Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

LXXXVII

Paus

Nej, nu ska det bli dags för en paus både från jobbet och hemmet, ska nämligen smita iväg några dagar med min fru och vår dotter för att koppla av lite på den spanska landsbygden långt bort ifrån det bullriga storstadslivet, ska försöka andas lite frisk luft (om det nu finns någon sådan kvar?), filosofera och bara finnas till, utan några större krav.

Min åsikt är att det är viktigt att ”vädra sig” och liksom byta livsstil åtminstone några dagar vartenda år, å andra sidan så ”fuskar” jag personligen lite med mina resor till Sverige då jag reser bort (eller var det hem?) på egen hand och ”vädrar mig och byter livsstil” men, it’s not my fault!, frugan och barnet vill ju inte följa med!

Här tänkte jag (under några sekunder) avsluta inlägget men det kan jag ju inte göra, det är alldeles för kort. På grund av detta och efter vidare granskning av mina närliggande och något så när aktiva planer, tillägger jag att när jag återkommit till civilisationen igen efter en kortare tid ”off everything” ska jag bli en del av dom tiotusen ”headbangers” som ska till Leganés och se Saxon, Motörhead och Judas Priest ”live” under några timmar av volym, rök och allmän hysteri, sådant ser jag fram emot även om jag vid min ålder kanske skulle sitta i parken och mata duvorna och inte ”dressa” upp mig som om jag var ung, fri och helt tokig och dra på konsert… men som redan skrivet vid flera tillfällen, åldern är relativ och musik och kärlek har inga som helst gränser. So, Let’s Rock!

Jaha, då har det helt plötsligt blivit lite fler rader i inlägget och jag kanske borde sluta innan jag (som nästan alltid) börjar skriva om ett ämne och slutar skriva om något helt annat och fullkomligt irrelevant i själva kontexten. På återskrivande och återläsande efter detta lilla ”break” som jag hoppas kommer att gynna oss alla både mentalt och kroppsligt, glöm aldrig bort att sprida kärlek och ljus under er vandring!

Annonser

Read Full Post »

LXXXVI

Tretton

Jag sitter här och funderar på hur det kan vara möjligt att vår dotter kommer att fylla tretton år nu på söndag, detta verkar helt overkligt och inte alls sant men… det ÄR ett faktum! Åren går och barnen växer upp och blir äldre, det är lättare att se tidens effekt på barn nu när dessa förändras hela tiden både på höjden, bredden och på djupet (mentalt sett), däremot vi vuxna blir bara kortare, krokigare och tjockare för vart år som går, i alla fall jag, med er vet jag inte.

Som skrivet, vår dotter blir alltså tonåring om några dagar med allt vad detta innebär, iofs så har tonårstendenserna redan börjat visa sig på både det ena och det andra sättet. Var vi verkligen så vi också? Jag försöker och försöker igen minnas denna period i mitt liv men den är så avlägsen och suddig att jag inte erinrar mig mycket mer än ett dugg (eller två). Det jag minns är att intresset för sex, droger och rock & roll började ta form på flera sätt och ur ett flertal vinklar, det var liksom storm i glaset och jag kommer ihåg att jag ville prova och vara med på allt, jag hade inte ens den minsta tanke på att jag hade hela livet framför mig och tid att göra allt vid ett vettigare och vuxnare tillfälle, slutsatsen blir att man levde alldeles för fort på den tiden.

Vår dotter har för tillfället inga planer på att börja ”ralla, booza eller skruva” och jag hoppas innerligt ”from the very deep of my heart” att denna tendens kommer att hålla i sig under ytterligare många år, tid för och till tiden, ingen som helst brådska med varken det ena eller det andra. Man bör vara helt vuxen innan man börjar dyka i livets djupa och farliga vatten och vissa erfarenheter kan man till och med avstå från tycker och tror jag.

Så, gott folk, älska era barn, sköt om dem och låt dem inte löpa utan koppel alltför tidigt! Dom är värda detta och mycket, mycket mer! Lev länge och väl!

Read Full Post »

LXXXV

Bilkö

I morse när jag styrde kosan till jobbet så var det bilkö som gällde i alla fyra filerna som leder in emot Madrid, vi stog alla i stort sett helt stilla en stund innan det började röra på sig. Det är vid dessa tillfällen jag frågar mig; Och krisen då? Var är den? Ibland så verkar liksom konsumtionshjulet rulla på som vanligt i kapitalistsamhället. Det är ju ekonomisk kris i Spanien säger dom men det är väl som alltid, den drabbar bara oss med små inkomster och helt utan kontakter.

I största allmänhet så verkar det som om folk har råd att använda bilen dagligen även fast bränslet har skyhöga priser, jag själv brukar cykla både till och från jobbet för att spara en slant och även försöka vara bussig emot miljön som ju faktiskt börjar bli lite deteriorerad både här och där och verkligen bör hållas i baktanken. Det värsta med att cykla i ett land som Spanien (och speciellt i Madrid) är att ibland är det på tok för hett för att bedriva denna aktivitet och man svettas redan innan man har satt sig i sadeln men normalt sett (iaf på morgonen) brukar det gå bra, lite svalare liksom. En annan faktor är faran att cykla i en storstadstrafik, det är riskfyllt som XVII och man måste vara på sin vakt för att inte bli tillplattad.

Ja, plånboken är inte direkt av den tjockare typen nu på slutet. Ibland är det svårt att lyckas anlända utan skråmor till månadslutet men det brukar gå vägen. Så länge man inte går ut och äter (eller dricker), går på bio eller dylikt så verkar det gå att hålla sig flytande. Detta (själva utgåendet och andra utsvävningar) inträffar i vårt fall oerhört sällan och endast om det finns något ”riktigt stort” att fira och det gör det ju nästan aldrig.

I september får vi se om IBERIA kommer med sin årliga lågpriskampanj igen så jag i alla fall kan boka en flygresa till en skapligt pris för att besöka ”gamla Svedala” igen men denna färd lär nog inte bli av förrän nästa år skulle jag tippa, mer information om detta (och en massa annat) kommer att publiceras i framtida inlägg, for the time being, stay tuned and take care!

Read Full Post »

LXXXIV

Ålder

Min ålder är en sak som jag tänker på ibland, jag tänker till och med att den börjar bli ganska hög… men då slutar jag genast att tänka och inser omedelbart att åldern bör låtas vara i fred och inte ens tänkas på, jag menar, vad man än tänker kommer ju inte att ha något som helst inflytande över den, åldern alltså, tiden går och vi blir äldre för var dag som går men… är inte åldern relativ? Den är ju vad vi gör den till!

Bör tillägga att MENS SANA IN CORPORE SANO, där jag håller med gällande kroppen men inte gällande själen (ty någon sådan har jag inte). Vill även ytterligare en gång skriva CARPE DIEM som alltid passar in i dessa sammanhang.

Själva grejen är att om vi mår bra, har lärt oss att älska (åtminstone andra) och våra liv har sin gilla gång, varför ska vi hänga upp oss på en sådan struntdetalj som vilken ålder vi har uppnått? Spelar roll om denna är XX, XXX eller till och med XL (törs inte nämna L ännu), vem bryr sig? Vi kommer att ha tid att fundera (och spekulera) över detta (och en massa annat) när vi blir pensionärer.

Ska bli intressant att se om denna kladdblogg fortfarande uppdateras då, brist på tid kommer jag i alla fall inte att kunna skylla på. Men det kan jag nu, har helt plötsligt blivit jättesugen på yoghurt och kanske även lite choklad, så dessa skriveríer får fortsätta vid ett annat tillfälle. Tyck om varandra, det ska jag också göra!

Read Full Post »

LXXXIII

Mor

Som jag i förbifarten nämnde i förra veckan så kommer detta inlägg att bli skrivet för och till min mor som tyvärr inte längre finns bland oss levande, det är snart femton år sedan hon hastigt lämnade oss alla i sorg och med en tung känsla av stor saknad.

Det första som slår en sörjande (i detta fall jag, hennes son) är allt som man ville ha sagt och tackat henne för innan hon gick bort men som bitvis aldrig blev av, på grund av detta skriver jag härmed ner en del (och bara en bråkdel) av vad jag har henne att tacka för.

Kära mor:

TACK för att du födde mig och lät mig ta del av livet.

TACK för att du tröstade mig när jag var ledsen.

TACK för att du hjälpte mig med matematiken under grundskolan.

TACK för att du alltid försökte förstå mig.

TACK för att du hjälpte mig upp när jag föll.

TACK för att du alltid stödde mina beslut.

TACK för att du till och med kom och hälsade på mig i Spanien.

TACK för att du alltid var på gott humör.

TACK för att du helt enkelt bara fanns.

TACK för ALLT!

Tillägger att min mor var den raka motsatsen till mig när det gäller dom andliga och/eller religiösa ämnena här i världen, hon var troende och ansåg att vi människor har en själ, jag har ingen tro och anser att vi är själslösa hur konstigt det nu än kan låta och det står jag för, även om jag håller med om att människor som tror på någon av alla dessa befintliga (enligt dem) gudar och/eller högre väsen säkert är lyckligare än vi utan någon som helst tro, detta faktum gläder mig dock, alla väljer vi våra vägar, och tror en individ att den kompletta lyckan existerar så bör han/hon/den gratuleras så mycket för det.

Genom det ovan skrivna så tror jag att kanske på något underligt sätt min i frid vilande mor kommer att kunna ta del av min skrift här i kladdbloggen, det skulle dock ses som mycket surrealistiskt och övernaturligt men, vem vet, sådant kanske kan hända. Jag planerar att fråga henne när vi åter igen träffas, detta sista är dock mindre troligt.

Sätter punkt genom att låta dig veta att en stor del av alla mina tankar alltid kommer att tillhöra dig, min älskade mor!

Read Full Post »

LXXXII

Far

Som jag redan skrev i ett tidigare inlägg med namnet ”Betydelser” så är vissa människor mycket viktiga i en annan människas liv (i detta fall i mitt), av allt på jorden så var, är och blir förstås våra föräldrar de viktigaste individer som funnits, finns och kommer att finnas. I detta fall ska jag ägna några rader åt min far som jag har allt jag kan tänka mig att tacka för, i ett senare inlägg ska jag även skriva lite för min mor som inte längre vandrar på klotet utan vilar i frid men, vem vet, hon kanske har bredbandsuppkoppling var hon nu än befinner sig i dagens läge och kanske även tid att läsa mina ord.

Som skrivet, min far har alltid varit där för mig, han har jämt funnits och utgjort ett mycket stort och stabilt stöd under min barn-, ung- och till och med nästan ålderdom nu när han ju fortfarande  faktiskt är ”alive and kicking” men då i en något äldre version, han är 94 år, vilket är en mycket beundransvärd ålder (ärligt sagt, jag själv VILL inte ens bli så gammal, ”too much”… tycker jag iaf nu). Han har alltid försökt förstå mig gällande mina upptåg som barn och ungdom (och även som vuxen för den delen) även om vissa av mina gärningar givetvis inte har varit dom bästa enligt honom (och kanske även enligt mig, nu när jag tänker efter).

Han stödde mig när jag fick för mig att flytta till Spanien även fast han tyckte att det var ett lite ”drastiskt” beslut (och det kan man ju lugnt säga). Jag saknar honom mycket men som tur är så har jag varit, är och hoppas att bli så pass lyckligt lottad att jag kan resa till Sverige med jämna (och ibland ojämna) mellanrum och hälsa på honom, krama om honom och bara snackas vid lite. Han hör och ser lite dåligt men det är ju fullständigt normalt vid hans ålder, till och med jag med precis hälften av hans ålder börjar se lite visset, i stort sett ingenting på nära håll… borde kanske fixa brillor.

Jag brukar ringa upp honom en gång i veckan för att talas vid, jag gillar detta nu när medelst telefon hans nedsatta hörsel inte märks (har har ju luren direkt i örat förstås) och jag inte behöver bli hes när vi snackar. En annan mycket positiv iakttagelse är att att han fortfarande känner igen mig på telefon och när jag är i Sverige och hälsar på, jag tror och hoppas att han alltid kommer att göra detta… allt annat skulle vara så hemskt!

Avslutar detta inlägg med att skriva och att lova att hälsa på dig igen så fort jag bara kan, min älskade far!

Read Full Post »

LXXXI

Bra

I detta inlägg ska jag genomföra en snabb analys av adjektivet ”bra” applicerat på personer och deras utseende och/eller deras sätt att vara, denna analys bör ej bli tagen på allvar nu när det är jag som står för den men dock kanske den har ett visst värde som ett litet exempel.

Till själva inlägget då alltså. En person kan vara attraktiv på flera olika (och ovanliga) sätt, till och med kanske se bra ut men detta sista är dock mycket sekundärt i alla fall för mig. Det viktigaste för mig är att personen i fråga TÄNKER, TYCKER och ÄR bra, inte alls att subjektet också SER bra UT, skalet spelar ingen större roll även om kanske jag också räknar det som ett oundvikligt plus vid dom första ögonkasten men dessa kan jag garantera er alla att i många fall leder till mindre positiva överraskningar.

Jag bör givetvis påpeka att vad som är ”bra” och ”inte bra” (eller rent av dåligt) är förstås en mycket relativ och personlig åsikt, smaken är ju som baken, delad. Vissa anser säkert att det yttre är jätteviktigt och det inre av mindre värde men det tycker som skrivet inte jag.

För övrigt skulle jag också vilja tillägga att här i Spanien har jag fått (och det förtjänar jag bergis) ett rykte att vara väldigt ”neutro” när jag besvarar den direkta frågan som lyder; Vad tycker du om detta (vad detta nu kan vara)? med följande svar: Inte dåligt! Detta svar ger alltså inte ens (enligt dem som frågar) en mån om vad jag egentligen tycker om saken i fråga, Varför? Jag har ju svarat ”inte dåligt”, vilket innebär (i alla fall för mig) ett positivt svar, vilket ju kan tolkas som, typ; normalt, bra, jättebra, korrekt, schysst plus ett helt gäng till adjektiv som ju faktiskt existerar. Själva vitsen med detta svar är ju att inte använda ordet ”dåligt” utan alltid en motsats.

Som avslutning vill jag bara informera er alla som vill se bättre ut att ni ju alltid kan ”putsa fönsterna”, för att på detta vis ”ser vi ju alla mycket bättre ut”, för mig (till exempel) är det den enda möjligheten. Tack för idag och på snabbt återskrivande!

Read Full Post »

Older Posts »