Feeds:
Inlägg
Kommentarer

MCXLX

När en lykta tänds

Efter att, med en hjälpande svåger samt en f d pojkväns medverkande, ha gått igenom ett flertal timmar av improviserad terapi i hemmet har vi nu tillsammans kommit fram till att vår familjesituation inte alls är den bästa och bör modifieras. Att saker inte känns bra hemma inverkar förstås negativt.

När en lykta tänds efter en veckas kris känns livet på nytt värt att leva, det föds ett visst hopp om att en slutgiltig lösning kan vara möjlig. Saken är den att när allt har blivit satt på sin spets så uppstår problemen på alla fronter, inte bara i hemmet mellan oss tre utan även på andra håll och i annat sällskap.

Faktum är att vi alla förmodligen kommer att behöva professionell hjälp genom psykoterapi, gemensam eller enskild, men först ska vi givetvis försöka se över våra vanor, våra tankar, vår empati m,m, samt göra en självanalys, var och en, och på alla sätt försöka förbättra eller helt eliminera våra brister.

Annonser

MCXLIX

Mörkt igen

Nu är det mörkt igen på många sätt, dottern har åter igen hamnat i en psykotisk ond cirkel efter att under en längre tid ha fungerat normalt, kanske pga hennes besatthet när det gäller förhållanden och förmodligen drogutlöst.

Detta ledde häromdagen till ett nytt besök på akuten, obligatorisk medicinering och vid förvärring bli internerad på psyket. Nu vägrar hon förstås att ta de tabletter hon lovade att göra på akuten samt givetvis att bli inlagd, nu för tredje gången!

Själv har jag det ytterst svårt för sådana här situationer och skulle hellre ingenting annat än att fly med hjälp av alkohol, vilket inte är en möjlighet efter tre års nykterhet. Igår var jag på AA igen helt enkelt för att jag känner att jag behöver det, ska fortsätta gå!

MCXLVIII

Folkmusik

Jag bör väl bekräfta att jag aldrig har varit så mycket för folkmusik, men faktum är att jag har fått ”blodad tand” efter att ha sett Engmans Kapell i Galven, som ni som läser min blogg vet att dottern och jag gjorde när vi befann oss i Sverige.

Det var när jag var i ”bajamajan” och hörde de första tonerna i ”The Dubliners” gamla dänga ”The Irish Rover” som tändningen kom, jag sprang ner framför scenen och började studsa runt, underligt nog helt utan alkohol i kroppen, inte direkt standard i mitt fall typ.

Ni som känner mig vet att jag alltid har gillat t ex ”The Pogues” som också ägnar sig åt folkmusik, irländsk sådan i deras fall. Jag vill inte på något sätt jämföra dessa band, bara att själva stilen faktiskt attraherar mig. Låten ”All for me grog” gav också mersmak, också den ”The Dubliners”

Ska fortsätta att lyssna på Engmans Kapell, har endast hört deras första platta ”Pensionat Liljevahls” från 2000 i sin helhet, måste nu plöja igenom deras två andra plattor ”En by mellan två berg” från 2009 samt den senaste ”Snygg och kärleksfull” från 2016. Det blev förresten nytt publikrekord igen där i Galven, kul!

MCXLVII

Själva beroendeproblematiken

Tyvärr är det någonting som kan drabba oss alla och en var, alltså själva beroendeproblematiken, det behöver inte vara alkohol eller narkotika det handlar om, det kan vara allt mellan himmel och jord, ta till exempel relationer, sex, ja, typ precis vad som helst.

Alla typer av beroende har mycket gemensamt, känslorna och svårigheterna känns igen. Att bli beroende av någonting är fruktansvärt, oavsett vad det är, det är ofta mycket svårt att erkänna problemet, finna insikt m.m., vägen tillbaka till ett normalt liv är lång och känns alltid svår att gå.

Hösten är ofta en årstid som är svår för oss med någon form av beroendeproblematik, jag har tidigare vid ett flertal tillfällen tagit återfall just under hösten, detta ser jag dock inte som något större problem nuförtiden, rädslan har nästan försvunnit vilket inte betyder att jag inte måste se upp och hålla tungan rätt i mun.

Jag måste förstås erkänna att kampen mot mitt beroende fortgår och jag tycker det går rätt bra även om jag förstås ibland pga olika omständigheter får känslor som är svåra att behandla och att hålla tillbaka. Men, som sagt, så länge det finns Heineken 0,0 så lär det nog ordna sig, jag har alltid föredragit öl jag, och numera alltså i alkoholfri form.

MCXLVI

40 år senare

Under min senaste vistelse i Sverige, framför allt innan Engmans Kapells framträdande i Galven men även annorstädes och av andra gamla klasskompisar blev jag uppmanad att ta tag i samt att försöka organisera en klassträff av niorna 40 år senare.

Faktum är att jag blev lite taggad, nästa år är det faktiskt, och otroligt nog, dags för nästa klassträff igen, denna gång alltså för att fira de fyrtio år som har gått sedan vi slutade, känns liksom totalt overkligt men ändå rätt intressant, skulle vara utomordentligt kul!

Själv anser jag att vi borde försöka få till det igen, det är alltid lika roligt att åter igen ta kontakt med vänner och bekanta, det blir som sagt 40 år sedan vi gick ut grundskolan. Tiden går så himla fort, jag tycker det känns som om det var typ helt nyss vi träffades, fast det var i maj 2010!

OK, jag tar på mig att greppa grejen och faktiskt ta på mig ett visst ansvar men jag vill, avslutningsvis, för att checka intresse och möjligt deltagarantal, kolla med er gällande plats, tid på året samt eventuell musik, live eller DJ, ni kan svara här genom kommentarer, på FB, Messenger, WhatsApp eller SMS.

MCXLV

I samma banor

Faktum är att det tar inte lång tid att falla in i samma banor som tidigare, har typ bara jobbat i två dagar och nu är jag helt och hållet inne igen. Rutinen är typ: att bada i poolen, käka middag, titta dumburk, sova, vakna av väckarklockan, jobba osv.

Samlevnaden i hemmet är också rätt upp och ner, ibland är typ allt guld som glimmar för att sedan i nästa stund bli till någonting helt annat, att inte alls vara sams om åsikter och ifrågaställa oss hela vår gemensamma framtid på både det ena och det andra sättet.

Jag är beredd att göra det jag kan för att försöka rädda allt det jag har men jag kan verkligen inte ge någon som helst garanti att det kommer att gå vägen, det är många år nu, många flyttar, många krav till ändring, mycket tvekan, mycket saknad, många förlorade mål m.m. börjar tyvärr bli rätt lack!

MCXLIV

Kortfattat om resan

Jag vaknade rätt tidigt i måndags, någonting jag för övrigt alltid gör inför en resa oavsett vilket resmålet är, dottern däremot sov fram till runt åtta, sedan tog vi bilen, åkte och hämtade brodern samt ett av hans barnbarn.

Tåget till Arlanda gick kl. 9:50 och anlände kl. 12:31 till perrongen under SkyCity, alltså flera timmars väntan tills flyget med Air Europa vidare ner till Madrid skulle gå kl. 16:10, men vi passade på att käka lunch och vandrade runt och tittade lite.

Flyget blev lite försenat och lyfte inte förrän efter halv fem, men flög in den förlorade tiden och landade precis kl. 20:00 som var den schemalagda tiden. Landade på Terrminal 2 och tog sedan bussen till Terminal 4, detta för att kunna ta pendeltåget hem till Alcorcón.