Feeds:
Inlägg
Kommentarer

MCXLXIII

Den eviga sömnen

Sedan igår runt sex på kvällen sover vår kära hund Goofy den eviga sömnen, han blev sexton eller sjutton år gammal, vi adopterade honom och då uppskattade de hans ålder till ungefär fem, han har sedan dess levt med oss i elva år och en månad.

Vi tog beslutet att låta honom gå efter att han under tjugofyra timmar varken hade ätit eller druckit någonting och igår kunde han inte ens resa sig upp längre, han gnällde och t o m skällde lite när han försökte. Blind och döv hade han redan varit sedan en tid tillbaka.

Vi svepte in honom i hans filt, tog bilen till veterinären efter att först ha ringt och förklarat läget, där kunde veterinären endast konstatera att tiden nu var inne, han fick först lugnande medel intravenöst, samt bedövning innan det dödliga preparatet blev injekterat. Han somnade sakta in.

Annonser

MCXLXII

Olika teorier

Precis som med allting annat här i livet, så är förstås alkoholismen inte lika den heller, var och en har sin alkoholism, det enda vi alla har gemensamt är att vi inte kan dricka normalt, allt det andra varierar en hel del både i tankar och handlingar.

En faktor, som en direkt följd av drickandet, och som jag tycker känns fruktansvärd är att allt förtroende någon skulle kunna ha för mig har jag helt och hållet förbrukat, det finns inte längre och kommer förmodligen aldrig mer att finnas, i alla fall inte i sin helhet.

Detta irriterar mig mycket men jag försöker dock ha en viss förståelse, åtminstone till den grad jag kan inse min fru och min dotters motiv, själv befann jag mig ju alltid på den andra sidan insvept i en dimma utan att bry mig det allra minsta, och att förklara varför är någonting totalt omöjligt.

Det finns olika teorier gällande vad som är gångbart för oss, en av dessa är hur vi ser på det vi bör, och inte bör, dricka som nyktra alkoholister. Ta till exempel helt alkoholfri öl, alltså ”0,0” som den heter här i Spanien, vilken jag dricker, vissa anser att t o m detta är alltför riskfyllt för en alkoholist, att det kan ”trigga”.

Dessa, både alkoholister och medberoende, förespråkar att ej dricka ens någonting som påminner om öl, vare sig i sin färg, sin doft eller sin flaska, så dock inte jag. Jag tycker att detta är att överdriva situationen lite väl mycket, jag menar huvudsaken är väl trots allt att vi helt enkelt avstår att dricka öppet alkoholhaltiga drycker.

Avslutar dagens inlägg med ett praktiskt exempel, vem kan äta pizza utan en kall öl till? Inte jag i alla fall, möjligen då kallt vatten men pizzan skulle i sådana fall förlora mycket av sitt värde som maträtt, precis som på samma sätt den blir helt och hållet oätlig om någon får för sig att lägga ananas på den, endast min personliga åsikt dock, smaken är som baken, delad.

MCXLXI

Inget annat val

Sanningen är den att jag aldrig skulle ha slutat gå, inte denna gången heller, hade jag fortsatt att gå så skulle jag förmodligen aldrig känt mig så himla svag och skör som jag trots allt gör efter en längre tids nykterhet. Jag har inget annat val, jag heller!

Gruppens gemensamma erfarenhet är helt klart det enda som fungerar när uppenbarligen ingen annan kan förstå och det inte ens går att förklara sig. Jag kommer nu att fortsätta gå oavsett vad som händer, om jag sedan tar itu med de tolv stegen elller inte återstår dock att se.

Omständigheterna här i livet kommer alltid att finnas på gott och ont, svårigheterna uppstår ofta när jag minst anar det och det är då jag måste vara stark, hur stor viljan att fly än kan vara, att dricka igen är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en lösning, det bara förvärrar läget och förstör!

MCXLX

När en lykta tänds

Efter att, med en hjälpande svåger samt en f d pojkväns medverkande, ha gått igenom ett flertal timmar av improviserad terapi i hemmet har vi nu tillsammans kommit fram till att vår familjesituation inte alls är den bästa och bör modifieras. Att saker inte känns bra hemma inverkar förstås negativt.

När en lykta tänds efter en veckas kris känns livet på nytt värt att leva, det föds ett visst hopp om att en slutgiltig lösning kan vara möjlig. Saken är den att när allt har blivit satt på sin spets så uppstår problemen på alla fronter, inte bara i hemmet mellan oss tre utan även på andra håll och i annat sällskap.

Faktum är att vi alla förmodligen kommer att behöva professionell hjälp genom psykoterapi, gemensam eller enskild, men först ska vi givetvis försöka se över våra vanor, våra tankar, vår empati m,m, samt göra en självanalys, var och en, och på alla sätt försöka förbättra eller helt eliminera våra brister.

MCXLIX

Mörkt igen

Nu är det mörkt igen på många sätt, dottern har åter igen hamnat i en psykotisk ond cirkel efter att under en längre tid ha fungerat normalt, kanske pga hennes besatthet när det gäller förhållanden och förmodligen drogutlöst.

Detta ledde häromdagen till ett nytt besök på akuten, obligatorisk medicinering och vid förvärring bli internerad på psyket. Nu vägrar hon förstås att ta de tabletter hon lovade att göra på akuten samt givetvis att bli inlagd, nu för tredje gången!

Själv har jag det ytterst svårt för sådana här situationer och skulle hellre ingenting annat än att fly med hjälp av alkohol, vilket inte är en möjlighet efter tre års nykterhet. Igår var jag på AA igen helt enkelt för att jag känner att jag behöver det, ska fortsätta gå!

MCXLVIII

Folkmusik

Jag bör väl bekräfta att jag aldrig har varit så mycket för folkmusik, men faktum är att jag har fått ”blodad tand” efter att ha sett Engmans Kapell i Galven, som ni som läser min blogg vet att dottern och jag gjorde när vi befann oss i Sverige.

Det var när jag var i ”bajamajan” och hörde de första tonerna i ”The Dubliners” gamla dänga ”The Irish Rover” som tändningen kom, jag sprang ner framför scenen och började studsa runt, underligt nog helt utan alkohol i kroppen, inte direkt standard i mitt fall typ.

Ni som känner mig vet att jag alltid har gillat t ex ”The Pogues” som också ägnar sig åt folkmusik, irländsk sådan i deras fall. Jag vill inte på något sätt jämföra dessa band, bara att själva stilen faktiskt attraherar mig. Låten ”All for me grog” gav också mersmak, också den ”The Dubliners”

Ska fortsätta att lyssna på Engmans Kapell, har endast hört deras första platta ”Pensionat Liljevahls” från 2000 i sin helhet, måste nu plöja igenom deras två andra plattor ”En by mellan två berg” från 2009 samt den senaste ”Snygg och kärleksfull” från 2016. Det blev förresten nytt publikrekord igen där i Galven, kul!

MCXLVII

Själva beroendeproblematiken

Tyvärr är det någonting som kan drabba oss alla och en var, alltså själva beroendeproblematiken, det behöver inte vara alkohol eller narkotika det handlar om, det kan vara allt mellan himmel och jord, ta till exempel relationer, sex, ja, typ precis vad som helst.

Alla typer av beroende har mycket gemensamt, känslorna och svårigheterna känns igen. Att bli beroende av någonting är fruktansvärt, oavsett vad det är, det är ofta mycket svårt att erkänna problemet, finna insikt m.m., vägen tillbaka till ett normalt liv är lång och känns alltid svår att gå.

Hösten är ofta en årstid som är svår för oss med någon form av beroendeproblematik, jag har tidigare vid ett flertal tillfällen tagit återfall just under hösten, detta ser jag dock inte som något större problem nuförtiden, rädslan har nästan försvunnit vilket inte betyder att jag inte måste se upp och hålla tungan rätt i mun.

Jag måste förstås erkänna att kampen mot mitt beroende fortgår och jag tycker det går rätt bra även om jag förstås ibland pga olika omständigheter får känslor som är svåra att behandla och att hålla tillbaka. Men, som sagt, så länge det finns Heineken 0,0 så lär det nog ordna sig, jag har alltid föredragit öl jag, och numera alltså i alkoholfri form.