Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Historia’ Category

MCXLXXVIII

Snart silver

Ja, snart är det dags att fira silverbröllop, nästa år närmare bestämt, då blir det 25 år sedan vi gifte oss, giftermålet gick av stapeln den 14 oktober 1995, tänk vad tiden går och faktum är att den går fortare ju äldre vi blir, någonting de flesta instämmer med.

Jag gifte mig faktiskt kyrkligt, förmodligen något jag kommer att ångra under hela mitt liv, inte giftermålet i sig då utan att det utfördes i kyrkan. Det blev så pga allehanda påtryckningar från familj och även pga de omständigheter som just då regerade, utan pengar, utan boende m.m.

Avslutningsvis vill jag dock klargöra att jag har ingenting som helst emot vare sig kyrkan och/eller alla dess ceremonier och aktiviteter, var och en har sin fulla rätt att välja vilken väg de vill vandra, döpa barn, konfirmera tonåringar eller gifta sig själva på det sätt de själva vill och kan, it’s all up to them!

Read Full Post »

MCXLXVI

Siktet inställt

Jag har faktiskt, redan nu fast tvivlet kvarstår, siktet inställt på en resa till Sverige nästa år, det blir då dags för nästa klassträff, denna gång för att fira de 40 år som gått sedan vi gick ut grundskolan, sist när det begav sig var i maj 2010.

Under de två senaste resorna till ursprungslandet har det endast varit dottern och jag som har varit iväg och ensam har jag faktiskt inte rest sedan 2015, detta då främst pga den totala bristen på förtroende samt för att undvika alla typer av riskfaktorer.

För övrigt, så har vi börjat snacka om en resa där vi alla kommer att följa med, jag hoppas och tror alltså att nästa år vi alla i familjen kan resa, verkligen på tiden tycker jag. Det mesta lutar nog mot att, om det nu blir av, i sådana fall skulle bli vid jul- eller nyårshelgerna.

Read Full Post »

MCXLXI

Mötets styrka

Med tiden tror tyvärr många, och så även jag, att mötets styrka inte längre behövs, behovet av terapi avtar ofta efter en tids avhållsamhet. Detta genom att självsäkerheten tycks bli större, faktum är dock att det alltid är väsentligt att gå för att aldrig glömma.

Som ni som läser vet har jag börjat gå igen, detta främst pga att verklighetens omständigheter helt enkelt har blivit för svåra för mig att handskas med och jag känner att gruppens förståelse och stöd är det enda som hjälper, det är nämligen ingen annan som kan förstå.

För tillfället går jag bara en dag i veckan, för mig känns det tillräckligt, saken är den att det är många som förstås känner att de behöver gruppens stöd dagligen. Vi bidrar med våra tal och känslor om hur vi nu känner oss efter en kortare eller längre tids nykterhet vilken vi alla hoppas fortgår.

Det kan bli lite enformigt i längden under självhjälpgruppens terapier men å andra sidan så har jag, och förstås alla andra, ofta någonting nytt att berätta även fast vi numera inte dricker och våra äventyr inte längre är så mörka och dystra.Vi försöker uttrycka det vi nu känner och vad nykterheten erbjuder oss.

Avslutar dagens inlägg med åter igen bekräfta att jag, och förstås även alla andra som beslutat sig för att gå, alltid blir välkomnade på ett mycket vänligt, tryggt och tillfredställande sätt. Rekommenderar er alla som kanske också har funnit insikt gällande era dryckesvanor att även söka hjälp, tro mig det är trots allt den enda utvägen!

Read Full Post »

MCXLXV

Life must go on

Så är det, livet måste gå vidare vad som än händer och hur det än känns! Det är väl kanske bara jag som i vanlig ordning överdriver allt men jag tycker ändå att det blir oherört tungt när vissa saker inträffar och vissa känslor kommer i rubbning, speciellt när det som händer aldrig borde ha upprepats.

Livet lär oss så mycket, det ger oss erfarenhet, synd bara att så många av dessa erfarenheter nästan alltid till en början betraktas som negativa något som med tiden dock brukar -om inte helt glömmas bort- åtminstone lindras så pass mycket att det går bra att fortsätta att leva nästan som om ingenting har inträffat.

Avslutar dagens inlägg med att kort konstatera att det egentligen kanske inte gör så mycket, all gången tid hör ju till historien och huvudsaken är väl ändå, trots allt, att fortsätta leva i nuet, med andra ord, det är alltid ”carpe diem” som gäller, då som nu, livet måste gå vidare, låt oss alla försöka njuta av vår korta vistelse här på jorden!

Read Full Post »

MCXLXIII

Den eviga sömnen

Sedan igår runt sex på kvällen sover vår kära hund Goofy den eviga sömnen, han blev sexton eller sjutton år gammal, vi adopterade honom och då uppskattade de hans ålder till ungefär fem, han har sedan dess levt med oss i elva år och en månad.

Vi tog beslutet att låta honom gå efter att han under tjugofyra timmar varken hade ätit eller druckit någonting och igår kunde han inte ens resa sig upp längre, han gnällde och t o m skällde lite när han försökte. Blind och döv hade han redan varit sedan en tid tillbaka.

Vi svepte in honom i hans filt, tog bilen till veterinären efter att först ha ringt och förklarat läget, där kunde veterinären endast konstatera att tiden nu var inne, han fick först lugnande medel intravenöst, samt bedövning innan det dödliga preparatet blev injekterat. Han somnade sakta in.

Read Full Post »

MCXLXI

Inget annat val

Sanningen är den att jag aldrig skulle ha slutat gå, inte denna gången heller, hade jag fortsatt att gå så skulle jag förmodligen aldrig känt mig så himla svag och skör som jag trots allt gör efter en längre tids nykterhet. Jag har inget annat val, jag heller!

Gruppens gemensamma erfarenhet är helt klart det enda som fungerar när uppenbarligen ingen annan kan förstå och det inte ens går att förklara sig. Jag kommer nu att fortsätta gå oavsett vad som händer, om jag sedan tar itu med de tolv stegen elller inte återstår dock att se.

Omständigheterna här i livet kommer alltid att finnas på gott och ont, svårigheterna uppstår ofta när jag minst anar det och det är då jag måste vara stark, hur stor viljan att fly än kan vara, att dricka igen är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en lösning, det bara förvärrar läget och förstör!

Read Full Post »

MCXLVI

40 år senare

Under min senaste vistelse i Sverige, framför allt innan Engmans Kapells framträdande i Galven men även annorstädes och av andra gamla klasskompisar blev jag uppmanad att ta tag i samt att försöka organisera en klassträff av niorna 40 år senare.

Faktum är att jag blev lite taggad, nästa år är det faktiskt, och otroligt nog, dags för nästa klassträff igen, denna gång alltså för att fira de fyrtio år som har gått sedan vi slutade, känns liksom totalt overkligt men ändå rätt intressant, skulle vara utomordentligt kul!

Själv anser jag att vi borde försöka få till det igen, det är alltid lika roligt att åter igen ta kontakt med vänner och bekanta, det blir som sagt 40 år sedan vi gick ut grundskolan. Tiden går så himla fort, jag tycker det känns som om det var typ helt nyss vi träffades, fast det var i maj 2010!

OK, jag tar på mig att greppa grejen och faktiskt ta på mig ett visst ansvar men jag vill, avslutningsvis, för att checka intresse och möjligt deltagarantal, kolla med er gällande plats, tid på året samt eventuell musik, live eller DJ, ni kan svara här genom kommentarer, på FB, Messenger, WhatsApp eller SMS.

Read Full Post »

Older Posts »