CI

Frukost

I detta inlägg ska jag ge er det hemliga receptet till evig ungdom som bara jag vet… nej, nu skämtar jag allt igen, å andra sidan vem XVII vill vara ungdom för jämnan, nu när man en gång tror sig ha lyckats med att bli vuxen. Det jag på allvar ska skriva om är innehållet i den frukost jag intar varje morgon (vem nu detta skulle kunna intressera, i stort sett ingen alls bergis… men dock). Min dag påbörjas med det följande:

Ett halvt glas vatten.
Ett halvt glas grapefruktjuice med lite citron, nypressad och med två teskedar öljäst. Till juicen tar jag en alfalfa- och en CO-Q10-tablett.
En skål bestående av havregrynsgröt med pollen och vetegroddar.
Rostat fullkornsbröd med smör (riktigt smör, inte margarin) och hallonsylt utan socker.
Kaffe med havremjölk (jag dricker inte komjölk sedan en längre tid tillbaka).

Sedan är jag alltså redo för att gripa tag i den nya dagens slit och släp, dag ut och dag in, vecka efter vecka och så vidare tills en gång min tid här på jorden har tagit slut och det får bli andra som varje morgon intar frukost, liknande den ovan nämnda eller med ett helt annat innehåll och/eller uppsättning.

Jaha, så har det då blivit ett inlägg igen. Rätt kort men ändå intensivt och beskrivande på ett överdrivet enkelt och lättläst sätt. Jag hoppas att kunna åstadkomma ett lite längre och djupare inlägg vid ett framtida och inte alltför avlägset tillfälle, med andra ord ett skriveri med lite mening. Avslutar tvärt med att helt plötsligt utbrista; Fred på jorden och en uppmaning till alla mina kamrater att alltid hålla kampen vid liv!

Read Full Post »

C

Hundra

Nu är jag där, jag har lyckats komma upp i inlägg nummer ett hundra av denna ventil som går under namnet ”Blommens Virtuella Kladdblogg” (i brist på ett annat och kanske lite mera slående namn) men, det är ju precis det jag gör, det är här jag kladdar ner vad jag tycker och känner, mina inre demoner, sådant som jag tidigare bara inte kunde ”vädra” pga av rädsla, skam eller andra mentala blockeringar.

Det är alltså här jag berättar om saker som hänt, händer och kanske kommer att hända (även fast vi inte har en aning om vad framtiden har att bjuda). Det jag är väldigt noga med (det har ni som läser säkert märkt) är att inte skriva något som helst  om andra och vad dessa har gjort eller gör, kladdet jag skriver ner är alltså bara ”jag” och ”mig” däremot aldrig ”du”, ”dig” ”dom”, ”er” eller ”ni”.

Jag kommer heller aldrig att använda denna ventil för att kritisera, smutskasta eller på något sätt göra andra personer illa, och om jag någon gång gör ett misstag och åstadkommer något sådant så ber jag redan nu om ursäkt och förstående.

Som mina få men kära läsare också har observerat, är nästan allt jag skriver ner diverse känslor jag har gällande saker och ting från mitt inre, omkring mig och uteslutande om ämnen som liksom rör mig på det ena eller det andra sättet. Ibland leder ju detta till att bloggen får en mycket ”egotrippad” läggning, men det är ju så, den är min och ingen annans.

Var nu snälla mot varandra, försök alltid att behålla respekten, sprid kärlek och ömhet omkring er och framför allt; hata aldrig ty detta sistnämnda är inte alls hälsosamt. Love you all!

Read Full Post »

XCIX

Sensommar

Ja, tiden går (eller bättre sagt springer) och nu är det mindre än en månad kvar till höstdagjämningen. Några få löv har redan fallit men dom flesta har bara blivit gula och sitter ännu kvar på sina träd. Vi har i alla fall haft nöjet att njuta av några dagar med lite lägre temperatur och friskare vindar här i Madrid, sådant välkomnar vi verkligen.

Det som jag också ser som mycket positivt är att jag nu på sistone faktiskt kan sätta mig i trädgården med en bok och läsa utan att jag genast måste sluta och gå in i lägenheten igen pga av alltför hög temperatur och/eller sydliga hårtorksvindar. Jag gillar som ni vet att läsa, men också att skriva, kanske till och med mer än det förstnämnda.

Boken jag skrev om tidigare har nu iaf påbörjats, efter att först ha bestämt mig om innehållet och vilken nivå av öppenhet som ska försöka hållas, det blir lite tungt ibland men sakta och säkert strävar jag mig vidare, bokstav efter bokstav och ord efter ord.

Hoppas att någon dag kunna utbrista; Nu är boken skriven och helt och hållet färdig! Men, det lär dröja, och jag har för tillfället inte en aning om hur slutresultatet kommer att se ut eller var det kommer att hamna.

Men, snälla jag, varför skriver jag nu inte om sensommaren istället och inte om mina inre strider, det var ju det jag tänkte när jag startade det här inlägget! I Spanien har ännu inte skolor, universitet m.m. startat , utan detta inträffar först i september härnere. Barnen är fortfarande vakna på tok för länge på kvällarna (eller rent av nätterna) och det är svårt att få dom i säng i rätt tid för att på så sätt ge dem ett bättre och tidigare uppvaknande och uppstigande på morgonen dagen efter, det är verkligen något vi måsta ta tag i på allvar om det ska bli någon ordning när studerandet ska påbörjas igen om några veckor.

Ta nu vara på varandra och den tid vi har, så skrivs vi igen framöver med lite annat smått och gott nerdunkat medelst tangentbordet, minst tre eller fyra sensommarkramar på er alla!

Read Full Post »

XCVIII

Skyddsnät

Ibland skulle det vara bra om psykiska skyddsnät fanns, speciellt dessa gånger -som i mitt fall- man tänker alldeles för mycket på någonting. Jag gör det ofta, jag funderar och funderar, grubblar och grubblar, tänker och tror och till slut krockar jag emot golvet med en kraftig duns. Jag vet att det är fel att ”överdosera” tankarna, det spelar ingen roll om dessa är goda eller onda, själva felet är alltså doseringen.

Jag tror mig märka när jag tänker för mycket på någonting men då är det oftast redan försent, och detta pga att skyddsnätet (som ju inte finns) inte har stoppat fallet. Det bästa är att inte tänka så mycket på något som helst, utan att ta det som det kommer, med hull och hår och på gott och ont. Om man tänker för mycket på något så kan lätt en rädsla uppstå, till och med en fruktan ibland, och det är inte alls bra. Oftast är det också så att det man har tänkt, vare sig detta nu har varit positivt eller negativt, inte har något som helst att göra med vad som sedan händer i verkligheten.

Så min taktik -iaf i teorin, i praktiken får vi se- kommer att bli att fortsätta tänka, dock då i mindre skala och utan överdosering. Jag rekommenderar att ni inte heller tänker för mycket och försöker lista ut vad som kommer att hända i framtiden genom planeringar och dylikt, även fast ni ibland kanske lyckas pricka precis kommer ni i de flesta fallen inte ens att hamna i närheten, eller som min dotter brukade säga när hon var lite mindre ”var och en har sin smak och framtiden vet man inte” dock då på spanska men lika sant ändå.

Är man lite halvtokig och tror att man är tuff så kan man ju alltid fortsätta att pressa ut all saft ur hjärnan utan skyddsnät och inte vid ett enda tillfälle stanna upp och tänka efter att det kanske inte tjänar något till, så kan man göra det om man vill, allt är en ju ändå bara en smakfråga och mycket relativt.

Nej, nu blir det till att sluta igen även fast jag gärna skulle vilja fortsätta en stund till men jag har andra skrifter att tänka på också. Tack för denna gång och sköt om er mycket, både psykiskt och fysiskt, det kommer att ge oss alla en stor glädje!

Read Full Post »

XCVII

Projekt

Nu är jag verkligen sysselsatt, jag kanske har tagit mig vatten över huvudet nu när jag har påbörjat mitt försök att skriva en bok och på samma gång inte vill att detta på något sätt påverkar min aktuella uppdateringsfrekvens av denna blogg som jag ju också paralellt vill fortsätta att driva, vem vet, det kanske till och med är någon därute som rent av läser den och inte bara bläddrar förbi.

Jag försöker att erinra mig känslor, händelser, personer och så vidare från mitt ibland dunkla förflutna som jag trodde var för evigt glömda och det är dom faktiskt till en viss del, det tycks mig nästan omöjligt att minnas vissa händelser och lyckas jag med det så fattas all skärpa, allt är liksom suddigt och otydligt.

Här i denna blogg vill jag dock utrycka vad jag känner nuförtiden och inte röra om allt för mycket i det förflutna (dessa äventyr och bedrifter kommer möjligen att ventileras medelst andra medier), våra känslor och åsikter om saker och ting är ju alltid under ständig variation, vi håller oss dock fast vid vissa ideal och smaker. Vissa tankar förblir intakta, eller förändras i alla fall inte så värst mycket.

Ja, vi får se hur det går med mina projekt, kanske allt rinner ut i sanden och bara blir frustrerade försök, jag vill dock inte tänka i dessa banor även fast min svaga självkänsla och mitt dåliga självförtroende sliter och drar åt det andra hållet, psykiskt sett. Många gånger tror jag att bryr mig mer om andra än mig själv och ibland kommer det över mig att det är raka motsatsen, med andra ord vet jag alltså inte hur jag ska agera. Kan allt detta bero på mig? Är det omgivningen som spelar in? De mina kanske? Mer om detta vid ett annat tillfälle om jag nu någon gång kommer att få det klart för mig och lyckats analysera dessa kaotiska känslor.

Nu ska jag försöka ägna en stund åt att skriva boken, vi får se hur det går idag, ibland blir det tvärstopp och vid andra tillfällen så bara rasar bokstäverna ner och hamnar på sidorna (läses skärmen) som fylls i en duglig hastighet.

Hoppas att ni alla får njuta av en lugn och trevlig söndag (så långt nu detta är möjligt) och avslutningsvis skriver jag KRAM PÅ ER med stora bokstäver!

Read Full Post »

XCVI

Bok

Med anledning (men inte bara) av det jag nämnde i mitt senaste inlägg i förrgår som löd  ”föda ett barn, plantera ett träd och skriva en bok” kan jag med en viss stolthet konstatera att dom två första gärningarna har jag lyckats åstadkomma, födde gjorde min fru pga dom naturliga begränsningar den manliga kroppen har men jag hjälpte dock till både under tillverkningen och leveransen, gällande trädet så blev det planterat av oss alla tre.

Det som återstår är alltså att skriva en bok, jag undrar om jag verkligen kommer att klara av det men jag har iaf beslutat mig för att prova, problemet som jag har just nu (innan jag ens har börjat att skriva) är själva innehållet, det skulle ju kanske kunna bli något självbiografiskt, något om språk, ren fiction och eller något helt annat mellan himmel och jord, vet inte alls. I det fall att jag väljer det självbiografiska, så skulle en hel del smuts flyta upp till ytan som bara jag (och delvis min fru) för tillfället har tillgång till och följaktligen skulle det bli mycket tungt att skriva.

Om valet skulle bli något om språk så skulle det kanske bli lite lättsammare (att både skriva och  läsa) men dock inte alls så befriande som i det självbiografiska fallet. Det som återstår är då ren fiction, jag tror dock att min fantasi inte är den bästa och resultatet skulle troligen bli något mycket rörigt och konstigt. Något helt annat mellan himmel och jord skulle också eventuellt kunna vara en option men, samma här, min brist på ideer och fantasi är mer än uppenbar.

En annan faktor att beakta är: Var jag ska få tiden till att skriva ifrån? Jag syftar härmed på att tiden ju verkligen inte varken ”ramlar ner från träden eller himlen”, den är alltså begränsad, mycket annat att stå i. Jag tror med andra ord att bokprojektet kommer att bli en ganska långsam företeelse, å andra sidan så har jag ingen som helst brådska, bättre sent än aldrig.

”Slut för idag, tack för idag” som vi alla brukade säga tillbaks i tiden när vi studerade och var ack så små. Så fort jag bestämt mig gällande innehållet så kommer detta att offentliggöras i denna blogg, men bara kanske. Kram på er!

Read Full Post »

XCV

Vardag

Jag kommer i detta inlägg att ge den vardag (som ofta kan kännas mycket grå) en liten plats i bloggen också. Jag brukar skriva om det ena och det andra (ibland till och med om det tredje och fjärde) men jag tror att jag aldrig har tagit upp något så simpelt och normalt som vardagen. Jag känner dock att dessa (vardagarna) även är viktiga i all sin dysterhet, tankarna letar liksom andra banor och dom personliga problemen kommer i ett andra plan, hjärnan blir avledd och ägnar sig åt lite annat som inte rör en själv så mycket, nyttigt ibland faktiskt.

Att sitta helt allena på ett kontor och arbeta gör att jag tänker väldigt mycket på sådant jag normalt inte gör (kanske inte helt rätt nu när jag borde begränsa mitt tänkande till arbetets ämnen) och detta på mitt egna sätt utan något som helst inflytande av helgernas och ledigheternas aktiviteter, min hustrus och vår dotters avbrytningar och kommentarer och den allmäna ”dödtid” jag ibland känner att jag upplever under dessa perioder. På något underligt sätt tänker jag klarare och inser att det är mycket viktigt (iaf för mig) att vara ensam ibland.

Ibland kommer jag fram till det faktum att jag kanske tänker på tok för mycket men inser genast att det kan man nog aldrig göra; att tänka, analisera, försöka lösa, ändra sig, komma på med mera och detta på en nivå som bara vi människor (bland alla djur) lyckats uppnå till skillnad från resten (av djuren). Å andra sidan så spelar det ingen som helst roll hur mycket man tänker och vrider ur hjärntrasan, man kommer ändå att begå misstag och uppföra sig helt fel vid ett flertal tillfällen även i framtiden, det vet vi och det är inget vi kan göra åt det.

Ja, just ja! Det var vardagen vi skulle ta upp i detta inlägg, det hade jag alldeles glömt bort, sorry! Om det inte vore för vardagarna så skulle vi ju alltid vara lediga och det skulle inte alls fungera i längden, det känns alltså skönt att veta (även om det kan låta f*n så konstigt men… sådan är jag) att helgerna och semestern inte är eviga, för det skulle (iaf jag) inte fixa.

Glöm nu inte bort att vi alla bör; ”föda ett barn, plantera ett träd och skriva en bok” och detta under den tid vi har här på jorden, då har vi liksom gjort det vi skulle och kan lugnt dra oss tillbaka. Jag avslutar med att skicka er alla många varma kramar!

Read Full Post »