Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

CXXIX

Memoarer

Idag har jag tagit det svåra beslutet att ankra bloggandet under en tid och låta detta genomgå ett temporärt uppehåll, jag vill och måste ägna all min tid åt ett annat för mig mycket viktigt projekt som går under täcknamnet ”Mina memoarer”, mao en skrift som innehåller mitt liv hittills i bokstäver, från A till Ö och helt utan skyddsnät, något av en smutsig autobiografi. Jag känner verkligen att det har blivit hög tid för mig att försöka utttrycka i skrift mina mindre trevliga upplevelser, mina inre kriser, min förtvivlan, mitt självförstörande, min personliga kamp m.m.

Allt detta låter mycket negativt och så är tyvärr fallet, men, som tur är, så kommer jag även att skriva några mer positiva rader om lite ljusare och vackrare saker, tro mig. Min tanke gällande en eventuell bok föddes för en tid sedan, för mer information kan ni läsa mitt tidigare inlägg i bloggen här.

Detta projekt befinner sig just nu i ett ganska tidigt stadium och är inte något annat än en massa suddiga noteringar som behöver många timmar av vidare bearbetning, genomläsning, korrektion, m.m. men som jag hoppas att någon gång i en snar framtid kommer att få en lite tydligare och fastare form och kanske till och med kunna ”läsas” och dessutom anses vara en bok ”på riktigt”, om någon sedan på allvar kommer att läsa den är dock en fråga som kvarstår.

Vi får väl se hur det går med både mig och mitt skrivande, skulle något som är värt att nämna inträffa så kommer det säkert att publiceras här. Att jag idag har informerat er om bloggens paus behöver dock inte innebära att så kommer att vara fallet, det är ju min blogg och vill jag skriva ner något så gör jag ju givetvis det även om det viktigaste från och med nu alltså är boken och inte bloggen.

Avslutar med att bifoga er mina varmaste kramar, i hopp om ett inte alltför avlägset återskrivande!

Read Full Post »

CXXVIII

Regn

Äntligen har molnen återvänt, hösten verkar faktiskt existera trots allt och det ser nästan ut som om det skulle kunna komma lite regn, det är så efterlängtat, iaf av mig. Jag hoppas innerligt att det blir verklighet denna gång och att det inte bara blåser lite och faller typ fyra eller fem droppar, min nuvarande åsikt är att det måste regna på riktigt under minst ett par dagar om det ska bli någon ordning.

Jag ser genom fönstret i det rum där jag sitter att just nu har de första dropparna börjat att falla, mycket bra, som redan skrivet hoppas jag att det håller i sig och att den allmänna torkan och höga luftföroreningen får sig en rejäl omgång.

Mindre bra med ett möjligt ihållande regn är att cykla till och från jobbet förstås inte är så roligt om det spöregnar men det är väl en smäll jag får ta, det finns ju regnkläder, och blir jag blöt så torkar jag säkert igen förr eller senare, det råder inget tvivel om det.

Så är alltså läget; vissa vill ha regn, andra vill ha sol och resten vill bergis ha något annat. Det är ju så det är här i världen, vi människor är aldrig riktigt nöjda och liksom måste klaga och gnälla. Vi skulle nog inte göra det så mycket utan istället värdera det vi har och precis som det är, på det stora hela så är vi lyckligt lottade genom att bara få leva och kunna fortsätta med det.

Avslutningsvis så ber jag er att aldrig sluta att älska, att ge livet en chans och att alltid krama om varandra! Hej så länge!

Read Full Post »

CXXVII

Tack

En helt vanlig fredag som idag -när temperaturen har sjunkit en hel del fast solen envist fortsätter att skina- vill jag tacka livet för allt jag hittills har fått uppleva, om det inte vore för allt det negativa så skulle det nästan obefintliga positiva aldrig ha sökts, inte ha funnits och inte heller ha värderats på samma sätt.

Den punkt i mitt liv som jag just nu befinner mig i är dock bara början av fortsättningen. Vad nu denna bär i sin famn är det helt omöjligt att förutsäga -vilket jag inte heller vill- och bara den som lever får se.

Att det nästan jämt går uppför vet vi alla men att det ibland faktiskt går utför känner vi också till, vad vi även vet är att livets stig kan vara mycket krokig och ojämn men den för oss ändå alltid vidare på det ena eller det andra sättet och nästan jämt med livet i behåll.

Avslutningsvis biter vi ihop, tar i trä och fortsätter vår dagliga kamp. Åter igen, tack!

Read Full Post »

CXXVI

Milstenar, del 2

Här ramlar vi då in i åttiotalet och den femte milstenen på min resa i musikens värld som givetvis var Ozzy Osbourne. Sedan blev det thrash och den sjätte milstenen var självfallet Metallica.

Åter igen gick jag igenom en stiländring -som ingen av mina vänner vid tillfället riktigt kunde förstå- och den sjunde milstenen var The Pogues. Svenskt blev det också i och med den åttonde Di Leva och självklart den nionde Gina Jacobi.

På nittiotalet blev det då dags för grunge och den tionde stenen Nirvana, på senare tid har den sista, men inte alls den minsta, milsten nummer elva blivit rest och den är Rammstein. Btw, deras senaste är den här.

Det bör här tilläggas att alla de angivna stenarna står förstås kvar på sin plats efter min musikaliska väg och avlyssnas och avnjuts fortfarande både ofta och väl.

Slut för idag, tack för idag! You already know about my love for all of you and also for the music!

Read Full Post »

CXXV

Milstenar, del 1

I detta och kommande inlägg ska jag berätta för er vilka milstenar jag har träffat på under min musikaliska resa från förr till nu. Det bör tilläggas att det finns många fler milstenar också men tyvärr kan jag inte ge alla en plats här i bloggen.

Det har med tiden blivit en väldig blandning av stilar och nu har jag kommit till den punkt där jag betraktar mig själv som ”allätare”, jag kan nämligen lyssna på allt mellan himmel och jord.

Jag har infogat länkar i texten för att ge er lite smakprov, jag ber er dock att ha tålamod och vänta tills att låtarna har laddats, det kan ta lite tid men det är absolut mödan värt.

Det är mycket möjligt att den första milstenen var Black Sabbath om nu inte mitt minne förråder mig, den andra milstenen var utan tvekan Ola Magnell, sedan minns jag mycket väl inköpet och den första avlyssningen av den tredje milstenen på resan som var AC/DC .

Den fjärde milstenen kan helt klart ha varit Sham 69

Fortsättning följer…

Read Full Post »

CXXIV

Passivitet

På slutet känner jag mig rätt passiv, jag bryr mig liksom inte längre om saker som tidigare var väsentliga i mitt dagliga liv, jag ger dom kanske inte den grad av uppmärksamhet dom borde ha. Det enda som motiverar mig för tillfället är att skriva, vilket jag gör i stort sett varenda dag, är det inte i boken så är det i bloggen. Allt annat känns sekundärt och utan vikt, ibland tror jag att det kanske är något av en flykt.

Jag känner ibland att jag borde ägna lite mer tid (och bokstäver) åt boken istället för bloggen, men jag har dock observerat att skriva boken är mer krävande, speciellt då för minnet, och att jag tvivlar mycket mer om vad jag bör återge, tillföra och djupare försöka förklara när det gäller självutlämningen, min önskan är ju att resultatet ska bli så komplett som möjligt.

Min passivitet ger förstås också en viss effekt på mitt utseende och min form, jag är ofta orakad och okammad, tendensen är att jag går i typ samma kläder och vissa fysiska övningar som tidigare utövades dagligen blir tyvärr inte av längre. Detta är dock något som jag har bestämt mig för att ta hand om och försöka frångå omgående.

Iofs så har jag väl aldrig värderat så högt varken mitt eller andras utseende, det är det som finns under ytan som verkligen är värt något, även om de första intrycken ofta är rent fysiska och ibland kan producera en omedelbar kroppslig attraktion, dock då kanske inte i mitt fall och inte nu, troligen pga min temporära passivitet och apati även när det gäller det rent sexuella.

Jag känner mao att jag bara är en skugga av mitt tidigare jag och att jag bör ta itu med det aktuella och kritiska tillståndet snarast, hoppas att jag i kommande inlägg kanske kan konstatera att jag har lyckats åstadkomma en viss övergång till det något så när ”normala” tillståndet jag brukar befinna mig i.

Avslutar med att informera er om att jag nu, helt utan något som helst intresse, ska dammsuga lägenheten. På återskrivande, då troligen om något helt annat, önskar jag er alla en god fortsättning på dagen i synnerhet och på livet i allmänhet, kram!

Read Full Post »

CXXIII

Plus och minus

I detta inlägg ska jag försöka göra en liten lista över vad jag tror är mina plus och mina minus, det vill säga det som enligt mig skulle kunna vara mina positiva sidor (om jag nu har några) och vilka som utan tvivel är mina negativa sidor (vilka jag vet att jag har).

Denna lilla lista är MIN tolkning av det hela och inget annat, det finns stora möjligheter att ANDRA tycker och tror helt annorlunda vilket är helt normalt nu när varje individ har sin egen syn (och hörsel) på saker och ting.

Kanske PLUS

Jag håller inte agg. Jag hatar aldrig. Jag är aldrig våldsam. Jag är musikalisk allätare. Jag går att lita på. Jag dricker inte för mycket. Jag röker inte. Jag snusar inte. Jag motionerar. Jag hyser   respekt. Jag kan kompromissa. Jag skäms aldrig. Jag förolämpar aldrig.

Definitivt MINUS

Jag har svårt för att lyssna. Jag avbryter ofta. Jag har dåligt tålamod. Jag blir lätt irriterad. Jag tål inte kritik. Jag älskar inte mig själv. Jag tror inte på mig själv. Jag tvivlar ofta. Jag skrattar nästan aldrig. Jag grälar ibland. Jag är alltför allvarlig. Jag är något av en perfektionist. Jag ler sällan.

Det i den ovan publicerade listan kan vid vissa tillfällen variera lite, plus kan bli minus och minus kan bli plus, jag är ju som alla andra ”naturligt svag”, misstag görs ibland men själva grundtanken finns iaf alltid och jag tror jag vet ungefär vart skåpet ska stå och hur högt jag bör flyga även om jag ofta ger mig in på djupa vatten och vissa gränser blir överskridna.

Jaha, då var det här gjort! Hoppas på återfall! Kram så länge!

Read Full Post »

CXXII

Sömn

Idag ska jag skriva lite om en grej som är ganska viktig, för att inte säga rent livsviktig, det kommer nämligen att handla om sömn. Denna bör vara regelbunden och tillräcklig för annars blir det lite si och så med kvaliteten på tillvaron, irritationsfaktorn ökar till ett flaggstångshögt läge och inget orkas med.

I mitt fall så brukar det ”komma efter” (som Arbågaölet i ordspråket), jag fixar liksom utan några som helst problem en sömnlös natt, dvs inget speciellt brukar märkas eller kännas dagen efter,  men dagen efter dagen efter blir det dock dags -även om den andra natten har genomsovits i sin helhet- då kan jag somna av nästan vart som helst och pallar inte ens att prata.

Det som också bör nämnas i sammanhanget är att när man (som jag) en gång blivit van att gå till sängs vid en viss tidpunkt så är det mycket viktigt att man försöker göra just detta varenda dag,  annars blir man lätt trött och morgonhumöret brukar påverkas negativt, rösten höjs i onödan, mindre gräl kan uppstå m.m.

En annan liten ”tradition” som jag faktiskt gillar här i Spanien är att slumra till en kortare stund på eftermiddagen, aka ”siesta”, det sitter alltid fint med typ en halvtimmes ”intittande i huvudet” efter att man har fått i sig lite föda och en kopp kaffe. Det är dock viktigt att inte ”sova siesta” alltför länge för då blir man jättemosig och fixar inte av kvällen på samma sätt, maxtiden för en ”siesta” (i mitt fall) brukar ligga runt en timme.

Låt nu inte tankarna hålla er vakna, att tänka är totalförbjudet när man intar bingen! Kram på er och sov gott (när det nu blir dags förstås)!

Read Full Post »

CXXI

Sexton

Igår när jag nöp mig i armen -för att bli varse om jag drömde eller inte- gjorde det ont, det är alltså på riktigt… idag är det SEXTON år sedan vi gifte oss. Vår dotter – tidigare, när hon var mindre- brukade alltid fråga, typ; Varför är inte jag med på fotografierna? Vart var jag då? Vi svarade jämt, typ; Du var inte född ännu! Det var så länge sedan!

Faktum är att det verkligen ÄR länge sedan, det är bara det att tiden går så fruktansvärt fort att vi nästan inte hinner med, vi hamnar liksom på efterkälken och begriper ingenting. Fallet är ju att det har gått över tjugo år sedan min fru och jag blev ett par, efter många om och men så gifte vi oss 1995 och tre år senare kom vår dotter till världen.

I mitt fall så har speciellt det sista decenniet försvunnit spårlöst och enligt mina känslor ungefär på ett par år eller dylikt, det är konstigt men dock helt sant att ju äldre man blir desto fortare tycks tiden rusa förbi. Jag inväntar bävande den äkta ålderdomen, då kommer säkerligen ett års längd i tiden att ge ett intryck av att bara vara ett par dagar!

Nu när jag ändå är i farten skulle jag vilja ge ett till exempel, i detta fall är detta 80-talet; Visst känns det som om det var igår, eller hur? Vi (iaf jag) säger ofta ”det var på åttiotalet” när vi egentligen menar ”på nittiotalet”, detta är ännu ett bevis på att tiden går fort -kanske då även att det ”gyllene 80-talet” var vårt decennium- och att vi ibland får för oss att ”allt har stannat upp” på något vis, kan eventuellt kanske också ses som en viss rädsla för att bli och framför allt ”känna oss” äldre.

Som skrivet, tiden går och det är tyvärr inget som vi kan göra någonting åt, huvudsaken är att vi iaf försöker må bra, är snälla emot varandra och alltid ser ett visst ljus, om än lite svagt ibland. Sköt om er och glöm inte att göra detsamma med resten, stora kramen!

Read Full Post »

CXX

Tecken

Har satt min hjärna i arbete (läses funderat) och beslutat att skriva ner några av vad jag skulle tro att eventuellt kan vara dom första tecknen på att jag inte kommer att fylla varken, tjugo, trettio eller fyrtio, mao jag börjar bli äldre, dessa tecken är dom följande:

1. Synen är inte alls densamma som tidigare, alltför nära ser jag ingenting alls.
2. Lusten att bedriva sex har avtagit men dock inte så till den mildra grad att jag behöver hjälp av dom små blå pillerna som börjar på v ooch slutar på a. Nuförtiden lägger jag mer vikt på kvaliteten än på kvantiteten som brukade vara fallet tidigare.
3. I morgon blir det hela sexton år sedan jag ingick äktenskap med min hustru, jag undrar verkligen om detta kan vara sant och nyper mig i armen.
4. Min kropp har börjat att ge sig hädan åt ”downing”, den raka motsatsen till ”lifting” med den enda fördelen att den förstnämnda är gratis.
5. Påsar ovanför ögonen har uppstått, ja, ni läste rätt, ”ovanför” och inte ”under” som brukar vara standard.
6. Jag drabbas ofta av nostalgi, det gjorde jag inte ens hälften av när jag var yngre.
7. Tröttheten brukar anlända tidigare på kvällarna, jag orkar liksom inte med så mycket ”nattsudd” nuförtiden.
8. Min motståndskraft när det gäller alkoholhaltiga drycker har minskat kraftigt, jag tycker att jag ”känner mig lite lustig” redan efter ett par bärs, ganska logiskt kanske med tanke på allt jag har druckit tidigare, max-kvoten har väl redan blivit uppnådd och överskridits för många år sedan.

Fler tecken lär komma med tiden, vilket jag dock hoppas att dröjer, så fort jag märker dem så kanske jag ”bloggar av mig” lite igen och delar mina upptäckter med er, mina få men kära läsare!

Lev så länge ni bara kan, sådant är viktigt! Sköt om er!

Read Full Post »

Older Posts »