MCXLXXVI

Cairy

I dagens inlägg vill jag berätta om en app som jag blivit rekommenderad att installera och att använda, appen heter Cairy och är en hjälp på vägen för oss med någon typ av beroendeproblem. Finns dock endast på svenska och engelska.

Här i Spanien finns den inte ens för direkt nedladdning via Play Store men jag lyckades ändå installera den i min Nokia 3.1 efter att först ha laddat ner apk-filen från nätet till datorn och sedan kopiera över filen till mobilen för att kunna installera den där.

Jag tycker att appen känns enormt viktig och att den borde göras tillgänglig för oss alla runt om i världen, jag överväger nu att erbjuda mig för att genomföra en översättning av appen till spanska nu när jag vet att många härnere också säkert skulle vilja använda sig av den.

Annonser

Read Full Post »

MCXLXV

Åt rätt håll

Normalt sett så brukar vi säga, så även jag, att det går åt rätt håll när våren är på intågande och inte nu men jag säger det ändå, trots att dagarnas längd förkortas och både mörker och kyla gör sig starkare. Men det finns annat som känns bättre.

För att nämna lite av vad som jag just nu uppfattar som positivt vill jag berätta att dottern nu, i tisdags, har blivit utskriven från sjukhuset och påbörjat sin yrkesutbildning, det mesta tyder på att det känns bra för henne att vistas i en ny miljö med nya klasskamrater.

I onsdags gjorde vi det första besöket till en privat klinik, vår plan är som sagt att genomgå privat professionell hjälp och psykoterapi, både gemensam och enskild enligt behov, samt mindre doser av medicin, hos den kvinnliga psykiatriker/psykolog som dottern vårdats av tidigare.

Själv har jag, som ni redan vet, börjat deltaga i mötena hos AA en gång i veckan, dock inte i förra veckan pga besöket till sjukhuset som då kändes mycket viktigare, ändå ingen fara i familjens sällskap. Igår var jag där igen, kunde då dela med mina kamrater att jag faktiskt redan gjort en månad.

Read Full Post »

MCXLXIII

Omstart

Ja, det är inte bara jag som har gjort en omstart sedan den 13 augusti utan den senaste tidens händelser har inneburit att vi alla i familjen har tvingats att starta om eller åtminstone försöka göra det med omedelbar effekt.

Själv har jag sedan det nämnda datumet deltagit i mötena en gång i veckan, ikväll är det dags igen, även om jag kanske gör ett undantag nu när ett besök till sjukhuset just nu känns enormt mycket viktigare, ändå ingen fara i familjens sällskap.

Dotterns omstart blir till veckan då hon kommer att påbörja sin yrkesutbildning på en ny plats med nya elever och på en annan nivå, hon ska gå två år på marketing och reklam-linjen, det första årets teoriskt och det andra året praktiskt med en mindre inkomst.

För min fru, och även för vår dotter och mig själv, har det redan blivit, sedan den 22 augusti, en omstart nu när vår käre hund Goofy fick gå vidare och lämnade hemmet tomt, nu är det endast katten Tilo som utgör den fjärde familjemedlemmen och han mår bara bra han.

Read Full Post »

MCXLXI

Mötets styrka

Med tiden tror tyvärr många, och så även jag, att mötets styrka inte längre behövs, behovet av terapi avtar ofta efter en tids avhållsamhet. Detta genom att självsäkerheten tycks bli större, faktum är dock att det alltid är väsentligt att gå för att aldrig glömma.

Som ni som läser vet har jag börjat gå igen, detta främst pga att verklighetens omständigheter helt enkelt har blivit för svåra för mig att handskas med och jag känner att gruppens förståelse och stöd är det enda som hjälper, det är nämligen ingen annan som kan förstå.

För tillfället går jag bara en dag i veckan, för mig känns det tillräckligt, saken är den att det är många som förstås känner att de behöver gruppens stöd dagligen. Vi bidrar med våra tal och känslor om hur vi nu känner oss efter en kortare eller längre tids nykterhet vilken vi alla hoppas fortgår.

Det kan bli lite enformigt i längden under självhjälpgruppens terapier men å andra sidan så har jag, och förstås alla andra, ofta någonting nytt att berätta även fast vi numera inte dricker och våra äventyr inte längre är så mörka och dystra.Vi försöker uttrycka det vi nu känner och vad nykterheten erbjuder oss.

Avslutar dagens inlägg med åter igen bekräfta att jag, och förstås även alla andra som beslutat sig för att gå, alltid blir välkomnade på ett mycket vänligt, tryggt och tillfredställande sätt. Rekommenderar er alla som kanske också har funnit insikt gällande era dryckesvanor att även söka hjälp, tro mig det är trots allt den enda utvägen!

Read Full Post »

MCXLXII

Olika teorier

Precis som med allting annat här i livet, så är förstås alkoholismen inte lika den heller, var och en har sin alkoholism, det enda vi alla har gemensamt är att vi inte kan dricka normalt, allt det andra varierar en hel del både i tankar och handlingar.

En faktor, som en direkt följd av drickandet, och som jag tycker känns fruktansvärd är att allt förtroende någon skulle kunna ha för mig har jag helt och hållet förbrukat, det finns inte längre och kommer förmodligen aldrig mer att finnas, i alla fall inte i sin helhet.

Detta irriterar mig mycket men jag försöker dock ha en viss förståelse, åtminstone till den grad jag kan inse min fru och min dotters motiv, själv befann jag mig ju alltid på den andra sidan insvept i en dimma utan att bry mig det allra minsta, och att förklara varför är någonting totalt omöjligt.

Det finns olika teorier gällande vad som är gångbart för oss, en av dessa är hur vi ser på det vi bör, och inte bör, dricka som nyktra alkoholister. Ta till exempel helt alkoholfri öl, alltså ”0,0” som den heter här i Spanien, vilken jag dricker, vissa anser att t o m detta är alltför riskfyllt för en alkoholist, att det kan ”trigga”.

Dessa, både alkoholister och medberoende, förespråkar att ej dricka ens någonting som påminner om öl, vare sig i sin färg, sin doft eller sin flaska, så dock inte jag. Jag tycker att detta är att överdriva situationen lite väl mycket, jag menar huvudsaken är väl trots allt att vi helt enkelt avstår att dricka öppet alkoholhaltiga drycker.

Avslutar dagens inlägg med ett praktiskt exempel, vem kan äta pizza utan en kall öl till? Inte jag i alla fall, möjligen då kallt vatten men pizzan skulle i sådana fall förlora mycket av sitt värde som maträtt, precis som på samma sätt den blir helt och hållet oätlig om någon får för sig att lägga ananas på den, endast min personliga åsikt dock, smaken är som baken, delad.

Read Full Post »

MCXLXI

Inget annat val

Sanningen är den att jag aldrig skulle ha slutat gå, inte denna gången heller, hade jag fortsatt att gå så skulle jag förmodligen aldrig känt mig så himla svag och skör som jag trots allt gör efter en längre tids nykterhet. Jag har inget annat val, jag heller!

Gruppens gemensamma erfarenhet är helt klart det enda som fungerar när uppenbarligen ingen annan kan förstå och det inte ens går att förklara sig. Jag kommer nu att fortsätta gå oavsett vad som händer, om jag sedan tar itu med de tolv stegen elller inte återstår dock att se.

Omständigheterna här i livet kommer alltid att finnas på gott och ont, svårigheterna uppstår ofta när jag minst anar det och det är då jag måste vara stark, hur stor viljan att fly än kan vara, att dricka igen är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en lösning, det bara förvärrar läget och förstör!

Read Full Post »

MCXLVII

Själva beroendeproblematiken

Tyvärr är det någonting som kan drabba oss alla och en var, alltså själva beroendeproblematiken, det behöver inte vara alkohol eller narkotika det handlar om, det kan vara allt mellan himmel och jord, ta till exempel relationer, sex, ja, typ precis vad som helst.

Alla typer av beroende har mycket gemensamt, känslorna och svårigheterna känns igen. Att bli beroende av någonting är fruktansvärt, oavsett vad det är, det är ofta mycket svårt att erkänna problemet, finna insikt m.m., vägen tillbaka till ett normalt liv är lång och känns alltid svår att gå.

Hösten är ofta en årstid som är svår för oss med någon form av beroendeproblematik, jag har tidigare vid ett flertal tillfällen tagit återfall just under hösten, detta ser jag dock inte som något större problem nuförtiden, rädslan har nästan försvunnit vilket inte betyder att jag inte måste se upp och hålla tungan rätt i mun.

Jag måste förstås erkänna att kampen mot mitt beroende fortgår och jag tycker det går rätt bra även om jag förstås ibland pga olika omständigheter får känslor som är svåra att behandla och att hålla tillbaka. Men, som sagt, så länge det finns Heineken 0,0 så lär det nog ordna sig, jag har alltid föredragit öl jag, och numera alltså i alkoholfri form.

Read Full Post »