Feeds:
Inlägg
Kommentarer

CMXLV

Åren rusar förbi

Än en gång kan jag bara konstatera att tiden verkligen går fortare och fortare ju äldre vi blir, detta faktum är någonting som alla håller med om, min far brukade ofta säga just detta, på yngre dagar höll jag dock inte med.

Anledningarna till att jag åter igen tar upp ämnet är flera, en av dessa är att det har blivit dags att genomgå en bilprovning igen, känns som det var typ igår senast och då var året 2016, en annan är att i sommar fyller vår dotter hela 20 år!

En annan anledning är att om endast två år är det hela 40 år sedan vi gick ut grundskolan, det blir då alltså 10 år sedan vi firade 30års-jubileumet, alla påpekade då typ ”vi ses om tio år”, det kändes så avlägset och nu är vi alltså nästan där igen!

Annonser

CMXLIV

Mer än på länge

Ja, nu är det fredag igen och även den här veckan går mot sitt slut, en vecka som i mångt och mycket har varit positiv, dottern mår betydligt bättre och det är nästan så att vi kan våga och faktiskt börja tro på en fortsättning, ta i trä!

Saken är den att bara en sådan sak som att jag har kunnat pratat med henne mer än på länge ger ett visst hopp om bättring, detta var tidigare totalt omöjligt, hon var helt enkelt inte tillgänglig för någon typ av samtal, nu har vi t o m kunnat skratta!

Avslutar dagens inlägg, som äntligen ter sig lite ljusare, med att också informera er om att jag, med nästan total säkerhet, kommer att få ett besök igen av min kompis från den svenska hudvudstaden, hoppas att även jag kan besöka honom på hemmaplan i sommar!

 

CMXLIII

Att inte våga tro

Den senaste tiden, som ni som läser vet, har jag vid ett flertal tidigare tillfällen skrivit om den osäkerhet som råder i hemmet. Nu, samt under den gånga helgen och efter fredagens besök hos psykiatrikern är läget till en stor del annorlunda.

Men, som det kan vara när det gäller känslomässig ostabilitet, är det svårt att glädjas och att våga tro. Fallet är att det har varit från och till i stort sett hela tiden sedan i höstas, precis när allting verkade förte sig bättre så har precis allting börjat om på nytt igen.

Jag, som själv betraktar mig som en realist fast andra föredrar att kalla pessimist, har alltid haft det mycket svårt att finna ro och glädje i tillvaron, så tänk er själva min nuvarande situation, jag har nämligen helt fastnat i något av ett neutralt och passivt tänkande, kan tyvärr inte hitta ut!

CMXLII

Rutinernas värde

Många gånger betraktar vi rutiner som någonting jobbigt och tråkigt men ibland borde vi tänka lite extra på rutinernas värde, att hamna utanför ”systemet” när det gäller både arbete och skola är verkligen inte det lättaste det heller, allt liksom rasar ihop.

Jag har själv minnen av att ha halkat ut ur rutinerna, de få gånger jag har haft oturen att vara arbetslös eller endast deltids-anställd, till en början tog jag det som typ semester men sedan blev det jobbigt, att vara ensam, alla andra fanns liksom inte längre, de jobbade ju.

Nu är det dottern som har hamnat i samma sits, under två års tid nu har hon bara haft några få klasser, inte något fast schema och sedan i höstas endast klasser under kvällstid, det är inte undra på att hon inte alls vet vad hon ska göra under dagarna, de andra finns inte, de går ju i skolan.

CMXLI

Midsommar

Mycket lutar just nu åt att midsommaren i min dotters och mitt fall kommer att firas i Sverige, har hittat ett hyfsat pris på flygstolar, dock är absolut ingenting alls bestämt än, nu när det är många faktorer som spelar in och får avgöra om det blir av eller inte.

Det var förresten inte så länge sedan jag skrev här i bloggen om mina midsommarminnen i ursprungslandet, det bör väl förstås tilläggas att många tidigare midsommarhelger helt har fallit i glömska pga omständigheterna och mitt dåvarande tillstånd, minns bara fragment!

Vi får väl se hur det blir, men, som jag skrev i ett tidigare inlägg, så saknar jag det svenska midsommarfirandet med barn, glädje och grönska. Klart det skulle vara kul, samtidigt som dottern också skulle få uppleva någonting lite extra nu när midsommar i Spanien inte alls är så stort som i Sverige.

CMXL

I sinom tid

Ja, i sinom tid kommer jag norrut igen. Frågan kvarstår dock, vår, sommar eller höst? Under vintern föredrar jag att inte resa, de få gånger jag ändå har gjort det har det nästan alltid uppstått förseningar m.m.

Möjliga tidpunkter för nästa resa skulle kunna vara, typ, min födelsedag i maj, en vistelse under midsommarveckan, dotterns födelsedag i juli, en tur med Blidösundsbolagets musikbåt, medverka i Flatenloppet som funktionär.

Jag har faktiskt redan börjat kollat priser vid lite olika datum, dock inga pangpriser direkt men jag ska fortsätta att ha uppsikt, priset är ju ännu viktigare denna gång, nu när dottern förmodligen också följer med och det blir två biljetter istället för en.

CMXXXIX

Osäker

Ja, tillvaron fortsätter att vara osäker så här i början av det nya året. Situationen i hemmet är myckt spänd och diskussionerna är tyvärr dagliga. Anledningerna kan vara många men oftast uppstår de förstås till följd av olika åsikter om hur vi borde agera.

En av de anledningar som innebär svårigheter är att vår dotter inte vill ta det antipsykotiska preparat som hon har fått utskrivet och borde ta 10mg av dagligen fram till hennes första psykiatrikerbesök efter utskrivningen från psyket på sjukhuset den 13 december ifjol.

Detta faktum gör henne tyvärr mycket ostabil, lättirriterad och ibland t o m agressiv, men å andra sidan när hon tar preparatet så blir hon förstås blockerad känslomässigt, ofta alltför trött osv. Det är förstås hon själv som bestämmer och får välja hur hon vill fortsätta sin rehabilitering.

Jag tänker ofta hur lätt det egentligen är att behandla andra typer av skador och sjukdomar som inte har med psykisk ohälsa att göra och hur lite den allmänna sjukvården gör i dessa fall, det enda de gör är att skriva ut läkemedel, ge långa väntetider för återbesök, ingen terapi, inga psykologer, bara ren psykiatri.

Det kanske fungerar annorlunda i Sverige vid denna typ av behandling, om vi inte finner någon lösning på längre sikt så kanske vi måste ta och fortsätta hennes behandling där, hon är ju faktiskt svensk medborgare och borde väl ha rätt till sjukvård i hennes faders ursprungsland, vad vet jag? Vi hoppas dock att hon blir bättre snarast!