”eliminerade”. Avslutar detta inlägg med att länka till en av mina vänners inlägg angående FB, jag rekommenderar starkt en läsning av även detta nu när också andras åsikter och funderingar alltid är positivt att absorbera, här kommer den, länken alltså, fejjsbook  

Read Full Post »

LXIV

Äktenskap

Här och nu ska jag klargöra vad som egentligen hände den fjortonde oktober år MCMXCV (som jag också nämnde i förbifarten i mitt inlägg nummer XVIII i höstas), vad som hände var att min dåvarande flickvän och jag gifte oss och mitt/vårt liv tog en helt ny och mycket oväntad kurs (i alla fall i mitt fall), å andra sidan så ändrades väl inte kursen så värst mycket nu när skillnaden mellan att vara ”ogifta och tillsammans” och ”gifta och tillsammans” är praktiskt taget obefintlig, bara lite papper och lagligt ”stuff” som ju inte utgör några större omvälvningar, jag bör bara nämna EN väsentlig ändring (som är ganska typisk här i Spanien) vilken innebär att man helt plötsligt ”får” bo tillsammans på heltid (i en del av samhällets ögon), detta fenomen uppstår lätt i katolska länder (och även i andra typer av länder för den delen).  Som ni kanske vet (eller har hört talas om) så är ett bröllop här i Spanien faktiskt ”quite a big event” med rätt många inbjudna, ett noga val av kyrka, restaurang och så vidare, man måste också ”gå en kurs” för att lära sig (bland annat) vad ett äktenskap innebär (dock inte då att älska fysiskt sett, bara mentalt), en ganska ”weird” grej, gå en kurs innan man gifter sig, hmm… ”Well”, tillbaks till händelsen, från mitt hemland Sverige kom det inte direkt så mycket folk (”troligen” på grund av att jag inte hade bjudit in fler), bara min far, min bror, hans fru och deras två barn. Min mor (RIP) kom tyvärr inte ner på bröllopet nu när hon hade flygfobi (AKA flygrädsla), men hon såg videon från företeelsen (säkert ett flertal tillfällen) och året efter, det vill säga MCMXCVI, kom hon och min far ner med buss och då var vi till kyrkan där vi gifte oss och även till restaurangen en vända så att hon också fick se dessa ställen ”live” och försäkra sig om att dom faktiskt existerade. Som sagt, totalt tror jag att jag kommer ihåg att vi hade bjudit strax över åttio personer och till slut kom det mellan sjuttiofem och åttio, det blev alltså några som ”stod över” det hela, ganska logiskt med tanke på att denna typ av ”storträffar” med mycket avlägsna släktingar (om dom nu ens är ”släktingar”) kan bli rätt jobbiga i längden, liksom inget kul alls nu när man egentligen inte känner personerna i fråga och inte heller har tid att lära känna dem, nu när man vid tillfället har en hel ”folkhop” att hälsa på och att tala med. Först fick jag ”vänta på bruden” (detta är ”standard” och så ska det vara, hon ”ska” vara senare än brudgummen), sedan gick ”ceremonin” i kyrkan av stapeln, vi hade ingen ”mässa” för då blir tillställningen ”för” lång, bara det själva officiella snacket av prästen, utbytet av ringar och så vidare, totalt så tog den (ceremonin i kyrkan) nog runt XL eller XLV minuter. Sedan drog vi iväg ”hela gänget” till en närliggande restaurang med käk, dans och allmänt roligt under hela kvällen/natten (från och med kl. åtta till och med småtimmarna). Dagen efter vilade vi upp oss lite efter denna ”livshändelse” och sedan (på måndagen) tog vi flyget till en av Kanarieöarna, närmare bestämt Teneriffa. Där var vi (och en massa andra nygifta par, nu när detta var/är ett ganska typiskt resmål för dessa) för att njuta av vår ”smekmånad” (varför heter det så nu när perioden inte alls varar så länge, i alla fall för oss ekonomiskt och arbetsmässigt sett ”normala” personer). Vi trivdes i alla fall på hotellet, även på ön i det stora hela och som sagt, det var skönt att få vila upp sig och att starta sitt ”nya” gifta liv i fred och i lugn och ro. Avslutar med att tillägga att under ”Bildspel” på den högra sidan av denna ”Virtuella Kladdblogg” kan ni klicka på länken År MCMXCV för att titta på ett gäng foton av denna ”happening” i fråga. Förresten (and just for your information), vårt äktenskap är ”still going strong” dock då kanske lite annorlunda än tidigare i sin form och temperatur.

Read Full Post »

LXIII

Umgänge

För några månader skrev jag om det närliggande ämnet ”sex” men i detta inlägg blir det alltså ”umgänge” istället. Jag har inte så många minnen (utom när jag några få gånger druckit på tok för mycket och tappat kontrollen helt och hållet, och det minns jag ju förstås inte heller) av att ha varit lagd att försöka stöta så mycket på andra personer, nästan tvärtom, det vill säga jag har alltid föredragit att ge mer värde av att behandla andra (kända som okända) som möjliga vänner och inte försöka fixa en tillfällig partner att helt plötsligt ha ett intimt umgänge med (läses samlag), i och för sig har väl detta hänt vid några enstaka tillfällen men med en viss skuldkänsla som följd, jag har liksom aldrig förstått varför det ska vara någon större mening med ett sådant beteende, det har alltid varit så falskt på något sätt och framför allt onödigt, jag menar det finns ju så mycket annat som verkligen är värt att försöka uppnå medelst kontakterna mellan oss människor, som till exempel; ett utbyte av, bland andra, våra synpunkter, uppfattningar, tolkningar av den värld vårt liv utspelas i (det vill säga tiden från att vi föds tills att vi dör). Jag har också äntligen lyckats jobba bort mycket av den blyghet jag under hela mitt liv har varit tvungen att kämpa emot och som jag helt fel trodde endast kunde elimineras genom ett ihärdigt drickande så till den milda grad att jag ofta helt glömde bort vad som egentligen hade hänt… tänk vad fel det kan bli! Varför var jag så? Hur kunde jag tänka i dessa banor? Varför och åter igen varför? Själva vitsen med att lära känna folk är ju att, bland annat, berika andras och sin egen tillvaro, öka andras och sin egen kontaktkrets och, framför allt komma ihåg vad som hänt, när, med vem, varför och under vilka förhållanden. Avslutar detta inlägg med att helt enkelt hoppas att mina ord kanske åtminstone skulle kunna åstadkomma att någon där ute i alla fall tänker lite på allt detta. Glad Påsk och ät er nu inte fördärvade på ägg!

Read Full Post »

LXII

Spara

Jag tycker att det har blivit hög tid att försöka börja att spara på allvar nu när den närmaste framtiden inte bådar gott ekonomiskt och det gäller att hålla sig själv och sina kära vid liv (”vid liv”, nej nu överdriver jag allt), rättare sagt så menar jag att det kan vara bra att i alla fall ha en mindre (stor lär den inte bli) summa ”på lut” liksom ”utifall att”. Har dom senaste dagarna (bör läsas; ”mer än tidigare”) blivit varsle att själva systemet är helt fel, firmor som till exempel telefon- och försäkringsbolag tar betalt som dom tycker och klagar man inte och säger att man i nuläget inte kan betala summorna dom begär för sin service så ringer dom direkt inte upp dig för att ”pruta”, det är det du som får göra och det knepiga är att när du gör det (ringer och klagar alltså med ”prutning” i tankarna) så kan priserna helt plötsligt modifieras till din fördel, det vill säga förminskas något (en hel del ibland). Varför är det så? Dom har alltså ett ”överpris” på sin service! Inte alls bra, dom stora bolagen (och även små för den delen) ”lurar” alltså folk på ”läder”, jag menar det är ju massor av folk (främst då äldre och även dom få personer som nästan är ekonomiskt oberoende) som inte ens bryr sig om att klaga, dom låter helt enkelt all fakturering ha sin gång oavsett om detta innebär att nästan helt öppet ”råna” dem. På tal om pengar, vad sägs om bankerna? Dom lånar inte ens ut längre, dom är väl kanske rädda att ”vinna mindre” eller ”förlora” som dom själva föredrar att namnge det som sker, detta är helt omöjligt, att en bank ”förlorar” menar jag, nu när om en bank verkligen ”förlorar” så stänger den omgående, eller går ihop med någon annan till en stor ”fusion” om nu någon är intresserad av att ”rädda” banken i fråga förstås. Nej, jag vet väl inte så värst mycket om ”ekonomiska strategier”, ”storkapital” och så vidare och bör genast ”simma ut ur dessa djupa vatten” och avsluta detta inlägg med att endast konstatera att för nuvarande jag och mina kära i alla fall har tillräckligt för att kunna äta och på något sätt (vårat eget) hålla oss flytande med näsan strax ovanför ytan. Trevlig helg på er!

Read Full Post »

LXI

Svenska

Varför jag kladdar ner mina tankar och gärningar på svenska är väl egentligen inte någon gåta, chansen är överhängande att det beror på att jag är född och uppväxt i ”Svea Rike” och inte i mitt nuvarande tillflyktsland Spanien, i och för sig skulle jag väl kunna åstadkomma ungefär samma skriftnivå (om än medelmåttig) på spanska efter drygt XX år ”en la península” men jag föredrar svenskan. Modersmålet (och även fadersmålet för den delen) utgör liksom en trygg plattform att stå på uttryckmässigt och normalt sett så blandar man inte ihop termer, tvetydningar (heter det så?), adjektiv och så vidare när man använder sig av detta, fast ibland gör man ändå det, bort sig menar jag. Detta inträffar oftast när man vill säga något som jag inte ens brukade säga när jag bodde i Sverige, då brukar jag ta det spanska ordet för företeelsen eller saken i fråga och göra en svensk version av det ”on the run”, detta innebär vid ett flertal tillfällen en total ”lapsus linguae” och följs av skratt och/eller förvåning, ibland även eventuellt lite kritik. Ett exempel på detta är när jag en gång snackade med min bror gällande tendensen att gå upp i vikt eller inte, då sade jag; detta beror på kroppens ”metabolism” och enligt honom så heter det inte så, utan ”ämnesomsättning” och det gör det bergis, men jag tror fortfarande att ”metabolism” också är ”giltigt” att använda på svenska, dock då lite väl ”medicinskt” kanske. Detta har bara varit ett exempel ur mängden av alla ”konstiga ord” jag har harklat ur mig sedan jag flyttade till utlandet. Förresten, här i Spanien har folk också väldigt kul åt några av våra (svenska) utryck och ordlekar, här menar jag med folk, typ; vissa arbetskamrater och familjen, jag har nämligen berättat titt som tätt följande: å i å a ä e ö (på riksvenska; och i ån är det en ö) och ansiktet på personerna i fråga bara skriker… What?!?!, det är förstås lite svårt att förstå (rakt av) att bara en vokal kan betyda ett helt substantiv, i alla fall för en spanjor/spanjorska (å andra sidan så betyder ”y” på spanska ”och” på svenska, så det finns även spanska exempel på detta fenomen), samma mening (better said, ”uttdragna ljud”) på spanska blir ”y en el río hay una isla” som då är något längre (bokstavsvis) än å i å a ä e ö. En annan grej med svenskan (enligt spanjorerna/spanjorskorna) är att samma vokal kan ha ett olika uttal (detta existerar inte i spanskan), ett exempel på detta är förslagsvis ”kort” och ”kort” har en annorlunda betydelse beroende på hur det uttalas (enklare att förstå om man ser hela meningen där det står förstås, men det är inte fallet i detta exempel), som vi alla vet kan det betyda, bland annat: fotografi, längden av en period och spelkort. Nej, nu måste jag sätta stopp på detta inlägg annars blir absolut ingenting annat gjort och inlägget ”blir längre än en dag utan bröd”. Förresten, skriv lite tok ni också och börja blogga för XVII, great fun!

Read Full Post »

LX

Konstigt

I dettta inlägg måste jag erkänna att allt känns mycket konstigt nu på sluttampen (rättare bestämt från den första mars i år och tills vidare), skulle väl tro att detta till stor del beror på den aktuella situationen på min arbetsplats, denna situation innebär att jag (vi) jobbar en vecka och är ”ledig” en vecka (inte ledig typ semester, utan oaktiv arbetsmässigt med stöd från staten) , detta är en grej som har funnits här i Spanien under några år för att rädda firmor (läses arbetgivare) som har blivit ”träffade” av den ekonomiska krisens ”pilar” genom ett stöd till dessa som innebär att dom (firmorna/arbetsgivarna) kan spara (inte behöva pröjsa) en viss summa av lönerna, de sociala tributen till staten med mera. Denna åtgärd går under namnet ”arbetsreglering” (fritt översatt från spanskan) och hjälper dessa (firmorna) att fortsätta sin verksamhet utan att ”a priori” behöva avskeda folk i alla fall under ett års tid (CLXXX dagars ”ledighet” plus CLXXX dagars ”jobb” är lika med CCCLX dagar, det vill säga ett år) vilket är tidsgränsen för denna åtgärd som inte kan förlängas och det är ju bra om det bara fungerar såklart, jag menar att denna åtgärd till slut lyckas utgöra en positiv verkan på själva situationen, med andra ord; firman börjar gå bättre, mer jobb, mer fakturering och allmänt bättre ekonomiskt flyt. Å andra sidan så är det väl inte direkt så ”positivt” för oss anställda nu när vår lön från firman självklart reduceras till ungefär hälften och den del vi får från staten bara är runt en sjuttiofem procent av halva den ordinarie månadslönen, slutsatsen blir alltså att det kommer att bli svårare att ”ro hem” hushållet månad efter månad nu än tidigare men ”trösten” är att vi i alla fall inte har blivit (och för tillfället inte kommer att bli) ”kickade” med omedelbar effekt som är vad många andra firmor (innan dom går i graven) har gjort och kommer att göra med sina anställda , vi är liksom i ett skede som ger en ”andra chans” att fortsätta arbeta dock med en hel del tvivel och mörka moln ”all around”, säkerheten är alltså inte den samma som tidigare (om det nu någonsin har funnits någon sådan). Det som givetvis är väldigt positivt (och nu ser jag glaset halvfullt, inte halvtomt) är att jag har mer fritid som jag kan utnyttja med frugan, barnet och husdjuren, har till och med tid att göra saker som i vanliga fall aldrig skulle bli gjorda (en annan sak är lusten att utföra dessa, den kommer och går). Bortsett från allt det förut nämnda så skiner i alla fall solen, våren är framskriden (alldeles för långt för datumet) och vi (alla tre plus husdjuren) har hälsan i behåll och det är ju bra. På återskrivande, sköt om er!

Read Full Post »

LIX

Snart påsk

Ja, livet går sin gilla gång och snart så brakar det till och blir påsk igen, då ska jag äta ägg och kanske till och med måla några med dottern, kanske även äta ett gäng ”torrijas” (stekta brödskivor indränkta i socker och/eller honung) som är väldigt typiska (läses traditionella) här runt påsk, som ni säkert kan räkna ut så blir man väldigt mätt när man äter sådana rätter, men gott är det!. Det har varit varmt som XVII dom senaste dagarna här i Spanien (det har ni kanske sett -om ni har varit uppmärksamma- på FB genom mina kommentarer på muren och en del bilder som jag laddat upp ), i och för sig så regnade det lite i söndags men molnen försvann snabbt. Nej, nu ska jag äta lite pistacher och dricka vatten, är rätt törstig faktiskt (och detta redan innan pistacherna) och kallt vatten är gott. Sedan ska vi ut med hunden, både han och vi bör vädras med jämna mellanrum, men det blir nog kortärmat som gäller, solen gassar! Vi skrivs framöver!

Read Full Post »

LVIII

Första april

Idag är det den första april och man får visst luras säger dom, allting har ju sin dag i almanackan och idag har turen kommit till lögnen. Jag är övertygad att man inte bör ljuga (inte ens idag) och alltid försöka säga sanningen, det enda man kan göra (enligt min åsikt) är att i vissa fall spara en del av sanningen, fast enbart om denna del av sanningen (den som man spar) skulle kunna, bland annat; bekymra, skada, förudmjuka eller på något annat negativt sätt påverka eller ändra den omgivning du för tillfället har. Vissa säger att man kan använda sig av så kallade ”vita” lögner som inte skadar någon, men, jag vet inte, är det då dock inte bättre att ”spara” lite av sanningen istället för att hitta på? Att ljuga är inget bra alls, och har man en gång börjat så kan det hända att man fortsätter och så är det också mycket lätt att man börjar ”variera” nu när man inte kanske kommer ihåg riktigt vad man hade ”ljugit ihop” tidigare och börjar berätta samma ”story” om igen fast med ett annorlunda innehåll, typ; andra tider, annat folk med mera och då går det ju käpprätt åt skogen. En annan grej med lögn på längre sikt är att man ångrar sig och planerar att tala om ”hela” sanningen lite då och då, man känner sig liksom ”guilty” och vill liksom hitta ett inre lugn men om den ”dolda” sanningen som man ligger inne med inte spelar någon större roll eller skulle kunna innebära något som helst för ditt kommande liv varför ska man då låta den flyta upp till ytan, ingen större mening med det (igen enligt min åsikt). Avslutar detta inlägg med att inse att det i alla fall är fredag ,att solen skiner (över XX plus dom sista dagarna, skönt!) och att det ikväll blir dags för en kall ”mellan”, det är så gott med en, nu när det brukar bli bara en i veckan och den brukar avnjutas på just fredagar, då känner jag liksom att det blir helg. By the way, gällande detta inlägg min rekommendation är alltså att inte ljuga och istället ”spara en del av sanningen” eller, som många anser, använda sig av ”vita” lögner, it’s your choice!

Read Full Post »