Grupper jag hann med att se ”live”
I dagens inlägg handlar det om musik, rättare sagt om de grupper jag hann med att se ”live” innan de upphörde att existera. Jag börjar med att berätta om Black Sabbath, som gjorde sin sista spelning i deras hemstad Birmingham den 4 februari i år, jag citerar nedan kursivt det jag skrev i ett tidigare inlägg här i bloggen;
Samma år som min dotter kom till världen (även om hon redan hade funnits i ungefär nio månader), alltså 1998, måndagen den tjugoandra juni hade jag det enorma nöjet att se Black Sabbath ”live”, åtminstone Ozzy Osbourne, Tony Iommi och Geezer Butler.
Den fjärde originalmedlemmen, Bill Ward, saknades vid trummorna, han hade haft en del problem med hjärtat och blev ersatt av Vinny Appice under några gig på deras ”Reunion”-turné som genomfördes från år 1997 till 1999 och som även innehöll en spelning i Spanien.
Konserten skulle egentligen hållas i Pamplona men blev i sista minuten flyttad till San Sebastián vid den Baskiska kusten i norra Spanien. Orsaken till detta kommer jag inte ihåg men biljetterna gällde förstås även där, så det blev till att försöka komma med på bussen.
Förbanden bestod av Coal Chamber, Soulfly och Slayer, alltså mycket ”thrash”-metal som uppvärmning innan det till slut blev dags för huvudattraktionen Black Sabbath, eller åtminstone till 75%. Ozzy äntrade scenen som vanligt skrikande; come on you fuckers!
Fullt ös från början till slut, alla deras klassiska låtar fick förstås plats i deras 90-minuters-gig. Ozzy hoppade jämfota, slängde i vanlig ordning många hinkar och använde sig också stundvis av en brandslang för att nå lite längre ut i publikhavet, en oförglömlig upplevelse!
Berättar som följer om Motörhead, som förstås tyvärr genast upphörde sin verksamhet som grupp genom Lemmy Kilmisters död vid jul 2015. Jag hann med att se dem ”live” den trettionde juli år 2011, se kursivt nedan det jag då skrev;
Efter en kort väntan på cirka en halvtimme var det dags för Motörhead, denna trio körde ”plattan i mattan” i omkring 80 minuter och som väntat så var det smutsig och högljudd garageheavy som gällde under hela deras ”setlist”, bör tilläggas att deras typ av metall närmar sig punken en hel del, det avverkades bara en låt från deras då senaste platta ”The Wörld is Yours”, men de har ju en hel plattor att gräva ifrån.
Det är trummorna och Lemmy’s bas som står för grunddraget och decibellen ligger som alltid runt smärtgränsen. Ljudkvaliteten var väl kanske inte den bästa under deras gig men det gör inget alls, Motörhead är Motörhead, med andra ord helt egna och enorma. De sista tre låtarna var förstås ”Killed by Death”, ”Ace of Spades” och ”Overkill”.
Read Full Post »