Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2013

CCCXXVIII

Snöfall

Denna dag har inletts med ett lättare snöfall här i Madrid. Det är alltså inte av den ymniga sorten, om ens snön ligger kvar, åtminstone inte för tillfället. Mysigt är det i alla fall, oavsett om den blir kvar eller smälter bort på en gång, det är inte ofta vi får denna typ av nederbörd.

Snart är det slut på februari också förresten, tänk vad tiden går, veckor blir till månader och månader till år, och i mars är det dags för vårdagjämning. I år blir det även påsk redan i mars och i samband med den ska jag ta ut mina sista tre semesterdagar från i fjol.

Avslutningsvis skulle jag vilja tillägga, när det gäller snöfallet i synnerhet och vädret i allmänhet, att jag faktiskt har en viss saknad av den svenska vintern, inte då kylan och mörkret utan möjligheten att kunna åka skidor i stort sett överallt och dra iväg och angla lite då och då.

Annonser

Read Full Post »

CCCXXVII

Dags för kontroller

Ännu ett år har blivit historia och det är dags för kontroller igen, i morgon ska jag nämligen på synkontroll till det lokala sjukhuset här i Alcorcón, min mor hade ju starr och den sjukdomen kan vara ärftlig så jag går på dessa kontroller årligen ända sedan jag fyllde fyrtio, vilket för övrigt är rätt länge sedan.

Hittills är trycket i mina ögon helt normalt och inga som helst symtom på att även jag skulle ha sjukdomen har hittats. Sedan, i övermorgon, alltså på tisdag, har jag hälsokoll genom firman, också något som görs varje år, bra egentligen, på så sätt får jag ju veta hur det står till med min allmänna hälsa, vikt, syn, hörsel, alla olika värden m.m.

Det som inte går att undvika i år är nog en ganska tydlig, och synlig, viktökning. Min ”matchvikt” är nu densamma som när jag flyttade ner till Spanien för tjugotre år sedan, alltså sjuttiofem kilo, skillnaden är att de fem extra kilona numera inte längre består av muskler som då utan istället av fett och allt på ett och samma ställe, runt magen!

Read Full Post »

CCCXXVI

Status quo

Det ligger lite sådant över min tillvaro just nu, status quo, fritt översätt till oförändrat läge, jag har liksom fastnat i en cirkel av rutin och har svårt att hitta ut. Jag gör samma saker, äter samma mat, dricker samma drycker, träffar samma människor m.m. Tror det skulle vara bra att förnya och ändra lite.

För att åstadkomma en förändring bör jag nog tänka om när det gäller en hel del, det är alltså först och främst en mental modifiering av mitt nuvarande tänkande som behövs, en insikt i vad som verkligen betyder något och vad som inte ens är värt att fundera över.

Jag borde alltså ta tillfället i akt, nu när även våren är på intåg, söka reda på ljuset och sprida det över vardagen. Glatt kliva upp ur sängen på morgonen, prata med både folk och fä, försöka le och undvika att se glaset halvtomt utan istället halvfullt, vattenglaset då förstås, inget annat.

Read Full Post »

CCCXXV

Klarsyn

Det är nog det som i mitt fall fattas, att se klart, och inte så himla suddigt som jag har gjort den senaste tiden. Det gäller att försöka ta vara på och att vara rädd om den mindre mängd som fortfarande finns kvar av allt det som tidigare var. Vet jag inte själv vad jag vill och vad som är bäst för alla inblandade så är det nog helt kört.

En annan grej är väl också att jag inte alltid behöver söka efter en mening till allt som sker, så inte eller något uppenbart motiv eller direkt anledning. Hur jag ser på sakerna i fråga behöver inte alls vara rätt utan helt enkelt bara vad jag tycker, tänker och tror. Å andra sidan har jag väl all rätt i världen att ha min egen personliga åsikt.

Mina planer just nu är alltså att slappna av lite och inte ta allt och alla på ett så blodigt allvar som jag brukar göra, inte heller överdriva de negativa situationerna som dyker upp men jämna mellanrum. Jag bör även sluta upp med att grubbla mig halvt fördärvad över de dagliga struntsaker som med all säkerhet inte betyder någonting i framtiden.

Read Full Post »

CCCXXIV

När lågan tycks slocknad

Ibland frågar jag mig bl.a.  just den frågan; Har lågan slocknat? Är det bara något jag tror? En helt normal svacka? Det känns mycket frustrerande och det är svårt att komma på exakt vad jag borde göra i detta fall. Tänker dock fortsätta att försöka!

Jag vet att längre förhållanden alltid går igenom allehanda motgångar, diverse problem och att allt inte alltid är på topp, den där känslan av att med glädje studsa omkring på moln var något som bara fanns i början, sedan kommer livets verklighet med i bilden.

Jag ångrar dock absolut ingenting och tror faktiskt på en fortsättning fast det ibland är mycket svårt att kunna motivera sig, lyckas samla styrka, orka gå vidare och inte bara dra i handbromsen och ge upp. Jag tycker mig känna att ännu är inte allt förlorat!

Tvärtom, chansen är stor att det är jag som måste byta chip och börja se på saker och ting på ett annorlunda sätt, ur andra vinklar och försöka åstadkomma en förbättring av hela situationen. Inte bara se det mörka och svaga utan även det ljusa och starka!

Read Full Post »

CCCXXIII

Förlängning

Den kom till slut, vad vi alla faktiskt hade väntat oss, bekräftelsen att det blir ytterligare ett års förlängning av den ERE (Expediente de Regulación de Empleo) i vilken firman där jag jobbar har varit inskriven  under två års tid, och alltså nu ännu under minst ett år till.

Jag borde väl kanske inte klaga eftersom jag är en av de få anställda som faktiskt jobbar heltid och inte bara varannan vecka som jag gjorde under hela det första året och under halva det andra, min arbetskamrat på kontoret blev ju avskedad i somras och jag blev ensam.

Själva situationen är dock inte alls bra, känslan är inte positiv och det verkar svårt att firman återfinner sin gamla position på marknaden, med mer jobb på gång än vi hade möjlighet till, allmän stress för att hinna med osv. den tiden verkar vara evigt förbi. Men, vem vet, vi får hoppas på bättring!

Read Full Post »

CCCXXII

Att inse fakta

Ja, nu har jag gått i väggen igen men dock hunnit med att inse fakta innan hela helvetet brutit lös på allvar. Det går helt enkelt inte att fortsätta så här, jag måste välja; svart eller vitt, ljus eller mörker, mitt val blir helt klart vitt och ljus och inte svart och mörker.

Sådant här är definitivt inget att leka med, det går eller inte att tro att det går att kontrollera, jag förstår inte riktigt varför jag aldrig fattar grejen men det är ju så med oss människor, vi är de enda djuren som snubblar över samma sten gång efter gång.

Skattar mig dock lycklig för att kunna ha någon, om än avlägsen, att prata med om det hela och som dessutom verkligen förstår vad det handlar om och hur allt kan bli ibland. Vill också tillägga att det är fredag, solen skiner och att idag känns faktiskt allt vitt och ljust på riktigt.

Gårdagens nyttiga samtal, ett flertal sömnlösa timmar under den gångna natten (efter de typ tre eller fyra första timmarna av djup REM-sömn då förstås) har bidragit till att jag åter igen har reagerat, liksom vaknat upp ur min dvala, min egen lögn. Nu får det bli en skärpning.

Read Full Post »

Older Posts »