Feeds:
Inlägg
Kommentarer

MXXXIII

Allt det andra

Gällande allt det andra som jag inte har skrivit om den senaste tiden -jag har ju i stort sett endast skrivit om min hälsa, allehanda symtom och vad läkarna har haft att säga- så är väl det mesta under kontroll, jag kan inte direkt klaga.

Skulle gärna ha varit iväg och sett Pink Tones ”live” i tisdags när de spelade på Teatro Nuevo Apolo här i Madrid men det gick tyvärr inte pga alla smärtor och mitt dåvarande tillstånd, ekonomin är för övrigt inte den bästa den heller, ingenting blir över.

Hösten är här i alla fall, värmen är borta, så nu längtar jag efter att börja cykla till jobbet igen vilket jag förstås ska göra så fort jag blir helt återställd, har fuskat en hel del nu på slutet, vill liksom inte riskera att förvärra situationen även om jag saknar mina dagliga turer.

Annonser

MXXXII

Ny diagnos

Med risk för att börja bli lite enformig så vill jag i dagens inlägg åter igen uppdatera er alla gällande min aktuella hälsa. Efter att i lördags ha tillbringat nio timmar på akuten på sjukhuset här i Alcorcón så fick jag då slutligen en ny diagnos.

Diagnosen är, inflammation i höger njure, enligt den kvinnliga läkaren så hade väl inte den tidigare antibiotikabehandlingen för urinvägsinfektion varit tillräcklig och inte riktigt gått in på djupet. Detta faktum ledde sedan i sin tur att infektionen nådde njurarna.

Idag, ja faktiskt redan igår, så har smärtan vid urinering nästan helt försvunnit men å andra sidan så har jag mycket ont i njurarna, speciellt då i den högra. Knaprar förstås antibiotika igen, denna gång dock av en annan typ, i en mindre dos och endast två dagliga intag istället för tre.

MXXXI

Slut på orken

Igår kväll, efter ha kämpat mig igenom nästan en hel arbetsvecka, begav jag mig nästan av till akuten igen, hade feber igen, mycket ont och allmänt slut på orken. Ändrade mig dock i sista stund.

Det är dock tur att det idag är en röd dag i hela Spanien, aka ”fiesta nacional”. Ska försöka vila max under långhelgen och förhoppningsvis komma över alla dessa besvär, det verkar visst ta sin tid sådant här.

Avslutar dagens inlägg med att erkänna att jag är ganska skeptisk mot längre antibiotikabehandlingar speciellt när dessa inte verkar fungera på längre sikt samt dessutom har en hel del biverkningar, eliminerar vår inre flora m.m.

MXXX

Fylld av tvivel

Tyvärr så är jag det, alltså fylld av tvivel, efter att ha blivit diagnosticerad ITU vs prostatitis så har jag nu, trots avslutad antibiotikabehandling och ett sista läkarbesök i torsdags förra veckan, fortfarande inte fått fastställt vad det är jag har/hade.

Jag skriver detta här och nu för att låta er alla veta att jag har fortsatt ont vid toalettbesök, ingen feber dock men jag gillar verkligen inte läget! Jag menar, efter två veckors behandling borde det väl ändå vara botat eller? Hoppas verkligen att det inte är någonting värre!

Jag har tid hos urologen i slutet av månaden, samtidigt har jag också tid för att genomföra ett ekografi. Hoppas att i alla fall han/henne kan ge ett klart besked om vad det är jag har/hade, om jag nu pallar med att gå och ha ont ända tills dess förstås, please, wish me luck, my beloved readers!

MXXIX

När löven faller

Det är nu, när löven faller, som det gäller att hålla humöret uppe, försöka tänka positivt, inte låta sig påverkas av alla rutiner och mörkrets återkomst. Jag har ju i alla fall badmintonpasset varje fredag och de dagliga cykelturerna.

Hösten är ofta en årstid som är svår för oss med någon form av beroendeproblematik, jag har tidigare vid ett flertal tillfällen tagit återfall just under hösten, detta ser jag dock inte som något större problem längre, rädslan har nästan helt försvunnit.

Dotterns nuvarande tillstånd gör mig också mycket glad och oherört lättad, att hon nu har mått betydligt bättre en längre tid och dessutom är helt utan medicinering känns skönt och jag glädjer mig så för hennes skull, hoppas nu att hennes perioder av psykisk ohälsa är över.

MXXVIII

Någorlunda rätta köl

Ja, precis som i Olas text så har det tagit sin tid att landa på livets någorlunda rätta köl. Mycket har hänt sedan allting började för en massa år sedan, speciellt då de senaste åren efter att slutligen ha insett faktum samt försökt hitta en lösning.

Jag har nu, sedan en tid tillbaka, gett mig själv, min familj och mina nära vänner en ny chans, en uppriktig möjlighet att på ett positivt sätt försöka kunna komma varandra lite närmare och tillsammans åstadkomma en förändring, vi är redan en bit på vägen.

Till att börja med hade jag det ovan nämnda att skriva, mer om allt detta lär nog kanske komma så fort jag fått ett lite fastare tag på min nya profil och alla dessa modifierade känslor som jag nu går igenom med glädje och stort intresse, från grått och svart/vitt till regnbågens alla färger.

MXXVII

När det mesta har blivit sagt

Ja, känslan när det mesta har blivit sagt är både förlösande och betagande, på ett sätt känns det skönt att få släppa allt och å andra sidan känns det betagande, som om jag kanske har gått lite väl långt, men det har jag nog inte, jag hade ju redan skrivit allt.

Det är väl inte utan att jag känner en viss skam och mindrevärdeskomplex, men vid djupare eftertanke så är det väl ingenting att hänga upp sig på, vissa trillar dit och andra inte, det är så det fungerar, omständigheterna och självkänslan gör ofta resten, på gott och ont.

Det är lätt att tro att det går att kontrollera tills att det inte gör det längre och då är det redan försent, sedan är den enda vägen att totalt avstå om inte för evigt åtminstone så länge det över huvud taget går genom att endast ta en dag i taget och inte tänka på hur långt resten av livet egentligen är.