Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2019

MCXLXI

Mötets styrka

Med tiden tror tyvärr många, och så även jag, att mötets styrka inte längre behövs, behovet av terapi avtar ofta efter en tids avhållsamhet. Detta genom att självsäkerheten tycks bli större, faktum är dock att det alltid är väsentligt att gå för att aldrig glömma.

Som ni som läser vet har jag börjat gå igen, detta främst pga att verklighetens omständigheter helt enkelt har blivit för svåra för mig att handskas med och jag känner att gruppens förståelse och stöd är det enda som hjälper, det är nämligen ingen annan som kan förstå.

För tillfället går jag bara en dag i veckan, för mig känns det tillräckligt, saken är den att det är många som förstås känner att de behöver gruppens stöd dagligen. Vi bidrar med våra tal och känslor om hur vi nu känner oss efter en kortare eller längre tids nykterhet vilken vi alla hoppas fortgår.

Det kan bli lite enformigt i längden under självhjälpgruppens terapier men å andra sidan så har jag, och förstås alla andra, ofta någonting nytt att berätta även fast vi numera inte dricker och våra äventyr inte längre är så mörka och dystra.Vi försöker uttrycka det vi nu känner och vad nykterheten erbjuder oss.

Avslutar dagens inlägg med åter igen bekräfta att jag, och förstås även alla andra som beslutat sig för att gå, alltid blir välkomnade på ett mycket vänligt, tryggt och tillfredställande sätt. Rekommenderar er alla som kanske också har funnit insikt gällande era dryckesvanor att även söka hjälp, tro mig det är trots allt den enda utvägen!

Annonser

Read Full Post »

MCXLXV

Life must go on

Så är det, livet måste gå vidare vad som än händer och hur det än känns! Det är väl kanske bara jag som i vanlig ordning överdriver allt men jag tycker ändå att det blir oherört tungt när vissa saker inträffar och vissa känslor kommer i rubbning, speciellt när det som händer aldrig borde ha upprepats.

Livet lär oss så mycket, det ger oss erfarenhet, synd bara att så många av dessa erfarenheter nästan alltid till en början betraktas som negativa något som med tiden dock brukar -om inte helt glömmas bort- åtminstone lindras så pass mycket att det går bra att fortsätta att leva nästan som om ingenting har inträffat.

Avslutar dagens inlägg med att kort konstatera att det egentligen kanske inte gör så mycket, all gången tid hör ju till historien och huvudsaken är väl ändå, trots allt, att fortsätta leva i nuet, med andra ord, det är alltid ”carpe diem” som gäller, då som nu, livet måste gå vidare, låt oss alla försöka njuta av vår korta vistelse här på jorden!

Read Full Post »

MCXLXIV

Äntligen lite regn

I morse fick vi då äntligen lite regn, det behövdes verkligen, allt är så himla torrt och dammarna runt om här i Madrid är inte alls på de nivåer som de borde vara, regn är alltid välkommet, men det borde komma mer.

Bortsett från vädret kan jag väl nämna att jag känner mig lite bättre nu än jag gjort på slutet, har liksom snappat upp en viss kontroll över mina känslor igen och tagit itu med det som har kärvat, nu kan jag bara hoppas att detta fortgår.

Avslutar dagens inlägg med att berätta att vi faktiskt har planerat in en resa till kusten, även i år, trots att vår hushållsekonomi verkligen börjar tryta. Det blir dock bara fyra nätter och målet för vår semesterresa denna gång är Guardamar de Segura.

Read Full Post »

MCXLXIII

Den eviga sömnen

Sedan igår runt sex på kvällen sover vår kära hund Goofy den eviga sömnen, han blev sexton eller sjutton år gammal, vi adopterade honom och då uppskattade de hans ålder till ungefär fem, han har sedan dess levt med oss i elva år och en månad.

Vi tog beslutet att låta honom gå efter att han under tjugofyra timmar varken hade ätit eller druckit någonting och igår kunde han inte ens resa sig upp längre, han gnällde och t o m skällde lite när han försökte. Blind och döv hade han redan varit sedan en tid tillbaka.

Vi svepte in honom i hans filt, tog bilen till veterinären efter att först ha ringt och förklarat läget, där kunde veterinären endast konstatera att tiden nu var inne, han fick först lugnande medel intravenöst, samt bedövning innan det dödliga preparatet blev injekterat. Han somnade sakta in.

Read Full Post »

MCXLXII

Olika teorier

Precis som med allting annat här i livet, så är förstås alkoholismen inte lika den heller, var och en har sin alkoholism, det enda vi alla har gemensamt är att vi inte kan dricka normalt, allt det andra varierar en hel del både i tankar och handlingar.

En faktor, som en direkt följd av drickandet, och som jag tycker känns fruktansvärd är att allt förtroende någon skulle kunna ha för mig har jag helt och hållet förbrukat, det finns inte längre och kommer förmodligen aldrig mer att finnas, i alla fall inte i sin helhet.

Detta irriterar mig mycket men jag försöker dock ha en viss förståelse, åtminstone till den grad jag kan inse min fru och min dotters motiv, själv befann jag mig ju alltid på den andra sidan insvept i en dimma utan att bry mig det allra minsta, och att förklara varför är någonting totalt omöjligt.

Det finns olika teorier gällande vad som är gångbart för oss, en av dessa är hur vi ser på det vi bör, och inte bör, dricka som nyktra alkoholister. Ta till exempel helt alkoholfri öl, alltså ”0,0” som den heter här i Spanien, vilken jag dricker, vissa anser att t o m detta är alltför riskfyllt för en alkoholist, att det kan ”trigga”.

Dessa, både alkoholister och medberoende, förespråkar att ej dricka ens någonting som påminner om öl, vare sig i sin färg, sin doft eller sin flaska, så dock inte jag. Jag tycker att detta är att överdriva situationen lite väl mycket, jag menar huvudsaken är väl trots allt att vi helt enkelt avstår att dricka öppet alkoholhaltiga drycker.

Avslutar dagens inlägg med ett praktiskt exempel, vem kan äta pizza utan en kall öl till? Inte jag i alla fall, möjligen då kallt vatten men pizzan skulle i sådana fall förlora mycket av sitt värde som maträtt, precis som på samma sätt den blir helt och hållet oätlig om någon får för sig att lägga ananas på den, endast min personliga åsikt dock, smaken är som baken, delad.

Read Full Post »

MCXLXI

Inget annat val

Sanningen är den att jag aldrig skulle ha slutat gå, inte denna gången heller, hade jag fortsatt att gå så skulle jag förmodligen aldrig känt mig så himla svag och skör som jag trots allt gör efter en längre tids nykterhet. Jag har inget annat val, jag heller!

Gruppens gemensamma erfarenhet är helt klart det enda som fungerar när uppenbarligen ingen annan kan förstå och det inte ens går att förklara sig. Jag kommer nu att fortsätta gå oavsett vad som händer, om jag sedan tar itu med de tolv stegen elller inte återstår dock att se.

Omständigheterna här i livet kommer alltid att finnas på gott och ont, svårigheterna uppstår ofta när jag minst anar det och det är då jag måste vara stark, hur stor viljan att fly än kan vara, att dricka igen är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en lösning, det bara förvärrar läget och förstör!

Read Full Post »

MCXLX

När en lykta tänds

Efter att, med en hjälpande svåger samt en f d pojkväns medverkande, ha gått igenom ett flertal timmar av improviserad terapi i hemmet har vi nu tillsammans kommit fram till att vår familjesituation inte alls är den bästa och bör modifieras. Att saker inte känns bra hemma inverkar förstås negativt.

När en lykta tänds efter en veckas kris känns livet på nytt värt att leva, det föds ett visst hopp om att en slutgiltig lösning kan vara möjlig. Saken är den att när allt har blivit satt på sin spets så uppstår problemen på alla fronter, inte bara i hemmet mellan oss tre utan även på andra håll och i annat sällskap.

Faktum är att vi alla förmodligen kommer att behöva professionell hjälp genom psykoterapi, gemensam eller enskild, men först ska vi givetvis försöka se över våra vanor, våra tankar, vår empati m,m, samt göra en självanalys, var och en, och på alla sätt försöka förbättra eller helt eliminera våra brister.

Read Full Post »

Older Posts »