Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

CL

Smällare

Vid den här tiden på året hörs det många smällare, i stort sett hela tiden och inte bara i dörren, dock kanske lite mindre tidigt på morgonen. Sådana gillade även jag en gång i forntiden, dock inte nu längre, fattar inte riktigt hur folk kan bränna sina få slantar på smällare, en annan sak är ju ett vackert fyrverkeri i all sin prakt med stjärnor, ringar, rektanglar, fyrkanter, trianglar och allt som tänkas kan,  men bara ”pang”… som sagt, jag förstår inte.

Jaha, då kom den trots allt, årets sista dag! Nu ska vi alltså beväpna oss med hopp om bättring, tro och tycka att allt ska bli gott och bra, och det blir det kanske ändå, vi kan väl alltid hoppas, det är ju gratis och gör inte alls ont. Det som utan tvekan kommer att inträffa är att det blir till att skriva fel årtal på en massa papper och lite varstans under minst ett par veckor, det är samma visa varje gång.

Kvällen, och natten, ifråga blir nog lugn iaf för mig, en viss undran om hur alla era andras kvällar, och nätter, kommer att se ut och tillbringas infinner sig, men nyfikenheten tog ju kål på katten så det ska jag genast sluta med att fundera på. Hoppas endast och  enkelspårigt att ni alla kommer att ha det kul i sällskap av era nära och kära, till och med jag ska iaf försöka att le, om så än bara lite, kvällen/natten till ära och betänkande att det ju bara är nyårsafton en gång om år, iofs så är ju även alla andra dagar och aftnar unika och upprepas heller aldrig under samma år. Krama om er och varandra och skåla med måtta, love you all!

Read Full Post »

CXLIX

Nedräkning

Förväntansfull har jag börjat min nedräkning av dagarna innan det nya året tar vid… nej, nu ljuger jag allt igen. Jag räknar inte alls, varken dagarna eller något annat, jag skriver istället, om både det ena och det andra, det blir skriverier lite till höger och lite till vänster, troligen mest till vänster.

Julen försvann bakom hörnet och det kommande året börjar snart luta sig ut över balkongräcket, hoppas bara att det inte faller och går sönder som det här året gjorde med alla sina typer av kriser, både personliga och allmänna. Hyser dock ett visst hopp om att MMXII eventuellt kan bli annorlunda, med lite tur kanske till och med mindre dåligt än det här.

Har liksom gett mig XVII på att även jag borde kunna erkänna mig själv som människa och kanske rent av lära mig att leva med mig själv utan att bara ge upp och hålla tyst eller att tvärtom bli jättearg och höja rösten vid första bästa/sämsta frustration, att bygga upp ett lite starkare jag vore nog heller inte  alls så illa. Har också planer på att  ta itu med mitt självförtroende och min självkänsla omgående, nu när bägge två är mycket risiga.

Detta kan alltså kanske nästan räknas som något av lite mindre nyårslöften från min sida och det vore verkligen bra om jag kunde hålla och till och med uppfylla dessa. Vi får se framöver, jag kommer att hålla er uppdaterade om hur det fortlöper, jag håller iaf tummarna och tar i trä. Allt dåligt kan bli bättre, det är jag övertygad om. Kram på er!

Read Full Post »

CXLVIII

Juldagsblogg

Ska försöka uttrycka lite i skrift vad julen innebär för mig (eller kanske rättare sagt inte innebär) jag har ju i och för sig de aktuella mina omkring mig men tyvärr inte de tidigare mina (bestående av min grundfamilj) numera bara min far och och min bror. Det slog mig just att jag har inte firat en jul i Sverige på över tjugo år!

Tvivlet kvarstår om det verkligen skulle vara festligare och/eller kännas bättre att fira (om nu detta är det rätta verbet) dessa dagar där istället för här. Det skulle iaf vara intressant att testa något framtida år, en annan grej är att kunna övertala frun och dottern om att genomföra en resa till Sverige under vinterhalvåret, det lär nog inte bli det lättaste =I

I morgon är det inte helgdag (röd dag) i Madrid, däremot i några andra provinser, typ Barcelona, Valencia och Mallorca. Här är det alltså slut på julen redan idag (vilket jag inte direkt har något emot), jag är ju ändå så nere dessa dagar, vet inte om det är av saknad (efter vad egentligen?), passivitet (vi gör ju aldrig något speciellt!) eller något helt annat (vem vet?), det mest troliga är att det bara är jag (som alltid) som grubblar för ofta och för mycket på allt, jämför, tänker efter och börjar om och om igen…

Nästa helg kommer detta årets död och det nya årets födelse att gå av stapeln, inget speciellt med det eller direkt, men dock kanske något roligare och stojigare än den sega julen. Trött brukar jag också bli, jobbigt att vara uppe till efter tolv för den man i medelåldern som jag ju tyvärr har (miss)lyckats med att bli, jag får väl citera vad min bortgångna mor brukade säga: ”det nya året kommer att börja även fast inte jag är uppe”. Krama om er och varandra, det gör jag också, vi skrivs!

Read Full Post »

CXLVII

Is

Nu är isen tjock igen, det är svårt att få hål i den för att kunna andas fritt, det finns flera motiv och alla tycks anlända på samma gång, det bådar inte mycket gott för det nya. Ibland vill man liksom driva iväg till obebodda platser eller följa vinden högt upp i skyn.

Jag är dock envis och kommer att fortsätta kampen på det ena eller det andra sättet, försöka beväpna mig med tålamod och inte låta det osäkra och det tunga segra. Denna strid är evig, men ibland går det faktiskt att få stopp på den, om så bara för en kortare period.

Jag känner emellanåt att min sköld viker för tyngden och kraften men det finns någonting där inne som viskar att det finns ett visst hopp, om än mycket svagt, att allt kan ordna sig om ej till fullo, åtminstone en bra bit på vägen.

Hoppas innerligt att nästa inlägg kan bli lite ljusare och att jag inte förstör eller drar ner glädjekvoten för vad som brukar och bör vara en vacker tid, bestående av ledigheter, helger, familjeliv, många skratt, god mat, klappar och allmänna trevligheter.

Ursäkta att jag inte ler, men det är min blogg och jag försöker förmedla mina känslor hur nedstämmande dessa än kan vara, det kan finnas en chans att jag också hittar något som innebär ett förbättrande av mitt humör och en gång för alla får mig att uppskatta min tillvaro på ett bärande sätt och på längre sikt.

Som skrivet, isen är tjock, men jag ska ta till storsläggan och gå lös på den med dom krafter som jag fortfarande tror mig ha, sedan ska jag blunda ett litet slag, ta ett djupt andetag och gå vidare med det jag vill och måste. På återbloggande och må ljuset segra!

Read Full Post »

CXLVI

Grått nytt hår

Just det, ett nytt år står och väntar bakom hörnet, vad som nalkas vet jag inte men jag tar i trä och önskar det bästa trots sörjan på sluttampen. Krisen (eller rädslan som jag brukar definiera den) lär inte försvinna i första taget, den biter sig nog fast ett tag till är jag rädd.

Lite pessimistiskt (rätt normalt när det gäller mig) konstaterar jag tyvärr att inga större förväntningar har infunnit sig, iaf hittills, men saker och ting kanske kan se bättra ut om ett tag, vem vet, i annat fall så får jag väl kisa lite för att inte se allt så tydligt. Det är ofta så, allt är relativt och mycket beror på hur man ser på det hela, med  de bra eller de dåliga ögonen.

Problem finns givetvis, men jag och de mina har iaf hälsan i behåll och det är ju bra. Resten är helt och hållet vad vi gör den till, ibland tycker vi att det är skapligt och ibland inte alls, det är så med oss människor, vi vill, tror och tycker alldeles för mycket och är liksom aldrig riktigt nöjda med i stort sett ingenting och när vi trots allt tror oss vara det, så brukar det dessvärre gå fort över.

Vad vi borde göra, som en kär väninna skrev, ”är att leva liv i varje stund och inte fatta eld på en sekund”, livet är kortare än vi kan ana och åren som vi får är det nog smartast att utnyttja till det bästa, då förstås alltid enligt vårt personliga tycke och vår personliga smak. Livet går vidare, iaf så länge vi har turen att vara kvar här på jorden! Tyck om varandra, det gör jag också, kram på er!

Read Full Post »

CXLV

Rätt och/eller fel

En mycket svår fråga det där, alltså rätt och/eller fel, egentligen så går den väl inte ens att svara på, åtminstone med ändamålet att ge en konkret information gällande tillståndet av ”felet” eller ”rättet”. Ändå så ställer vi oss alla (iaf jag) denna fråga stup i kvarten, sist när jag gjorde just detta var den gångna natten, när jag fram på småtimmarna började skruva på mig i sängen, mina ögon blev helt plötsligt tallriksstora och det var absolut omöjligt att somna om. Varför ställer vi oss då (eller iaf jag) denna fråga? Inte en blekaste! Det är något jag helt enkelt gör.

Frågan, eller rättare sagt frågorna, som inte hörs men dånar invändigt är som följer: Valde jag rätt liv? I rätt land? Med rätt kvinna? Vid rätt tidpunkt? Gjorde jag rätt i att gifta mig? Har vi rätt antal barn? m.m. Svaret som jag då ger mig själv, då speciellt för att helt enkelt kunna försöka att somna om är; Ja! Jag brukar ge mig själv det svaret fast de rätta svaren kanske egentligen skulle vara; Det skulle jag tippa! eller Varför inte! Ty jag vet att har man valt så har man, det är så det är! Jag betraktar mig själv nämligen som en person som tycker och tror att jag nöjer mig med det jag tidigare har bestämt annars skulle jag ju aldrig ha bestämt mig för just detta, eller hur?

Det jag försöker och vill framföra, svart på vitt och här och nu i denna blogg är att; Vem kan säga motsatsen? Skulle det ha blivit mer rätt och/eller mer fel om valen hade varit andra? Är det ändå inte slumpen som avgör? Finns livets mening? Som ni ser så spelar det ingen roll om vi tror oss kunna svara på frågorna vi ställer oss själva eller inte, det enda som föds av att vi svarar eller inte svarar är nya frågor som är precis lika omåttligt omöjliga att svara på, slutsatsen blir alltså: Ingenting är varken rätt och/eller fel, allt är bara resultatet av vad vi en gång bestämde!

Jag hoppas att om jag inte har klargjort något som helst för er så har jag i alla fall fått er att fundera över möjligheten att vi kanske eventuellt skulle kunna nöja oss med det som är och vad vi har, eller kanske inte alls och bara gå vidare med vad vi nu tycker att vi borde, en ren smaksak. Oj, jag glömde nästan bort att krama om er allihopa och be er att vara snälla mot alla andra och även er själva! Loads of love!

Read Full Post »

CXLIV

Jul

Ja, då är det alltså snart dags för ”hjulen” att rulla in igen… tänk vilken löjlig och töntig humor vissa har, som jag då t.ex. Vad jul kan betyda för folk är mycket olika, ibland mycket och ibland lite men nästan alltid betyder den iaf något, inte då i mitt fall… men jag försöker dock hålla humöret uppe och liksom inte simma vilse i strömmen av all temporär hysteri bestående av religion, konsumtion, konstgjord glädje, trängsel, sånger, krubbor, granar, smällare m.m.

Julen var roligare när jag var liten, när jag t.o.m. trodde (eller inte visste bättre) att tomten fanns, jag hade ett visst pirrande i magen gällande klapparna (som jag då trodde var helt gratis, det var ju tomten som kom med dessa i sin säck…) även fast jag hade gjort önskelista och i stort sett visste precis vad jag skulle få. Sedan när jag växte lite och började använda hjärnan till annat så tyckte jag att det enda som var intressant med jul (och även alla andra högtider och helger förresten) var att jag var ledig från de studier jag vid tillfället var tvingad att genomlida.

Nej, som jag tidigare har skrivet i denna blogg så är julen för mig bara ännu ett datum, inga speciella känslor sedan en längre tid tillbaka, måste ändå medge att när och om vi har barn och medan dessa fortfarande är små så finns det iaf lite mer glädje i det hela, om inte för vår skull så åtminstone för deras, det är dom verkligen värda tycker jag.

Avslutningsvis så skulle jag väl egentligen önska er alla en riktig God Jul och ett Gott Nytt År och det gör jag faktiskt, dock då lite motstridigt och utan att vara tinderögd men, ni kanske gillar julen mer än jag och det tycker jag att ni ska fortsätta med att göra, jag själv tror att jag inte orkar och ser redan fram emot tjugondag Knut då ”hjulen” rullar ut igen, sådan har jag blivit men vem vet, jag kanske genomgår en metamorfos igen ”one of these days” och börjar om från början… inte bara med ”hjulen” utan med livet i allmänhet… kram på er alla som fortfarande envisas med att läsa, och även på er andra förresten, why not?

Read Full Post »

CXLIII

Dubbelbottnat

Livet kan helt plötsligt börja att kännas dubbelbottnat och/eller kluvet, det var den känslan jag fick under och efter mitt senaste besök till bort/hemlandet Sverige i förra veckan. Iofs så brukar jag göra denna resa med jämna mellanrum och jag vet att jag behöver det men, denna gång kändes det hela inte bara bra (vilket det alltid gör) utan även konstigt på ett helt nytt och väldigt oväntat sätt.

Först av allt, och även om det gör ont, så måste jag erkänna att besöka min far inte alls är lika som tidigare, kontakten är liksom inte densamma som förut, min far är ju sedan en tid på ålderdomshem och stämningen på dessa är alltid lite tung och nedstämmande, min fars tillstånd och respons i största allmänhet är ju förstås också mycket olika dag för dag, mao precis detsamma som för alla oss andra yngre versioner av äldre människor. Det bästa med min far är att han ännu är förhållandevis pigg för sin ålder, att han iaf fortfarande känner igen mig och blir glad när jag går dit och tittar till honom, han kallar mig nästan alltid för mitt rätta namn och är allmänt trevlig under de korta dialoger vi utväxlar, även om jag måste höja rösten en del och alltid försöka använda klarspråk. Jag hälsade givetvis på honom varje dag under min vistelse, detta är ett måste. Både min far och jag är med på några av fotografierna i bildspelet nedan.

Ja, mycket av det konstiga och oväntade kanske har att göra med att jag numera bor i Bollnäs med min bror under de dagar jag befinner mig i Sverige och inte längre i Alfta med min far, kanske också något av det konstiga och oväntade har att göra med att jag på slutet känner att jag har ett mycket större behov av att resa upp än tidigare, jag skulle tro att det eventuellt är ett resultat av ett mycket utdraget boende i Spanien (över tjugo år), lite dålig ruljans på jobbet på slutet, dålig ekonomi, en dämpad men dock kärlek till min fru, en dotter i tonåren, allmän kris i hela landet, ingen större lust till något alls, mycket svårt att motivera mig m.m. Känslan när jag helt enkelt bara andas svensk luft och bara står på svensk jord är underbar. Iofs så tror jag att för tillfället mitt «spanska liv» kommer att bestå, även om känslan att vara felplacerad ibland infinner sig, och så har jag ju ingenting kvar i Sverige, bortsett då från alla mina vänner och väninnor och en massa minnen… som när jag nu tänker efter kanske inte ändå inte är så lite och absolut inte «ingenting».

För att nämna lite mer om vad som HÄNDE och INTE HÄNDE under min vistelse återgår jag härmed till att redogöra om just detta. Det som HÄNDE och detta på ett mycket positivt sätt är att jag denna gång (gjorde det också lite kortare vid mitt besök i våras) träffade en gammal väninna som jag helt hade förlorat kontakten med under många år, sådant värmer verkligen och jag känner att hon betyder mer för mig än jag tidigare trodde. Det som INTE HÄNDE var att träffa en annan person som iaf jag, och kanske lite dumt, betraktar som en väninna, jag hade sett mycket fram emot det och hoppas att någon gång vårt möte i det riktiga livet kommer att förverkligas. Det som också HÄNDE var att jag träffade några av mina allra bästa vänner och väninnor från både förr och nu, ni vet vilka ni är. Min direkta familj träffade jag förstås också och det känns alltid lika viktigt. Det som heller INTE HÄNDE var att besöka en evig vän som jag alltid brukar göra, detta pga sjukdom och att han helt enkelt inte orkade, hoppas innerligt att han kryar på sig! Nästan alla de uppräknade individerna är med i bildspelet nedan.

Ja, hur allt kommer att gå i fortsättningen är det absolut ingen som vet, men vi får hoppas på det bästa för oss alla, livet är ju som vi alla vet mycket uppochner emellanåt och känslorna vi har är under ständig förändring, det som däremot oroar mig en hel del är att jag liksom har blivit så oerhört apatisk, helt asexuell och tappat lusten till det mesta, det enda som känns rätt just nu är att skriva och i viss mån också att läsa. Hoppas dock på uppmuntran och byte av chip. Kram på er så länge och om ni vill så får ni hålla tummarna, om inte då för mig så iaf i största allmänhet och för en generell bättring av det stora alltet. Avslutar med länken till bildspelet, här är den 

Read Full Post »

CXLII

Mode

Lite ”bloggeri” idag också då kanske. Kan jag då aldrig sluta? Det måste tyvärr bli frågan. Idag vill jag tycka till om gammalt och nytt, trender och annat otyg. För mig är väl inte modet och att vara uppdaterad med det sista inte direkt några ”måsten”, varken materiellt, visuellt eller spirituellt, vad spirituellt nu kan vara för någonting, don’t ask me!

Det är länge sedan jag insåg att pga den hastighet allting rör sig med så är det fullständigt omöjligt för en normal person som lever på riktigt och i denna världen att ens tro att det kan finnas en chans att hänga med i svängarna. Dagens samhälle blir omedelbart gårdagens om ni förstår vad jag menar, det bästa är att helt enkelt inte bry sig om HUR vi borde se ut, VAD vi borde tänka, tycka och anse och bara kliva vidare med stora steg, rakt fram och utan den minsta tvekan, det vi däremot kan göra om vi vill är att ibland stanna till en stund, stoppa huvudet i sanden som strutsen eller också kan vi göra som dom tre aporna, varken se, höra eller tala.

Ja, inte något längre inlägg kanske men ändå ett sådant. Jag är väl kanske inte heller den rätta personen när det gäller att ge råd men jag bryr mig inte om det och gör det ändå, take it or leave it-principen liksom. Idag är det onsdag och imorgon torsdag och om tio år så är det ”tjugohundratjugoett” som det sägs uppe i Sverige och som spanjorerna tycker låter jättekul och jättefel när jag brukar översätta det textenligt till spanska, och det har dom väl rätt att tycka om dom vill, vem bryr sig egentligen. Vi skrivs framöver, kram på er!

Read Full Post »

CXLI

Mint

Detta inlägg skriver jag med hjälp av programmet ”gedit” som finns med ”från fabriken” i operativsystemet ”Linux Mint 12”. Jag tycker som alltid att det är intressant att prova lite annat än Windows ibland. Fick en god smak i munnen när jag tidigare körde ”Linux Mint 11”. Jag vill och kan faktiskt rekommendera detta OS.

Det funkar bra och i detta OS kommer jag nog att tillbringa många timmar är jag rädd, ibland blir det mer och ibland mindre, det är det omständigheterna och inte jag som bestämmer.

Ville bara berätta detta helt kort för sedan gjorde omständigheterna sitt och vi for iväg och köpte ett par stövlar som min halva apelsin verkligen var i behov av, just nu och efter detta ska vi ut med hunden en sväng och sedan blir det nog till att ge dottern lite hjälp med engelskan.

I hopp om att allt är bättre med er än med mig så sänder jag kramar både till höger och vänster, dock då mer till vänster än till höger. Love you all!

Read Full Post »

Older Posts »