MCCCXXXVIII

Stammisbordsgänget

Vill idag berätta att träffarna som gruppen, vilken går under namnet ”stammisbordsgänget”, anordnar med jämna mellanrum fortgår, igår var det dags igen och jag tror det blev nytt rekord av assisterande, runt 18 personer som mest, inte alls illa!

Gruppen som skapades för en tid sedan tog sin början genom gruppen ”Svenskar i Madrid” på Facebook och har sedan dess, dag för dag, fått allt fler medlemmar, det är många av oss gillar att träffa nytt folk på plats, att ”chilla” lite, dricka nåt, snacka svenska m.m.

Vi medlemmar är folk i alla åldrar, många studerar och andra jobbar, vissa vistas bara tillfälligt här i Madrid och andra, som jag själv t ex, bor här kontinuerligt sedan en längre tid tillbaks, vi är faktiskt hela 30 medlemmar i gruppen just nu och blir säkert ännu fler med tiden.

MCCCXXXVII

Ingen fest

Om lite drygt en månad är det då dags, trots allt och lite motvilligt, att sluta upp med att vara en glad femtioplussare, men det blir ingen fest, denna gång står jag över!

Vi firade ju ändå mina trettio och mina femtio med både buller och bång, spelar ingen större roll om vi hoppar över och skjuter upp nästa partaj tills det blir dags för sjuttio.

Avslutar med att konstatera att det inte längre är så kul att fylla år, det börjar liksom bli lite väl många typ, även om åldern dock bara är en siffra som vi verkligen inte borde bry oss om.

MCCCXXXVI

Uppskjutet nybilsinköp

I tisdags i förra veckan slutligen, och efter över en vecka av olika kontroller och med bilen på verkstaden, fick jag det glädjande beskedet att drivbatteriet i vår Kia Soul EV kommer att bli utbytt mot ett nytt.

Jag var inte alls säker att jag skulle få batteribytet gratis under garanti nu när jag köpte bilen begagnad och inte fick underhållsboken med all obligatorisk service utförd och stämplad sedan bilen först registrerades år 2017.

I och för sig visste jag att batteriet hade degraderats mycket det sista året, dess hälsa (SOH) gick från 81% vid servicen i februari 2023 till endast 65% nu i februari i år, förmodligen till följd av hettan i Spanien och många snabbladdningar.

Genom att jag inte alls var övertygad om att batteribytet skulle gå igenom så har jag den senaste tiden kollat lite olika alternativ för att gardera mig om jag skulle tvingas byta in bilen och köpa nytt, det går inte för sig att ha en räckvidd av typ max. 10 mil!

De två modeller jag hittills har varit iväg och kikat på, fått prisuppgifter på och till och med provkört (endast då MG4) är de följande, länkar nedan så att även ni kan kolla om ni vill, båda dessa två elbilar går att få till ett hyfsat pris, förstås bara då i dess billigaste utförande och utan all extrautrustning.

Som sagt, först kollade jag in det forna brittiska sportbilsmärket MG som numera har blivit uppköpt av den kinesiska koncernen SAIC och följaktligen även tillverkas i Kina, där var det versionen MG4 ”Standard” som lockade, i färgen Dover White, och med batteriet på 51 kWh, här är länken.

Sedan var jag också iväg, fick prisuppgift och information, dock ingen provkörning, ännu inte tillgänglig, och kollade upp den franska Citroën ë-C3, lite mindre än MG4 men ändå intressant, versionen i detta fall var ”You”, i färgen Monte Carlo blå, och med ett batteri på 44 kWh, här är länken.

Avslutar dagens inlägg med att informera er alla om att jag nu alltså kommer att få ett nytt batteri i min nuvarande bil och genom detta förstås skjuter upp alla möjliga bil-inköp, batteriet är ju typ nästan allt i en elbil och min Kia Soul EV kommer att typ nästan bli som ny igen! Snart kommer nya och högintressanta elbilar ut på marknaden, ta till exempel, Kia EV3 och VW ID.2all.

MCCCXXXV

Körkort, batteribyte och alltför tidig vår

Ja, här i bloggen har det varit tomt sedan en längre tid tillbaka men nu ska jag råda bot mot detta och göra ett inlägg. Det har hänt en hel del sedan sist, ingenting världsomvälvande dock men ändå kanske värt att nämna.

Dottern har efter många om och men äntligen lyckats ta körkort, hon fixade inte den teoretiska biten i sitt första försök men i det andra gjorde hon det i alla fall, samma sak inträffade sedan vid uppkörningen, hon blev godkänd i andra försöket.

Hon har nu haft körkort i strax över en månad, hon körde nämligen upp den tjugonde februari. Vi är dock ute och åker en sväng stort sett alla dagar med henne vid ratten så hon liksom får in snitsen och blir van vid den täta och hetsiga trafiken här i Madrid.

Vill berätta att det blir batteribyte i vår Kia Soul EV förresten, detta kommer att bli gjort så fort den lokala Kia-verkstaden får hem batteriet om ungefär en månad, batteriets hälsa var endast 65% vid sista kollen så nu får jag ett nytt gratis under garanti, den sju-åriga garantin som Kia erbjuder går förresten ut i juli i år så det gäller att passa på.

Våren har i år gjort sin alltför tidiga ankomst, det är alldeles ur spår att uppnå maxtemperaturer på över + 25° redan i mars, under nätterna har vi också landat över tiograders-strecket. Det ska dock bli ändring till veckan, det kommer att bli kallare och komma en del regn de närmaste dagarna. Glad Påsk på er alla förresten!

MCCCXXXIV

SVT Play

Kollar rätt flitigt på SVT Play numera, det är dock inte allt som det går att se i hela världen, i mitt fall då här i Spanien, just nu följer jag serien “Historien om Sverige” som jag finner rätt intressant även om man faktiskt minns en hel del från skolåren.

Hann även med att se “Hårdrock på export” innan det blev för sent, den serien gick ifjol, alltså 2022, och hade i förra veckan de sista dagarna innan den togs bort från serven. Mycket intressant där också, förutom svart- och dödsmetallen då som inte längre faller mig i smaken.

Fastnade dock för gruppen Candlemass och deras självdöpta stil kallad “Epic Doom Metal”, stilen utgör en långsam tung metall som påminner mycket om Black Sabbath’s tidiga plattor från i början av sjuttio-talet, Föredrar dock plattorna med Messiah Marcolin som sångare.

MCCCXXXIII

Ont om ord

Ja, det är inte ofta jag skriver något här i bloggen nuförtiden men nu ska jag i alla fall göra ett tappert försök att plita ner några rader.

Har semester igen sedan i fredags, tog alltså ledigt fredagen förra veckan och hela den här veckan, blir dock långrandigt när jag inte har gjort något särskilt.

Det är väl ändå välbehövligt att ta ut några dagar om så bara för att slappa och sova lite längre på morgonen, försöker även passa på att göra sånt som annars blir ogjort.

I morgon börjar i alla fall äntligen badminton-säsongen igen, har saknat att spela hela sommaren, nästa vecka återupptas också ”svensk-träffarna” med gruppen på Facebook, på torsdag är det dags.

MCCCXXXII

Många järn i elden

Saken är den att jag har haft många järn i elden den senaste tiden och bloggandet har tyvärr hamnat i en sekundär position, hur som helst, min blogg-rytm har reducerats en hel del på sistone, kanske inte så konstigt efter över tio års intensivt skrivande.

Kan berätta att semester hade jag, dock endast sex arbetsdagar, var ledig f o m den 14 t o m den 21 juli, tillbaks på kontoret igen den 24 som förresten var dotterns tjugofemte födelsedag, vilken firades på en asiatisk restaurang, typ 5 minuter bort, på det lokala köpcentrumet.

Resan norrut till Noja, Cantabria gick väl bra trots allt, vi kom fram efter sju laddningar på vägen, det tar tid sin tid att åka elbil, speciellt när batteriet har sett sina bästa dagar och inte är lika effektivt som tidigare, förmodligen har skadade celler och inte längre medger snabb-laddning upp till 100%.

Motivet till resan var väl, som jag tidigare har nämnt, att fly hettan i Madrid och det lyckades vi med, en värmebölja smet vi ifrån men sedan dess har vi nu drabbats av ett par till, den fjärde, den här sommaren, lider vi av just nu och nattsömnen är ytterst svår när vi ligger runt +25°, på många håll t o m +30° nattetid.

Överväger att ta ut en veckas, eller kanske två, semester igen nu i september, vi får se, vill ju spara några semesterdagar som jag kan ta ut i mellandagarna vid jul- och nyår eller varför inte till och med spara till nästa år som för övrigt vi har planerat in för en ny resa till Sverige, vet ej när dock men det löser väl sig med tiden.

MCCCXXXI

Dubbla skift innan semestern

Jaha, då var det dags att åka på semester igen, endast fyra nätter borta från hemmet och precis som ifjol på tu man hand, frugan och jag. Men först ska jag åter igen agera statist, denna gång genom ett nattskift från 19 till 04, alltså 8+1 timme, borträknad middagen medelst catering.

Vid detta tillfälle handlar det om en spansk film, alltså inte en serie, som utspelar sig på 30-talet, mer information om detta framöver, möjlig premiär osv. Frågan består dock, om jag ens blir med i bild, någonting som ofta upprepar sig, synd, men så länge man får betalt så är det väl kanske inte så viktigt.

Min första insats i filmen i fråga blir alltså nu på torsdag under nattskift, den andra lördagen den 22 under dagen, har inte en aning under vilka omständigheter eller vad som kommer att spelas in, kläderna provade jag i alla fall i förra veckan och fick ett nummer som jag blev uppmanad att inte glömma eller tappa bort.

Gällande de fyra nätterna borta från hemmet är målet norra Spanien, i ett försök att fly hettan här i Madrid under några dagar i juli, sommaren blir väldigt lång annars och mycket svår att orka med, kan vara skönt ibland med lite svalka, hoppas dock att detta inte innebär dagligt regn och alltför låga temperaturer som ofta är rätt vanliga i just norra Spanien.

MCCCXXX

Rammstein

Som redan skrivet häromdagen, med arenan redan fullsatt, uppträdde Abélard, en duo av skickliga pianister som framförde versioner av Rammsteins låtar på en liten scen på vänster sida längst bak på planen, detta gjordes med kvalitet och expertis, dock vissa mer versions-bara än andra. Det var en behaglig bakgrund som fyllde publiken tankar med känslor när natten föll, ett väsentligt krav för att en Rammstein-show ska kunna lysa i all fullvärdiga prakt av ljudmattor, eld och laserprojektering.

Tjugo minuter efter klockan tio på natten steg Till Lindemann ner från en perrong och resten av medlemmarna i Rammstein bröt sig in från en lägre öppning på scenen som liknade helvetets portar för att attackera ”Rammlied” med rättfärdighet och häftighet framför en skara av en absolut hängiven publik. Utan vapenvila blev vi överkörda av några tunga gitarrriff i låten ”Links 2-3-4”, där sångaren verkade marschera, även om den som mest marscherade faktiskt var keyboardspelaren Flake Lorenz som hela tiden, som alltid, gick på ett slags löpband.

Den mäktiga ”Bestrafe mich” rasade ner över oss och en grön, nästan giftig stämning tog över scenen i ”Giftig” med keyboard av Flake som lyckades fängsla oss alla. Det fanns ingen vila eller något mellansnack med publiken, åtminstone verbalt, även om showen, trots det otillräckliga ljudet -dock betydligt bättre än vid andra tillfällen i Madrid-arenan- trots allt talade för sig själv.

Under några sekunder gungade vi i ett falskt lugn innan en uppsättning av kraftiga fyrverkerier satte igång ”Sehnsucht”, följt av den fantastiska låten ”Mein Herz Brennt”, som kan sjungas på sitt eget sätt, inledd av Till som sjunger på en bakgrund av tangentbord medan ljudet går från den ena sidan till den andra. Pyrotekniken började bli allt mer framträdande, med vissnande bloss, och ljudet hade ett absolut bestialiskt paket. Sedan kom det bisarra ögonblicket då frontmannen dök upp med den enorma barnvagnen för att framföra låten ”Puppe”, röda lågor uppstod inne i vagnen som sedan ledde till en massiv brasa. Under tiden, efter ett par högljudda smällar, föll en störtflod av svart konfetti över den berusade folkmassan.

”Angst” var kanske hittills det mest överväldigande numret av alla som framfördes med skicklighet, hängivenhet och massor av energi, även om de sframförde dem på ett lite mekaniskt sätt och det inte fanns något utrymme för spontanitet. ”Zeit” var nästa som bländade oss med sina spännande rytmförändringar. I skymningen dök bandmedlemmarna upp klädda i lysande led-kostymer och gjorde koreografier medan en elektronisk remix av ”Deutschland” spelades, vilken sedan övergick i original-låten med samma namn.

Efter det fångade klaviaturen i början av ”Radio” oss i sitt spindelnät innan låten sjöngs i av oss alla i publiken. Direkt efteråt fick Till Lindemann tag i ett flertal eldkastare av olika storlek för att ”grilla” Flake Lorenz medan vi njöt av ljudet av ”Mein Teil”. Sedan var det dags att avfyra den tunga ammunitionen, och dubbletten bildad av ”Du Hast” och ”Sonne”, säkert de två mest firade denna natt, fick oss att dagdrömma och snubbla över en parallell dimension av lågor över hela stadion och till och med en tunga av eld som sprang mellan baksidan av lokalen och scenen. Detta var galenskap, verkligen otrolig galenskap.

Slutligen, på spanska, sa Till Lindemann god natt till Madrid och kramade sina bandkamrater innan de sa adjö, men vi visste alla dock att de skulle återvända, vad vi inte förväntade oss var att de skulle göra det på den lilla scenen som låg längst bak på planen där Abélards pianister tidigare hade uppträtt, där genomförde gruppen en akustisk version av ”Engel” medan texten projekterades på en skärm i typisk karaoke-stil.

Den fenomenala ”Ausländer” blev höjdpunkten på en högoktanig kväll som gick mot sitt slut med ”Du riechst so gut” och balladen ”Ohne Dich” som gav oss lite av en paus för varva ner innan den sista smällen kom med den robusta ”Rammstein” där Tills ryggsäck spydde ut lågor åt alla håll, den mycket hyllade ”Ich Will”, där Lindemann uppmanade oss att räcka upp händerna, och den avgörande, omslutande och steniga bomben ”Adieu” kom för att uttömma de sista reserverna av krut.

MCCCXXIX

Över femtio tusen

Jo, det var vi, alltså över femtio tusen hängivna fans, trots all den kritik som bandet i fråga har fått den senaste tiden, speciellt då bandets sångare Till. Det såg länge ut som om att stadion inte skulle fyllas men när den franska pianoduon Abélard -som utgör förband på den här turnén- startade runt kvart över nio på fredagskvällen var det i stort sett proppfullt både på plan och läktare.

Det andades en het atmosfär som bara de största grupperna kan åstadkomma, dessutom var det den första dagen av sann värmebölja här i Madrid den här sommaren, dock var det några timmar kvar innan våra älskade titaner av tysk industrimetall skulle landa i vår jordiska dimension och förvandla den till över två timmar av drömsk, pyroteknisk och kraftfull urladdning på Estadio Cívitas Metropolitano, som tidigare hette Wanda, här i Spaniens huvudstad Madrid.

Det står helt klart att en Rammstein-konsert överskrider det rent musikaliska. De har en aura av mystik och erbjuder ett sevärt eldskådespel, även om det, trots allt, kanske kunde vänta sig ännu lite mer, satte de, på den här San Juan-natten, upp ett flertal av sina bästa kasor. Tyvärr omger skandalen, i sina mest allvarliga former, Till Lindemann, deras sångare, till den grad att bandets egna trummis, Christoph ”Doom” Schneider, har tagit avstånd från allt det mörka som påstås ha inträffat bakom kulisserna, som, om detta bekräftas kommer att få sina mycket negativa konsekvenser.

Sorry, i morgon, eller kanske någon annan dag i en snar framtid, ska jag försöka skriva mer om allt detta och resummera konserten mer på djupet, för tillfället kan jag bara säga att denna, precis som de andra två gångerna jag sett Rammstein ”live”, gav mersmak, tyskarnas blytunga industrimetall klistrar sig alltid fast i kroppen under en längre tid efter spelningens slut, min rekommendation är att åtminstone en gång i våra liv uppleva det här, orden räcker inte till!