Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2017

CMXXXVI

Att knyta påsen

Det är inte lätt att knyta påsen, resummera och på ett klarsynt sätt beskriva vad 2017 har gett och betytt för mig. Som alltid är rekommendationen att glömma allt det mörka och svåra och ta med sig det ljusa och enkla.

Av våra misstag lär vi oss, svårigheterna gör oss starkare, det som de första gångerna verkar vara det värsta som finns känns när de upprepar sig något lättare att sig igenom, de överraskar oss inte längre och har inte samma inflytande.

Som sagt, året har på många sätt varit svårt men det har också gett oss en hel del glädje, typ som de säger i England, ”Every cloud has a silver lining”. Vi får glädjas åt det vi kan och vill samt försöka glömma allt det andra. Önskar er alla ett Gott Nytt År!

Read Full Post »

CMXXXV

Mellandagstankar

Idag när jag satt och väntade på min tur hos frisören så tänkte jag ihop något av ett litet sammandrag av det gångna året, vad som skulle kunna vara värt att skriva om, glädjeämnen, tråkigheter m.m.. Det tog tid kan jag lova, en timmes väntan för att sedan bli klippt, få håret tvättat, torkat och kammat på typ femton, tjugo minuter. Nämligen många som vill bli fina i håret så här inför nyårsfirandet!

Till att börja med minns jag med glädje min kompis och mitt besök till El Escorial redan i februari, där möttes vi av snöblandat regn och lite ruskigt väder, men vi besökte i alla fall El Monasterio de El Escorial för att sedan luncha tillsammans till ett hyfsat pris för att vara helg. Jag vill åter igen tacka för besöket, nästa gång kanske det blir i Stockholm till sommaren eller här i Madrid igen någon gång under det kommande året.

I juli vistades min fru och jag, som ni som läser vet, i Alvor, Portugal under fem dagar. Vi hade det mycket bra på vår minisemester, lugnt och skönt, bra mat på hotellet, gratis buss till havet som det annars tog typ 15 minuter att gå till. Rummet på hotellet vår stort och lyxigt på alla vis, balkong med utsikt över grönområdet och poolen. Snack och mat var typ buffet med självservice och det fanns en stor mängd av rätter att välja och vraka emellan, speciellt då vid lunchen och middagen.

Hösten och tiden innan jul har dock tyvärr varit fruktansvärt jobbig och svår på många sätt, speciellt då november och december. Dotterns studier, som ännu inte är fullbordade, gjorde att september månad också blev komplicerad, utan några tydliga och klara mål samt full av tvivel och tvekan. Sedan, redan i oktober, som något av en följd av all stress och nervositet började hennes psykiska hälsa att svaja igen för att helt och hållet spåra ur i mitten av november med sjukhusbesök, inskrivning och medicinering som följd. Nu blir det psykiatrikerbesök samt terapi under en tid igen.

Read Full Post »

CMXXXIV

Annandag Jul

Jaha, då var julen redan över här i Madrid, här firas nämligen inte annandag jul vilket innebär att det idag är en helt vanlig dag, dock inte i mitt fall eftersom jag har tagit ledigt i mellandagarna.

Igår, efter ett flertal frostnätter och låg dagstemperatur, mulnade det på och det kom till och med lite regn. Dimma det har vi varje dag men den brukar försvinna längre fram på dagen, fuktigheten håller dock i sig.

Hoppas nu att molnen drar iväg och att solen tittar fram igen så att lusten att vistas ute återkommer med allt vad detta innebär, typ att bege sig ut på långpromenader, cykla, spela fotboll m.m. i sällskap av både fru och dotter.

Read Full Post »

CMXXXII

Stamgäst på akuten

Ja, det är inte utan att vår dotter nästan har blivit något av en stamgäst på akuten. Igår var det dags igen, denna gång urinvägsinfektion.

I oktober var det ju körtelfeber, då befann vi oss på akuten under hela åtta timmar, hon fick då kortison vilken i sin tur tyvärr kanske inverkade negativt.

Det är nämligen så att kortisonpreparat inte bör användas på psykotiska patienter, det sägs att den behandlingen kan leda till att tillståndet hos dessa försämras på nytt.

 

Read Full Post »

CMXXXI

Den andra på raken

Om några dagar är det då alltså dags för en ”vit” jul igen, den andra på raken. I övermorgon blir det först till att ta avsked från kontoret, chefer och arbetskamrater med det traditionsenliga smörgåsbordet som dukas upp varje år i verkstaden.

På söndagen, då det är julafton, kommer vi i vanlig ordning att samlas hemma hos svärmor i Móstoles, bortsett från oss tre så kommer hennes son och deras familj också att vara där, på juldagen däremot blir det bara vi som lunchar tillsammans med henne.

Till veckan, i mellandagarna, tar jag ut fyra dagars semester, annandag jul, som ni kanske redan vet, är inte någon röd dag i Madrid däremot är den det på andra håll i Spanien. Tar och avslutar dagens inlägg med att önska eder alla, familj, vänner och bekanta en riktigt God Jul!

Read Full Post »

CMXXX

I samma takt

Ja, i samma takt som julen närmar sig trappar sig verksamheten ner på vår och de flesta andra firmor här i industriområdet, nu tänker de flesta bara på hur och var de ska fira de kommande helgerna och det mesta skjuts upp till nästa år.

Själv måste jag hålla till godo med att ta ut klämdagarrna mellan jul- och nyårshelgen eftersom min arbetskamrat, ja, hon är faktiskt en av delägarna, på kontoret tar ledigt veckan mellan nyår och trettondagen. Det gör hon för övrigt nästan vartenda år.

Skriver väl vidare framöver med avsikt att låta er veta hur allt fortgår i hemmet, efter de nya omständigheterna och förhållanderna inom familjen, om och när vår terapi tar sin början med mera, med mera. Mycket måste nog till för att tillsammans lyckas hitta en lösning.

Read Full Post »

CMXXIX

Inför julen

Det har då verkligen blivit hög tid att uppdatera med ett nytt inlägg, jag hoppas att ni som trots allt ändå läser det jag skriver har haft överseende den senaste tiden, några av er vet anledningen till varför det har blivit så, faktorerna är dock ett flertal.

Två ljus är nu tända och det enda jag önskar så här inför julen att vi hittar ut ur den labyrint i vilken vi har hamnat, fylld av hälsoproblem, frustrering, oro, rädsla m.m.. Målet är nu att försöka återgå till normalitet genom terapi och kontrollerade känslor.

Ja, i söndags så tände jag, i all min ensamhet, det andra adventsljuset för detta år, vilket i sin tur innebär att det snart alltså är dags för jul igen, för övrigt en årligen återkommande högtid som vissa älskar och andra inte alls ger så mycket för, själv tillhör jag de sistnämnda.

Avslutar med att på nytt hoppas, vilket jag också gjorde ifjol, att vi under 2018 lyckas hitta någon glans i tillvaron eller att det åtminstone blir bättre än det gångna året som tyvärr inte alls har varit bra för oss alla i vår familj. Fördelen är, precis som ifjol, att jag numera i alla fall inte dricker.

Read Full Post »

CMXXVIII

Att ignorera klockan

Idag ägnar jag mig åt att ignorera klockan, bör dock erkänna att det första jag gör, även en röd dag som denna, är att kolla vad den är där den ligger på nattduksbordet. Sedan har jag dock inte alls brytt mig.

Som sagt, idag är jag alltså ledig genom att det är ”El Día de la Constitución” i hela Spanien, en politisk händelse som utspelades 1978, alltså för snart 40 år sedan, som en hyfsad demokratisk lösning efter Francos död 1975.

Genom att tiden idag har spelat mindre roll, har vi haft tid att göra en hel del, först var vi ut med Goofy, sedan har vi åter igen krattat löv i trädgården, dessa fortsätter falla fast det snart är jul. En cykeltur i sällskap av dottern blev det också innan lunch.

 

Read Full Post »

CMXXVII

Andra villkor

Jag vill i dagens inlägg, med lättnad, låta mina få läsare veta att den kaotiska kris som vår familj sedan i mitten av november har gått igenom verkar ha nått sin ände eller åtminstone försvagats väsentligt.

Ingenting är dock definitivt och vår samlevnad lär nog, från och med nu samt i framtiden, bli under helt andra villkor, själv känner jag att ingenting längre är som tidigare och att en hel del måste genomgå en modifiering.

Jag kan, som vid så många tidigare tillfällen, endast konstatera att det enda jag, från min sida, kan göra är att fortsätta att dra mitt strå till stacken, försöka göra mitt bästa, visa mitt rätta jag och göra allt jag förmår för att öppna mig ytterligare lite till.

Read Full Post »

CMXXVI

När ingenting hjälper

Vi mår tyvärr inte bra, ingen i familjen, varken dottern, min fru eller jag! Faktum är, när ingenting hjälper, att vår frustrering och oro bara växer och växer. Nästa steg kan endast bli en familjeterapi, tillsammans eller inte, det får vi se, det lär dock bli ett måste.

Det går helt enkelt inte att fortsätta så här, någonting måste göras, på alla plan! Vi vill givetvis endast det bästa för vår dotter men, som sagt, ingenting verkar hjälpa! När psykisk ohälsa är med i bilden blir allt så fruktansvärt svårt att hantera, ingen vet egentligen den rätta vägen!

Avslutar dagens inlägg med att endast försöka glädja mig, och förstås resten av mina kära anhöriga, åt att i alla fall jag, när det gäller mitt problem som de flesta av er känner till, tror mig ha funnit insikt och att jag med säkerhet kommer att fortsätta vandra den enda väg jag kan gå. Ni vet vilken den är.

Read Full Post »