Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2013

CCCLX

Tvilling(själar)

Finns dessa? Tvilling(själar) alltså. Jag tror faktiskt det, inte själar då utan bara en direkt kontakt mellan vissa personer, jag tror nämligen inte på själar och andra väsen som inte finns. Varför inte byta ut bokstaven J och istället använda K, då skulle begreppet även för mig få en helt annan substans.

Jag har nämligen- -i ett febrilt försök att ge detta inlägg en mening som alla eventuellt skulle kunna förstå, åtminstone bitvis- blivit varse genom en förhållandevis kort, men dock djup ny vänskap kunna konstatera att ibland känns det banne mig så, som om vissa av oss vore på något sätt ihopkopplade.

Nu är Blommen bergis ”på fyllan” igen, tänker väl kanske de flesta, men detta är faktiskt inte fallet, han är bara lite eftertänksam och funderar lite exta på saker och ting som han kanske inte tidigare hade så klart för sig som nuförtiden. Vad tycker ni själva? Skulle verkligen uppskatta en del kommentarer!

Annonser

Read Full Post »

CCCLIX

Nostalgi

Så är det, det är mycket lätt hänt att jag låter mig själv drabbas av nostalgi. Jag vet att det är ohälsosamt i längden och att det bästa är att leva i nuet men ibland tycks det mig omöjligt att inte låta mina tankar sväva tillbaks till de flydda tider som en gång var och aldrig kan/lär återkomma.

Minnnena är många och de flesta är positiva, själva tendensen är väl att de negativa minnena som förstås också finns medvetet trängs undan och helst inte vill kommas ihåg. En annan grej när det gäller de saker som hänt under åren är att mycket har försvunnit ur mina minnen och/eller blivit suddiga.

Det sistnämnda tycks mig ganska underligt och gör att jag ibland till och med blir lite rädd, skulle dock tippa att det kanske är normalt att inte minnas precis allt och än mindre tydligt och glasklart, mycket kommer också tillbaks när något eller någon gör att jag blir påmind, på både gott och ont!

Read Full Post »

CCCLVIII

Om att fylla (många) år

Jaha, då var det dags igen. Ännu ett år har blivit historia och jag ett år äldre. Inte bara jag förstås, det här med att fylla år drabbar även alla andra, det ligger liksom i den mänskliga (kanske även i den omänskliga) naturen och det går banne mig inte att göra något som helst åt det heller, fast jag ibland skulle vilja.

Egentligen är det väl inte så allvarligt, livet har ju bara levts till ungefär hälften, eller eventuellt då kanske till en 60 eller 70%, vi får se när tiden stannar någon gång framöver och jag lider av, hoppas det dröjer! Vem vet, kanske åldern till och med blir tresiffrig, risken är dock överhängande att så inte blir fallet.

Som skrivet, ett år har gått och det har väl inte varit så tokigt, kunde ha varit värre, kanske också bättre men jag har inte så himla stora krav. Om allt fortgår som det ska, ingenting oförutsett inträffar och haspeln förblir på, så kommer jag väl att skriva ett inlägg även nästa år. Sköt om er, på återskrivande!

Read Full Post »

CCCLVII

Tonårskänslor

Idag ska inlägget handla om dessa, om tonårskänslor. Detta på grund av att vår dotter just nu går igenom en mycket kritisk och, även för mig, lite oväntad och ganska komplicerad period. Hon får för sig att vi inte behandlar varandra med samma vänlighet som tidigare, tror att vi är osams fast vi inte är det m.m.

Jag tror (jag minns tyvärr inte hur jag själv kände och upplevde det hela när jag var tonåring) att allt detta beror på att hennes känslor och tankar nu är mycket annorlunda än tidigare, helt nya och djupare, insikten har förstås också blivit större och hennes uppfattning av saker och ting har förändrats.

Jag hoppas att hon snart hittar ut ur känslolabyrinten, inte fortsätter att överdriva i stort sett alla situationer och ser att allt inte behöver vara helt fel eller helt rätt, svart eller vitt, att det finns mycket emellan och ibland tror vi oss se och höra saker som inte är vad de verkar, utan mindre allvarliga och normala.

Read Full Post »

CCCLVI

Genomblöt

Så kom jag till kontoret i morse, genomblöt alltså. När jag lämnade hemmet så regnade det inte men efter att jag hade avverkat typ 3 minuter av min fem och en halv kilometer långa cykeltur så började det ösregna. Regnrock hade jag men tyvärr varken regnbyxor eller gummistövlar. Nu skiner solen igen, typiskt!

Det är fredag igen i alla fall och igår vann Tre Kronor mot Kanada i Hockey-VM, semifinal mot Finland nästa! I morgon ska jag på en första nattvardstillställning igen, denna gång är det min frus broders son som ska gå igenom denna katolska tradition, efter kyrkan blir det väl lunch och allmän folksamling.

Jag är inte så positivt inställd till dessa evanemang, allt blir så stelt liksom, ingen känner ingen, och allt blir tillgjort och fel. Trivselfaktorn är låg, men å andra sidan så finns det alltid någon av de inbjudna som jag gillar och tycker om att umgås med, mat och dryck brukar också gillas. Trevlig helg, kära läsare!

Read Full Post »

CCCLV

Nästan normalt

Just nu är allt nästan normalt igen, utom då att jag blir lugnare för var dag, att det har blivit varmare ute och att min mage fortsätter att växa, detta sistnämnda då mer enligt min fru än en ren verklighet, jag märker ingen större skillnad, och inte vågen eller, den håller sig stadigt på 75 kilo, varken mer eller mindre.

Jag, till mitt försvar, säger som alltid lite skämtsamt ”det är inte skalet som räknas utan det som finns inuti”, inte så skämtsamt egentligen, det är faktiskt sant… vad spelar det yttre för roll om vi gillar/älskar det inre och det verkligen viktiga? Själva skönheten finns i det inre, det är något vi alla borde hålla med om!

Avslutningsvis, och en dag som idag, tänker jag en hel del på att i morgon blir det ett år sedan min far tog farväl och lämnade oss alla alldeles ensamma här på jorden, min mor hade ju gjort detsamma sexton år tidigare, nu vilar de i frid tillsammans någon annanstans. Far och mor, jag saknar er så mycket!

Read Full Post »

CCCLIV

Tiden går

Tiden går, men frågan är om den verkligen läker alla sår? Det är mycket ovisst om det ligger någon sanning i just det uttalandet. Vissa sår läker väl något så när men andra nya öppnas hela tiden och läggs till en del av de gamla som ännu inte hunnit läkt och kanske aldrig kommer att göra det.

Goda vänner och familj utgör plåster och sårsalva, deras insats och stöd brukar hjälpa och såren lindras, dock inte alltid. Ibland kan faktiskt dessa goda vänner och/eller familj åstadkomma den raka motsatsen, alltså öka smärtan eller förvärra situationen. Minnen kan göra mycket ont.

Det bästa för att hjälpa såren att läka är nog att försöka tänka på dem så lite som möjligt, aldrig tro att det kommer att göra mer ont i framtiden eller mindre ont det som var, helt enkelt nonchalera såren och låta dem läka själva, var det inte det dom gjorde enligt legenden… trevlig helg förresten!

Read Full Post »

Older Posts »