CCLXXXIX

Tidig fredag

Jag sitter här på kontoret, en tidig fredag, för att emellanåt bland fraktsedlar, fakturor och e-post ibland skriva lite i bloggen eller i den tredje delen om Hasse. Det är förstås väldigt lätt att jag helt förlorar koncentrationen när t.ex telefonen ringer, vi får besök av någon leverantör eller kund m.m.

Fördelen med att vara helt själv i kontoret på bottenvåningen är att det är jag som helt och hållet organiserar mitt arbete efter mitt eget kriterium, ibland är det lite svårt att prioritera och inse vad som är det mest brådskande men det brukar dock lösa sig, jag började ju inte direkt igår på firman.

Nu blir det två dagars vila och nästa vecka jobbar jag bara t.o.m. onsdag, torsdagen är nämligen en röd dag och fredagen har jag tagit ut på semestern. Det blir med andra ord en fyra dagars ledighet, vi får se vad vi hittar på, dottern är också ledig så vi kan till att börja med ta sovmorgon.

Read Full Post »

CCLXXXVIII

Slutet är nära

Ja, det låter dramatiskt värre men jag syftar enbart på det nuvarande året när jag döper inlägget till ”slutet är nära”, ingenting annat. Det här året är väl inte direkt något år jag vill minnas, det har inträffat en hel del och det mesta har tyvärr varit rätt negativt, dödsfall, ekonomiska problem, återfall m.m.

Jag får hoppas att det kommande året blir lite mer glädjefyllt och lättare att gå igenom, men för att detta ska kunna ske beror det till en stor del på mig; jag måste hitta rätt stig igen, vara ärlig och uppriktig, inte stänga in mig i mig själv men framför allt försöka undvika min självförstörelse.

Nu är det i alla fall snart helg igen, söndagen innebär förresten för mig en månads nykterhet som för övrigt känns positivt, risken är stor att jag tänder ett ljus också, det blir ju första advent. Jag gör detta i sällskap av min fru och vår dotter, detta då enbart av traditionsenliga skäl. Vi skrivs igen framöver, kram på er!

Read Full Post »

CCLXXXVII

Ett år sedan

Idag är det ett år sedan min sista resa till Sverige under vilken jag fortfarande kunde hälsa på min numera bortgångne fader gick av stapeln. Årets uppresa var ju som ni alla vet i slutet av maj i våras och med anledning av hans begravning. Sedan dess har det inte blivit någon ny resa.

Jag har heller inte tagit några fasta beslut när det blir dags igen men det som redan står helt klart är att i vilket fall som helst så lär det inte bli av innan det nya året tar sin början. Den senaste tidens händelser har också försvårat det hela en hel del, rent ekonomiskt men framför allt förtroendemässigt.

Just nu är jag i en situation där jag inte har livet helt klart för mig, jag ser inte någon större vits med någonting och får ibland den något absurda och galna tanken att isolera mig ifrån allt och alla, för att söka frid och ro eller åtminstone få vila ut och glömma. All glädje och lust har försvunnit.

Read Full Post »

CCLXXXVI

Upp igen

Ja, nog ska jag väl ändå försöka komma upp igen, för att citera titeln till Ginas gamla slagdänga från åttiotalet, det är som skrivet bara att komma igen, på alla plan och med hjälp av de få krafter min kropp och mitt sinne fortfarande kan erbjuda, här och nu. Ingenting är visst omöjligt, har jag hört.

Det är ju som vi alla vet så det står till, ibland känns livet mycket tungt och tomt, allt är grått och tråkigt. Det är precis då det är dags att tänka om och inse att så himla illa är det väl ändå inte. Jag försöker göra just det, tänka om, vilket inte är det lättaste, och hitta ett motiv för att fortsätta mitt sökande.

Just nu så känns det mesta ganska kallt men det ska väl ändå kanske gå att värma upp med tiden, inget är väl någonsin totalt förlorat innan alla möjliga åtgärder har blivit testade och alla faktorer har analyserats i sin helhet. Ni som läser kommer att bli uppdaterade gällande resultatet framöver.

Read Full Post »

CCLXXXV

Lyckligt lottad

Jag kan nog ändå och efter vidare eftertanke konstatera att jag är lyckligt lottad. Jag har kommit fram till denna slutsats efter att verkligen inse att jag har mycket goda vänner, visserligen då i Sverige, som utgör ett stort och mycket viktigt stöd för mig när jag går igenom mina känslomässiga svackor.

De ger mig genom olika kanaler kloka ord, uppmuntran och är alltid villiga att lyssna vad det än handlar om och hur illa allt än kan vara. Att ha riktiga vänner är nog något av det viktigaste som finns, jag menar med adjektivet riktiga, de som alltid finns och går att lita på till hundra procent.

Saker som verkligen verkar ha gått sönder brukar ändå kunde repareras, ibland kan det vara svårt och ta lite längre tid men finns bara viljan där så kan det komma att fungera och den rätta stigen åter igen finnas, där det en gång funnits eld glöder det nästan alltid. Ha nu en trevlig helg alla ni, och tack för allt!

Read Full Post »

CCLXXXIV

Nere

Jag fortsätter tyvärr att känna mig nere, allt känns så fruktansvärt jobbigt just nu, ingenting får mig att ens le. Jag söker tröst i musik och i skrift. Jag har liksom på något sätt åter igen helt fastnat i en smörja av depression, passivitet och allmän apati. För tillfället är det stört omöjligt att se glaset halvfullt, det är alltid halvtomt.

Jag saknar någonting som jag inte riktigt kan sätta fingret på eller veta vad det egentligen är. Det jag tidigare ibland kunde känna sporadiskt känner jag aldrig numera vare sig när det gäller mig själv eller andra. Jag hoppas dock att mitt nuvarande tillstånd förbättras snarast, om det försämras ytterligare så vet jag inte vart det kan leda.

Jag vill dock göra något åt denna tråkiga och ohälsosamma situation och det försöker jag dagligen. Jag vill inte heller fortsätta att blogga i dessa banor utan istället berätta något trevligt och glatt, vilket tyvärr i dagens läge är mycket svårt eller rent omöjligt, vi får se hur det blir när tiden lider. På snart återbloggande!

Read Full Post »

CCLXXXIII

Livskvalitet

Något jag har hört talas om är just detta, alltså livskvalitet, frågan är bara hur denna bör tolkas och mätas, och om det verkligen är nödvändigt. Det är väl med livskvaliteten som med allt annat här på jorden, att det är mycket relativt och det som känns mycket bra för vissa kanske inte betyder någonting alls för andra.

Livskvalitet för mig är att ha någon att älska, få vara frisk, ha ett arbete och lyckas klara sig ekonomiskt. Att sedan livet ibland är upp och ner, någon glädje inte riktigt finns, motgångarna radar upp sig och allting känns grått beror helt och hållet på hur jag ser på det hela och hur jag låter mig påverkas.

Att nästan jämt klaga på tillvaron och se allt ur en negativ vinkel är inte att rekommendera. Jag har dock mycket svårt att undvika att göra just det, jag är tyvärrr en pessimist och ser liksom ingen större mening med varken det ena eller det andra. Varför vet jag inte men det är nog någonting jag alltid kommer att leva med, tyvärr.

Avslutningsvis och i ett försök att rädda detta inlägg från att bli totalt nedstämt i moll vill jag dock låta er alla veta att jag just nu känner mig rätt skaplig, och tror mig nästan kunna se ett svagt ljus i den andra änden av tunneln. Jag hoppas att ni, mina kära läsare, också ser ljuset och att vi fortsätter gå här, för att vi vill och inte bara för att vi måste.

Read Full Post »

CCLXXXII

Tvivel och tvekan

Jag är för tillfället i en ”tvivel och tvekan-situation”. Jag skulle förstås vilja genomföra min nästa resa norrut kommande år i februari månad men å andra sidan så skulle jag också vilja gå på ett knytkalas som en kär väninna bjuder på i samband med sin födelsedag i december månad redan i år.

Det mest troliga är väl tyvärr att varken det ena eller det andra blir av, nu när allt beror på de eventuella flygbiljetternas pris och till en viss del också på att min lust att resa under de värsta vintermånaderna  inte direkt är den största, vi får se hur det blir med både det ena och det andra.

Det som hur som helst står helt klart är att det är nu när julen nästan står för dörren som saknaden av både min svenska familj och det nordiska landets traditioner gör sig mest påminda. En viss längtan att träffa min bror och mina brorsöner med deras respektive infinner sig, ni vänner och väninnor räknas förstås ni också. Miss you so!

Read Full Post »

CCLXXXI

Fullt upp

Ja, det är faktiskt sant! Den gångna veckan har jag haft fullt upp på kontoret, det var länge sedan något liknande inträffade. I dagens läge så bör det väl kanske ses som positivt, det är bättre att ha lite för mycket att göra än att inte ha något alls. Det hjälper mig också att förskingra alla tankar som nu på slutet inte riktigt låter mig finna lugn.

Jag har iofs svårt med stress, den brukar bidra till flera negativa effekter i mitt beteende, jag blir tvär, tjurig och otrevlig i allmänhet. Ofta mer tystlåten än vanligt, vilket i mitt fall nästan då går över i en total tystnad. Irritationsfaktorn är hög och mitt nuvarande mentala tillstånd är inte direkt det bästa som ni som läser denna blogg vet.

Det är alltså ett faktum, det ser äntligen ut som om det börjar röra på sig igen i den sektor i vilken firman där jag jobbar tillhör; fler telefonsamtal, fler förfråganden, fler offerter och fler beställningar, det återstår att se om dessa positiva tendenser håller i sig eller ej, skenet kan bedra som vi alla mycket väl vet.

Nykter är jag i iaf, det är det enda som verkligen betyder något just nu, min saknad/längtan är förstås mycket stor, men jag lyckas dock gå vidare i vitt, dag efter dag. Det finns ju faktiskt alkoholfria varianter av både öl och vin. Smaken är inte densamma men inte så illa. Nu blir det kanske lite alkoholfri glögg i regnet! Skål!

Read Full Post »

CCLXXX

Besök

I detta inlägg vill jag berätta om mina planer för ett eventuellt nytt besök till hem/bortlandet Sverige. Som ni alla vet så är läget annorlunda nuförtiden, ingen fader att hälsa på längre, vilket gör att resandet känns bitvis mindre nödvändigt. Sedan är ju flygpriset också en mycket viktig faktor att ha i tankarna.

Jag har en biljett för att gå och se Stiftelsen den nionde februari på Tuppens i Bollnäs, det ser jag verkligen fram emot men det är inte alls hundra procent säkert att jag kommer att kunna resa upp dessa datum, allt beror på om jag lyckas hitta bra priser, när det gäller främst flyg men också tåg.

Det jag har helt klart för mig är att jag inte tänker betala några högre priser på varken det ena heller det andra bara för att se Stiftelsen som iofs är en mycket bra grupp som jag gillar skarpt men ändå dock bara ett svenskt rockband som jag säkerligen kommer att få fler chanser att se i framtiden.

Hur som helst, lite längre fram får vi se hur det blir med både det ena och det andra. Just nu har jag mycket annat att tänka på och framför allt bevaka mig själv, inte låta mig besegras av felaktiga tankar eller sänka garden. Det absolut viktigaste just nu är att jag gör det bästa för mina nära och kära men även för mig själv.

Read Full Post »