Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Sin categoría’ Category

MCXLV

I samma banor

Faktum är att det tar inte lång tid att falla in i samma banor som tidigare, har typ bara jobbat i två dagar och nu är jag helt och hållet inne igen. Rutinen är typ: att bada i poolen, käka middag, titta dumburk, sova, vakna av väckarklockan, jobba osv.

Samlevnaden i hemmet är också rätt upp och ner, ibland är typ allt guld som glimmar för att sedan i nästa stund bli till någonting helt annat, att inte alls vara sams om åsikter och ifrågaställa oss hela vår gemensamma framtid på både det ena och det andra sättet.

Jag är beredd att göra det jag kan för att försöka rädda allt det jag har men jag kan verkligen inte ge någon som helst garanti att det kommer att gå vägen, det är många år nu, många flyttar, många krav till ändring, mycket tvekan, mycket saknad, många förlorade mål m.m. börjar tyvärr bli rätt lack!

Annonser

Read Full Post »

MCXLII

Rapport två ifrån skogen

Så här på semesterveckas sista dag -morgondagen räknas inte eftersom det är en resdag- så vill jag försöka åstadkomma en liten resumé om vad vi har lyckats göra under vår vistelse här i ursprungstrakterna.

Glömde att berätta att vi iväg och sköt trap i mitt tidigare inlägg i onsdags, det gjorde vi nämligen på tisdagskvällen, jag sköt två tjugofemserier och träffade väl en del duvor, Selma premiärsköt fem skott hon också, kul!

På torsdagen levererade vi lite dutyfreesprit till en evig kompis (ända sedan barndomen), ar förstås iväg och badade också, någonting vi för övrigt gör var och vareviga dag den här veckan, helt givet i det här vädret.

Fredagen kom och då var jag chafför åt min bror och hans partner här i livet. Vi var på Engmans Kapell i Galven, där träffade jag flera gamla klasskamrater, från B och C klasserna dock men ändå lika kära.

Det bör tilläggas att efter spelningen där på bygdegården så drog vi iväg och tog ett nattbad, det var uppfriskande efter allt tjo och tjim under konserten samt ett flertal extranummer.

Igår, lördag, stod cruising i Bollnäs på tapeten, den kollade vi lite på efter att ha käkat pizza. Hälsade på ett par andra gamla kompisar, dessa då från ungdomstiden, det är alltid lika kul att ses ska ni veta.

Ja, idag är det alltså slut för denna gång och saker och ting ska plockas ihop, hoppas dock att vi kan umgås lite till med en av mina käraste vänner och hennes fina familj idag med. Längtar redan till nästa Sverigeresa!

Read Full Post »

Statist, ja faktiskt

Det blev så till slut ändå, jag var iväg och agerade statist, både inom- och utomhus. Verkligen en ny upplevelse vilket ledde till att jag numera faktiskt inser att jag kan göra någonting annat här i livet än att att bara vara en kontorsanställd.

Filmen den heter Way Down och den lär väl få premiär typ i höst eller i början av nästa år. Egentligen så gjorde jag väl inte så mycket annat än att agera som just det, alltså statist, skillnaden är väl då kanske att jag satt rätt nära en av huvudpersonerna.

Sessionen inomhus tog plats i ett set i centrala Madrid, som utgjorde en rättegång, där blev det inte alltför många tagningar innan det var klart, sedan efter en kortare rast och en senare lunch blev det dags för scenerna utomhus i en närliggande park, mindre spännande dock.

Read Full Post »

MCXIII

När solen börjar värma

Ja, är det inte så? När solen börjar värma händer det en hel del, inte bara rent klimatmässigt utan även när det gäller känslorna, det är dock som en kär väninna påpekade, ”man vet inte om man ska vara vårkåt eller ha vinterdepression pga vädret”.

I mitt fall är det varken det ena eller det andra, typ noll, ingen större skillnad alls, noll upp, noll ner. Detta faktum får många, inklusive min fru, att tro att jag inte känner någon empati och/eller har några klara känslor gentemot de nära och kära, så är dock inte fallet, trots allt.

Självklart har jag det, även jag känner empati och kärlek, dock på ett annat sätt, även om jag inte visar detta på samma sätt som alla andra så behöver det inte betyda att jag inte känner det, det har mycket att göra med min fruktansvärt låga självkänsla och mitt totalt värdelösa självförtroende.

Read Full Post »

MXCVII

Jump in the fire

Undrar om jag kanske inte var lite inspirerad av låten i fråga i mitt undermedvetande när jag i ett mycket berusat tillstånd fick för mig att springa igenom majkasan strax bredvid ishallen i Alfta för en herrans massa år sedan, bränd blev jag men överlevde det gjorde jag.

Händelsen gick ju sedan också till historien genom att ett fotografí taget i motljus blev publicerat i Ljusnan eller i WoxnadalsNytt, minns inte exakt i vilken tidning just nu, men jag vet med vilken tjej jag blev fotograferad, bara skuggor dock och det är väl förstås inte så många som minns.

Avslutar med att helt kort konstatera att plattan, alltså Metallicas debutplatta ”Kill ‘em all”, kanske hade ett visst inflytande över händelsen, men vem vet, inte jag i alla fall, som vid tillfället var allmänt packad och inte kan komma ihåg så mycket mer än att jag blev brändskadad och fick ligga i blöt intill ismaskinen.

Read Full Post »

MLXXVII

Oinspirerad

Det är inte utan att jag är lite oinspirerad idag för att blogga men jag ska väl ändå försöka få till några rader, bör kanske tillägga att ofta skriver jag hellre än bra, bara så ni vet, när ni läser och tycker innehållet känns alltför fattigt.

Jag vet att jag själv vid ett flertal tillfällen tidigare här i bloggen har påpekat att det alltid finns någonting nytt att berätta och så är det väl i stort sett hela tiden utom då ibland, ta till exempel just nu. Kommer inte direkt på någonting alls att framföra.

Avslutar med att konstatera att det lär väl blir bättre så småningom, det dyker säkert upp någonting som jag vill dela med er, mina få men kära läsare, håll ögonen öppna och lägg inte av med att besöka mig här på nätet med jämna mellanrum, nyheter lär komma.

Read Full Post »

MLXXIII

Om fyra månader

Tiden den går och om fyra månader blir det då alltså dags att fylla år igen, denna gång femtiofem, suck, en liten tröst är det väl kanske ändå att tänka att sedan är det bara tio år kvar tills den välförtjänta pensionen kommer att infinna sig.

Faktum är ändå att tio år dock är en rätt lång tidsperiod så bäst vore det väl kanske att inte tänka alltför mycket på det för då kommer tyvärr åren att gå ypperligt långsamt. Och vem vet, om det då går att pensionera sig vid sextiofem och inte vid sextiosju.

”Time will tell” som det sägs på engelska, huvudsaken är väl ändå att vi alla får ha hälsan i behåll och att vi, för att åter igen citera en av Ola Magnells texter, ”snöper snoken mot sniskan igen och fortsätter tillvaron fram”, sanna ord dessa, själv kan jag bara typ hålla med.

Read Full Post »

Older Posts »