Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2013

CCCL

OK då

En liten rättning bör skrivas, OK då, jag är väl ändå inte så illa därann som det ibland verkar här i bloggen. Det är bara mitt vanliga och ibland lätt överdrivna känslosvall som gör att jag skriver ner precis vad jag tänker och tycker vid varje tillfälle, ibland blir det skrivna rätt tragiskt och nedslående.

Å andra sidan så är det väl så här i livet, ibland kan allt kännas rätt hyfsat och ibland den raka motsatsen, dock aldrig helt perfekt, perfektionen är en utopi, lyckan också. Själva grejen är nog att försöka få den hyfsade delen att bli större och större för var dag och inte låta den andra delen vinna.

Avslutningsvis vill jag alltså låta er alla veta att för tillfället känns det alltså ganska bra igen och jag ska försöka hålla mig på just den här banan ett tag framöver, ni som läser mitt kladd här i bloggen lär nog bli varse om det går vägen och i sådant fall under hur lång tid, om vi lever får vi se. Kram!

Annonser

Read Full Post »

CCCXLIX

Hektiskt värre

Ja, det är mycket att stå i just nu, inte för mig då utan de övriga familjemedlemmarna i allmänhet. Dottern har en massa examen, tester och prov, min fru har mycket ont i ryggen och ända upp i halsen och måste med all säkerhet uppsöka läkare, hoppas innerligt att det går fort över, bilen ska in på service snarast möjligt m.m.

Bortsett från dotterns alla examen, tester och prov så ska hon också bort i helgen, de ska visst ha en teaterföreställning nere i Sevilla med allt vad det innebär, pendeltåg i morgon bitti till centrala Madrid, sedan AVE till Sevilla och övernattning där under två nätter, uppträdandet är visst på söndag.

Som skrivet, det finns en hel del att stå i, kanske bra i egentligen för att skingra alla mina negativa tankar, ni vet vad jag snackar om, iaf ni som kanske läste mitt tidigare inlägg i veckan, och försöka rycka upp mig lite och inte låta mig själv falla ner i rutinernas djupa avgrunder. Love you all!

Read Full Post »

CCCXLVIII

Gråtjockt igen

Nej men fy, nu känns allt gråtjockt igen, jag ser inget som helst ljus framför mig just nu. Allt tycks mig på nytt ytterst trist och långrandigt. Kanske det kan vara följden av urladdningen i förrgår och att det jag såg fram emot så himla mycket nu har försvunnit.

Vet inte, hoppas jag finner en mening med allt igen, att jag lyckas fixa vardagen och jag kan radera känslan av att inte ha någonting som väntar. Jag blir lätt nere nuförtiden, allt blir ofta så tungt och urbota tråkigt. Grå rutiner är något jag har svårt för.

Måste väl dock försöka se positivt på tillvaron även om det känns totalt omöjligt just i denna stund, det är väl kanske som vanligt, jag tänker på tok för mycket på allt och begår misstaget att stänga in mig i mig själv och inte hitta ut. Hoppas på bättring, hej så länge!

Read Full Post »

CCCXLVII

Den stora dagen

Ja, nu har alltså ”den stora dagen” gått till historien, dagen med stort D, eller kanske då skrivet med stort R, R som i Rammstein. Denna gång stod, eller rättare sagt hoppade, jag lite längre ifrån scenen än sist när det begav sig 2009, men det kanske var tur med tanke på hettan och min ålder.

Mycket folk var det i alla fall, och troligen redan många timmar innan dörrarna öppnades, något som inträffade kl. 19, jag kom nämligen till Palacio de los Deportes strax innan 18 och då var köerna redan  långa, speciellt då för folk vill få en bra plats på golvet så nära scenen som möjligt.

En gång inne i lokalerna så kan de verkligen ta bra betalt, tio euro för en liter öl, samma pris för den alkoholfria varianten som den vanliga, men folk handlar ändå, det är väl så att ibland måste vi alla unna oss något lite extra, det är ju inte varje dag vi är på konsert, eller hur?

Till själva konserten då, först var det DJ Joe Letz, även trummis i Combichrist, som värmde upp med lite remix av Rammsteins största låtar. Han skulle ha börjat kl. 19:50 men på grund av lite försening i insläppet, de långa köerna m.m. så började hans set inte förrän 20:15, vilket han själv avslutade med F*** the DJ, we want Rammstein!

Rammstein äntrade scenen med en försening av ca. fem minuter men vad gjorde väl det, det var fullt ös redan från början. Volymen tycktes mig inte lika hög som vid tidigare tillfällen, kanske också pga lite längre avstånd till scenen, den tilltog dock efter ett par låtar in i deras setlist.

Jag hade tändare med mig, fast jag, som ni vet, inte röker. Detta då med tanke på Ohne dich och Mein Herz brennt (piano version), den användes givetvis under båda dessa låtar, inte bara min då utan en hel del andra tändes också. Jag tror min favoritlåt av detta setlist just denna gång blir Links 2-3-4, så himla bra!

Det bör tilläggas att öppninglåten Ich tu dir weh också var mycket bra, och Sehnsucht, och Feuer frei!… OK jag erkänner, alla låtar var bra, var och en på sitt sätt. Totalt spelades det arton låtar och giget avlutades kl. 22:40, vilket var tur så jag slapp stressa för att hinna med pendeltåget hem.

Avslutar med att länka till ett bildspel med bilder som jag ”lånat” på nätet och ett foto av mig innan min avfärd från hemmets trygga vrå. Vill även tillägga att åldern börjar ta ut sin rätt, efter ungefär en timme och en kvart av konserten, pga allt hoppande, viftande och skrikande blev jag rätt seg, men allt var mödan värt!

Read Full Post »

CCCXLVI

I nattens tystnad

Det är just då, i nattens tystnad, som min hjärna har bestämt sig för att analysera det mesta i allmänhet och livets existenstvivel i synnerhet. Det är då, ”fram på småtimmarna” som min gamle far brukade säga, som jag vaknar, inte kan somna om och ligger och grubblar på allt och ingenting.

På alla de val som jag har gjort, om dessa har varit de rätta, alla vägar jag tagit, både krokiga och raka, vad som kommer att hända i framtiden, hur jag borde agera när det gäller vissa problem, om det finns någon lösning m.m. allt detta ältande gör det förstås helt omöjligt att sova.

Jag försöker givetvis att koppla bort från alla dessa tankar och på något sätt och vis starta om hjärnan från noll, liksom filtrera det mest oroande och otäcka. Ibland lyckas jag ändå somna om, bara för att sedan när väckarklockan ringer rycka till och vilja fortsätta sova. Trevlig helg förresten!

Read Full Post »

CCCXLV

I väntans tider

Nej, varken min fru eller jag är med barn, jag är i väntans tider på en del annat. Först och främst då att äntligen återse mitt kära Rammstein nu på söndag, sedan att till slut bestämma mig för de ena eller de andra semesterdagarna och vart jag ska åka till sommaren.

Ser också fram emot en kär väns besök till hösten, han kommer säger han och då ska vi bortsett från Madrid även besöka Toledo enligt planerna, mer enligt hans än mina, men jag följer med, inga problem, det kommer säkert att bli både kul och intressant!

Läste nyligen att Black Sabbath (ja, utan Bill Ward då förstås) kommer till Stockholm i höst, dock tyvärr inte till Madrid, jag kanske eventuellt skulle ta och passa på att resa hem just då och se den konserten, men det tål att tänkas på, det är inte detsamma utan Bill.

Vad sägs om AC/DC då förresten, vissa rykten har börjat att spridas gällande en ny turné för att fira deras 40-årsjubileum som band, men dessa rykten verkar dock mycket tveksamma och innhåller troligen ingen sanning alls, vi får väl se vad det lider.

Btw jag tror nästan att våren är här, runt +25°C under dagarna med strålande solsken, i morse var det +14°C redan kl. 07:30, inte alls illa! Det var verkligen på tiden med lite bättre väder, nu när det har regnat väldigt mycket under mars och även i början av april. Ha en bra dag alla!

Read Full Post »

CCCXLIV

Livets hemligheter

Sådant är fallet, livets hemligheter börjar bli rätt många, ganska logiskt kanske, ju äldre vi blir desto fler plockas till! Jag tror och tycker att vi alla måste kunna ha och behöva detta, ett tillhåll bara för oss själva, ett innehåll som ingen annan, och då menar jag verkligen INGEN annan, känner till!

Våra egna saker, något som vi absolut inte behöver berätta för någon, inte ens våra närmaste… bara då helt enkelt för att dessa är VÅRA och ingen annans! Varför i hela friden måste vi offentliggöra precis allt, vi har väl ändå ingen plikt att vi så måste göra, eller?

Jag måste erkänna, åtminstone jag har en hel massa hemligheter som jag aldrig tänker tala om för någon som helst, varför skulle jag göra det?… så länge dessa då inte innebär några som helst förändringar för varken andra eller mig. Jag vet att ni, mina kära läsare, också har era hemligheter, så är det och så förblir det!

Read Full Post »

Older Posts »