CLXXI

Tyska

Jag skulle väl egentligen ta tag (på allvar) i tyskan igen, men istället så har jag lånat bort min grundkurs i språket i fråga. Vi får se om den som jag lånat ut kursen till verkligen kommer att använda den annars kommer jag definitivt att be honom att lämna tillbaks den till mig omgående. Tyskan är faktiskt ett ganska viktigt och användbart språk, den enda nackdelen är att grammatiken är så himla svår (iaf enligt min personliga åsikt) även för oss svenskar.

När jag gjorde den här grundkursen i korrespondensform tillbaks på 90-talet lärde jag mig  faktiskt en hel del och kände mig till och med så pass säker att jag vid ett par tillfällen (på jobbet) försökte föra en konversation över telefon på tyska, iofs så brukade det nästan alltid leda till att jag rätt som det var blev tvungen att tvärstoppa det hela för att utbrista Would you mind if we continue in English? eller något liknande. Faktum är att ge sig in i ett samtal på ett språk som man inte riktigt kontrollerar kan vara mycket riskfyllt och framför allt innebära många tvivel.

Jag tror mig ändå ha någonstans (i all min oreda) lite mer studiematerial i just tyska som jag kan använda mig av under tiden (om jag nu verkligen tar mig tid att börja studera språket igen förstås), lusten finns där så det kanske blir av, om jag inte väljer tyska så kan jag ju alltid studera lite latin igen (vilket jag också har gjort tidigare) men jag tror dock att jag eventuellt skulle kunna få lite mer användning av en hyfsad tyska istället för en hackig latin, vad tror ni? Franska och italienska är ju också andra möjligheter men just nu känner jag inte för någon av dessa. Svenska törs jag inte alls ge mig på!

Read Full Post »

CLXX

Slumpen

Ja, det var just den, slumpen alltså, som var framme och därför finns vi alla här och nu. Rika och fattiga, svarta och vita, stora och små, bland många andra och en hel del annat. Det finns ingen speciell mening och/eller klar avsikt med något av det som har hänt, händer just nu eller kommer att hända i framtiden, allt bara inträffar helt apropå, livet går sin gilla gång, solen följer sin bana och myrorna myllrar i stacken medans stjärnorna föds och dör (tack Stig Vig för detta sista och kursiva, vila i frid!)

Detta är ju förstås min uppfattning av det hela och jag vill inte alls påverka eller försöka övertyga andra om denna, det enda jag gör (som alltid) här i bloggen är att jag skriver ner saker och ting som känns och tycks mig viktiga, jag liksom vill nå ut med och dela med mig av. Om sedan någon läser mina ord, kanske till och med  finner dessa intressanta och/eller håller med spelar mindre roll och gör mig inte alls sömnlös. Som jag tidigare har klargjort är den här bloggen min och ingen annans.

Vi får se vad slumpen har att bjuda på framöver, något har den säkert på lut för oss alla, vissa kommer säkert att bli bättre lottade än andra men tyvärr så kan vi inte göra så mycket åt själva händelseförloppet, endast göra våra tappra försök att undvika dom största katastroferna, både känslomässiga och fysiska. Ber er alla avslutningsvis att se upp (dock då inte hela tiden för då kommer ni troligen att snubbla) i framtiden och att aldrig ge upp kampen om ett skapligt och ett något så nära hyfsat uppehåll här på klotet, trots allt ganska temporärt och flyktigt fast det ofta kan kännas evigt. Kramar som vanligt om er!

Read Full Post »

CLXIX

Ord

Ja, det är just sådana som bör skrivas här, ord alltså, det var väl därför jag började att blogga för snart två år sedan. Själva vitsen är ju att hålla er, mina kära läsare, uppdaterade med både ditt och datt, men även mig själv, nu när skrivandet kan betraktas som nyttigt både för er och för mig. Risken är dock överhängande att det blir mer ditt än datt, även om detta ändras dag för dag eller natt för natt, är mycket relativt och beror på när och hur jag skriver.

Har liksom ballat ur lite nu på slutet, det är ju för XVII snart en vecka sedan det sista inlägget… men nu är jag här igen med lite nytt, tyvärr så är fallet att inget värt att berätta har inträffat men jag kan väl alltid improvisera coh skriva lite om hur jag känner mig så här lite generellt, vilket faktiskt inte är så illa med tanke på allt det tyngre som jag har tvingats att gå igenom nu på den senaste tiden, speciellt då när det gäller arbetet, men även på den emotionella och lite mer personliga nivån.

Ibland så skulle jag liksom vilja uppslukas och bara försvinna, ingå i något av ett standby-läge och bara slappna av och inte behöva tänka på eller oroa mig för någonting alls men, det är nog tyvärr ett önsketänkande och inte ens naturtroget, men tanken är gratis så den har jag råd med. Kram på er gott folk och på återbloggande!

Read Full Post »

CLXXIII

Öken

Nu är det öken igen, jag blev inte direkt överraskad (men inte för den delen mindre nedstämd) när beskedet från min nuvarande arbetsgivare föll som en sten med hela sin tyngd över mig och min familj. Vad som nu annalkas är alltså ytterligare ett helt år under vilket jag bara kommer att arbeta varannan vecka med den  kraftiga försämring av vår hushållsekonomi som detta faktum förstås innebär.

Jag ser mig nu verkligen tvingad att på allvar (dock då på halvtid) försöka hitta andra utvägar, gå andra stigar, söka andra mål m.m. Har letat arbete på annat håll under en längre tid men det är mycket svårt (för att inte säga omöjligt) att lyckas med denna bragd, speciellt i ett land som Spanien, vilket som vi alla vet inte direkt befinner sig i den  gynnsammaste situationen när det gäller ekonomi och arbete.

Den enda fördelen (om det nu finns någon) med denna ERE (Expediente de Regulación de Empleo) är att jag inte behöver ta ut någon som helst semester, ledighet kommer ju inte alls att saknas framöver. Å andra sidan vad är det för vits med att vara ledig när inga pengar finns, varken till det ena eller det andra, typ resor till stranden, äta ute och dylikt, inte ens till kläder och knappt till mat vissa månader. Det enda extra jag får är tid men inget att ägna den åt på grund av den svårt ansträngda och nedsatta hushållsekonomin.

Nej, nu ska jag sluta upp med att deppa, uppdatera min CV och leta vidare på nätet i jakt efter i alla fall någon ledig plats, någonstans på jorden till vilken adress jag sedan kan skicka rubbet för att efteråt ta i trä, hålla tummarna, korsa fingrarna m.m., inte direkt mycket mer jag kan göra, att gråta hjälper väl förstås inte, fast lusten finns.

Read Full Post »

CLXXII

Igen

Åter igen har jag faktiskt lite oväntat börjat att känna att saker och ting kanske eventuellt kommer att kunna falla på sin plats, detta efter att under en längre tid ha ägnat mig åt att vrida, älta, snurra, vika och vända på alla mina tankar både uppåt och nedåt, till höger och vänster, framåt och bakåt för att ändå aldrig komma fram till någon definitiv slutsats.

Ibland är det skönt när jag kommer på mig själv med att kanske ha tänkt lite för mycket, vilket i mitt fall händer ganska ofta, och när jag rätt som det är bestämmer mig för att försöka sänka den alltför höga nivån av tänkandet ner till en mer normal standardnivå och på detta sätt filtrera bort en del av alla de negativa och kritiska tankarna.

De ovan angivna ohälsosamma tankarna bör ersättas med andra och olika, om dessa inte kan finnas så brukar jag prova med att skjuta undan de tankar som gör ont och liksom nollställa hjärnan, för att sedan göra en omstart och långsamt fylla på med nya, odramatiska tankar utan att låta någon av dessa gå för långt, bli dramatiska och/eller fatala och ge sig in i mörkret på nytt.

Avslutningsvis så skulle jag bara vilja citera vad en av mina kära bloggläsare bjöd på och skrev i en kommentar, Det enda jag vet är att ALLT som vi själva kan göra nâgot åt, till slut ordnar sig. På det ena eller det andra sättet, alltså både sanna och tänkvärda ord som jag blev mycket tacksam för och vilka jag fortfarande använder och upprepar för mig själv när det känns svårt, det finns ju så väldigt mycket vi absolut inte kan göra något åt och på grund av detta inte ens bör tänka på. Sköt om er och tänk nu inte för mycket ni heller!

Read Full Post »

CLXXI

Fildelning

Jag vill redan så här i början klargöra att detta inlägg inte kommer att handla om vilken mängd av fil som hälls upp på tallrikarna för att sedan eventuellt blandas med müsli eller dylikt under frukosten och inte heller huruvida och till vilken omfattning vissa filer i infarten till en större stad delas upp eller inte, det är inte alls fallet.

Vad det däremot kommer att kunna läsas om här och nu, och vilket ni säkerligen redan har listat ut,  är den andra typen av fildelning som är mycket mer omdebatterad, polemisk och under ständig granskning och kritik, alltså den digitala varianten i datavärlden och främst då på Internet, med andra ord, delningen av diverse filer över nätet, typ musik, video, foto, texter m.m.

Jag har, personligen och för min del, inte alls något emot detta. Jag anser alltså att det är helt OK att dela och att byta filer med andra över Internet, jag finner inget illegalt  i detta beteende, tvärtom, jag ser det som ett praktiskt sätt att dela med sig av och liksom rekommendera saker och ting. Det jag däremot ser som olagligt och  dessutom helt fel är att bränna skivor, skriva ut dokument, fotografier m.m. för att sedan sälja dessa vidare, det vill säga,  att på detta felaktiga sätt, gynna sig ekonomiskt av denna verksamhet.

Skulle härmed vilja citera vad Liam Gallagher sa om fildelning för en tid sedan,  Nedladdning är ju samma sak som när jag spelade in låtarna jag gillade från radio. Jag hatar alla de här stora löjliga rockstjärnorna som gnäller. De laddar ju ner er j***a musik. Det borde ni f** uppskatta. Vad gnäller ni om? Ni har ju era fem j***a hus, så håll k****n!, kanske lite väl radikalt och känsloladdat för min smak men trots allt mycket sant och träffsäkert.

När det gäller musiker så har dom ju ändå alltid sina konserter att ta in pengar på, det är värre med t. ex. författare och fotografer som inte har just den utvägen men som  även dom har fått det mycket lättare, och billigare, att publicera sina verk med hjälp av Internet istället för genom dom traditionella metoderna.

Jag vet mycket väl att det finns folk som aldrig laddar ner något, det är för många en principsak och detta bör givetvis respekteras till fullo, faktum är just att fildelning inte är något som borde katalogeras som olagligt och förföljas, åtminstone så länge ingen gör sig rik på filernas bekostnad. Nej, nu får det räcka för idag! På återbloggande mina vänner, en stor kram på er så länge!

Read Full Post »

CLXX

Full i sk(r)att

Jag vet inte om jag ska sk(r)atta eller gråta. Som alla mina kära läsare redan vet så är min ekonomiska situation inte den bästa och på grund av försäljning av min andel i en fastighet i Sverige ifjol så måste jag nu betala skatt, i och för sig så visste jag ju att det skulle bli så redan när jag sålde men jag trodde inte att summan skulle behövas betalas in så tidigt året efter.

För att slippa kostnadsränta så ska pengarna betalas in nästan en månad innan den sista dagen för inlämning av inkomstdeklaration för oss som bor i utlandet, lite väl tufft tycker jag. Det svenska skattesystemet, och inte det spanska heller för den delen, är inte direkt flexibelt och jag tycker att vi som betalar borde ha rätt till i alla fall några fördelar när det gäller inbetalningen, som då t.ex. mer tid på oss.

Många tänker säkert just nu; det du skriver är inte sant, pengarna behöver inte betalas in förrän till hösten… och det stämmer, det är rätt tänkt av er men med den, enligt min åsikt, orättvisa nackdelen att kostnadsränta måste betalas f.o.m. det sista datumet för fyllnadsinbetalningen på ditt skattekonto. Jag kan hålla med om att kostnadsräntan inte är så hög men den läggs dock till och det är just detta som är felet.

Vi får se hur det blir, betala skatten ska jag givetvis göra, själva frågan är när det blir av och hur mycket jag måste betala in. Skatt är dock något som jag vet (och tycker) att måste existera, problemet är bara att ibland kan det bli lite för mycket och så är den ofta så himla dåligt och ojämnt planerad tycker jag, men det är bara att sk(r)atta vidare och att försöka se fler fördelar än nackdelar.

Read Full Post »